fredag, juli 31, 2009

Alkoholproblem eller problem med alkohol?

Mail kommer...

[Hej! Jag har nyss hittat till din blogg via fd DVIJDVS.
Jag har en fråga till dej som är kunnig.
Jag jobbar på krogen och har gjort så i många år. Som bekant så är det mycket fest och fylla i min bransch och jag har festat många gånger och mycket varje gång.
Förr var det dock mycket mer, idag går jag ut och dricker ungefär en gång i månaden, ibland inte ens så ofta.


Men..
Varje gång blir jag rent ut sagt skitfull. Jag säger och gör saker jag ALDRIG skulle i nyktert tillstånd, istället för minnesluckor skulle jag vilja säga att jag har kom-ihågluckor då största delen av kvällen är beckmörk.
Ångesten dagen efter ska jag inte ens försöka att förklara.
Varför jag ändå går ut och dricker ibland vet jag inte. Kanske för att jag fortfarande tror att jag har kul. I och för sej har jag väldigt kul dom gångerna jag lyckas dricka med måtta. Dom är få.
Jag känner inget sug efter alkohol, och kan utan svårigheter låta bli att dricka på månader.
Skulle du på något sätt kalla mej för alkoholist?
Jag vill bara fråga för att jag ju faktiskt känner igen mej i många saker när jag ser IQs reklamer och nu när jag läser här i din blogg.]


Nemo svarar:


Skulle jag kalla dig alkoholist? Mja... och spelar det någon roll? Kanske.
För egen del hade det stor betydelse att någon stirrade mig i ögonen och sa: "Du är alkoholist". Att detta var en alkoholläkare med stor auktoritet inom sitt område spelade så klart roll. En annan faktor var att jag vid tillfället hade supit mig sönder och samman under ett kaosrus som varat i 5-6 dygn. Jag var klart "plockbar" och redo för att ta in den infon då.

Det är ändå kanske viktigare vad du vill kalla dig själv. Min erfarenhet är att endast den som själv kallar sig för alkoholist har förmåga och grundförutsättning för att förändra sitt dryckesmönster.


Jag brukar säga; det spelar inte så stor roll hur ofta och hur mycket du dricker - utan vad alkoholen gör med dig NÄR du dricker.

Det du beskriver verkar vara lite av rysk roulette. När du väl börjar dricka, så kan du inte med säkerhet veta vad som skall hända, vilka konsekvenser kvällen/natten skall föra med sig.

Även om detta bara händer någon gång i månaden eller mer sällan, vad gör det för skillnad om det händer varje vecka eller två gånger i veckan?


Alkoholism är en belägenhet som handlar om att ha en fysisk allergi, en mental besatthet och en andlig åkomma. Tre delar alltså.

Jag hade klient på min mottagning som är lite som du... han kunde gå nykter i flera månader... plötsligt - han visste inte riktigt hur - så satt han på krogen och drack pilsner. "Bara denna - och en till" var hans mantra. Efter två dagar var han körd, bränd och utsketen... klar för ett bakrus som varade i tre dagar. Han är 40 år.

I denne man finns ett "inre tryck" någon form av skuld och skam som inte lät sig ta andra uttryck än genom ventilen, andningshålet, alkoruset.

Hur det är med dig, det vet jag inte - du skriver att du numera går ut en gång per månad - ibland inte ens så ofta.


Föreslår att - om du är villig att förändra dig -


1. Slutar att gå ut och slutar dricka alkohol

2. Går ut som förut, men inte smakar... inte ens en cider

3. Är dessa två alternativen så tråkiga så du hellre går i sjön.... se punkt 4

4. Kontakta en alkoholterapeut på orten där du bor. Jag har några tips i Stockholmsområdet, eller - om du vill klara dig billigare undan - gå på AA

"Jag känner inte att jag har problem med alkoholen mer än just i det tillfället då jag dricker."

Känner du igen dig i det uttrycket - så finns det all anledning att granska punkterna här ovan.

Med de erfarenheter och kunskaper jag har i frågan vill jag understryka; be om hjälp. De problem du beskriver löser sig sällan av sig själv - utan med hjälp och stöd av andra. Be om hjälp - för du är en värdefull människa.


Vänligen

Nemo

9 kommentarer:

  1. Briljant, det här ska jag bära med mig ... /P

    SvaraRadera
  2. @ pelletsmakinen. Vad fint... om du bär det med dig, kan du förhoppningsvis använda det - vid behov.

    SvaraRadera
  3. Min kropp löser detta per automatik om det blir för många kvällar i rad med vin till maten (ex på semestern), jag får nämligen typ som eksem i munnen, som om slemhinnorna tar stryk. Knäppt va? (Nu låter det som om jag dricker MASSOR av vin på semestern, men jag är bara extremt lättkänslig - för allt. 1/2 alvedon räcker och dessutom kan jag typ bli full på en lättöl! Bra för mig, billig i drift.)

    SvaraRadera
  4. @ Karin - tur för dig, då. Du tillhör förmodligen de 15-20% av svenskarna som har SVÅRT att bli beroende av alkohol. Man kan säga att din sårbarhet är ringa.

    De spritbenägna är en ungefär lika stor grupp: tål sprit bra...blir inte sååå bakfulla. Upplever en stark lockelse till ruset och tycker att en fest utan berusning lika gärna kan kvitta.

    SvaraRadera
  5. Hej! Det var jag som lämnade kommentaren från början, och jag skulle vilja tillägga att jag aldrig never never ever dricke två dagar på rad. Jag blir så bakis att jag inte vill se eller ens prata om alkohol på en vecka efter. Tack för mej =) Och tack för svaret! / L

    SvaraRadera
  6. @ Anonym - du beskriver ännu en konsekvens som möjligen beskriver ett tillstånd som du inte vill uppnå.
    Således - om du kan dricka två eller flera dagar i rad eller inte spelar ingen större roll - du har fått en oönskad konsekvens och är bakfull som en hel indianstam. Det var väl inte det du hoppades på dagen innan?

    SvaraRadera
  7. Vilken intressant diskussion! Jag dricker inte så ofta heller men får nästan alltid ångest eller blir sjuk dagen efter. Jag har svårt att begränsa mig när jag väl dricker, vill hålla ruset igång "man har ju så roligt" och beställer in eller (om det är hemmafest) fyller på mitt glas hela tiden (då har jag oftast ingen koll på hur mycket jag dricker). Jag får ångest nästa dag och måste kolla med folk att jag inte sagt eller gjort något dumt. Oftast säger de att jag varit glad och rolig bara, jag blir inte otrevlig eller odräglig på något sätt. Ett annat problem är att när jag druckit så äter jag fel, slänger i mig skräpmat och så får jag ångest över det också. Dagen efter känner jag mig således helt kass och jag börjar verkligen undra om det är värt det.

    SvaraRadera
  8. @ MissLinisen - se mitt svar till brevskriverskan i själva bloggposten.
    Det verkar som om du har likartade konsekvenser - oönskade, som om du inte förmår häva dem själv - ta emot hjälp, med stolthet.
    Lycka till!

    SvaraRadera
  9. Vad kul, av en slump hamnade jag här. Jag håller just på att läsa din bok. Den är riktigt riktigt bra och tänkvärd. Jag är själv alkoholist och håller på att jobba med att börja leva ett nytt liv. En av sakerna jag gör är att skriva blogg. Kanske mest för min egen del men det skulle vara kul om andra med tankar, åsikter och kommentarer kommer in. Pennan är själens tunga, eller hur var det?

    Kika gärna in på min blogg och lämna gärna tips på annan bra litteratur. Det är ett sätt för mig att hålla mig medveten om vem jag är.

    Allt gott!

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine