Efter gårdagens mastodontinlägg och tillika ett av mina mer seriösa försök att väcka debatt, få åsikter att fara som hagelsvärmar i cyberrymden och som bonus öka/börja bygga någon form av vishet är jag idag en man i träda.
Det är mycket att ta in.
Jag försöker bland annat förstå om det är möjligt att vara för ökad jämställdhet, men inte vara mot diskriminering. (dagens föräldraförsäkring är diskriminerande - enligt mitt sätt att definiera det)
Jag försöker även förstå hur det kommer sig att ett förslag om en ombyggd och individbaserad föräldraförsäkring kan ses som ett hot mot självbestämmandet inom en familj.
Dessutom försöker jag förstå hur man på fullt allavar(?) kan tro att jämställdhetsarbetet och utjämnade löneskillnader är vägen till en jämnare fördelning av föräldraledighetsuttaget (långt dumt ord) - när allt talar för att det är precis tvärtom.
Slutligen kan jag inte heller riktigt begripa hur det kommer sig att jag brinner så för det här. Har tidigare uttryckt mig i termer av att "Politiker, det är såna som tror sig göra nytta genom att klara ut hur andra skall leva sina liv". Både roande och oroande... på ett sätt är jag glad över att brinna för en sak. Samtidigt orolig därför att jag riskerar att sätta mig till doms över andra, förlora mig i frågor och tappa bort mig själv. Det vill jag inte.
Till sist - detta verkar vara en mycket känslig fråga som inte är riktigt "plockmogen" för en debatt. Det oroar mig kanske allra mest... således tacksam för fortsatta inspel i kommentarer eller egna bloggposter.
Återkommer med en sammanställning och hopknytning av jämställdhetssäcken inom ett par dagar.
Update: Karin vidareutvecklar.. så förbålt bra.
Med föräldraledighet (märkligt ord med tanke på att man djävligt sällan är ledig när man är hemma med kids) långt bakom mig anser jag att föräldrar självklart är hemma lika mycket. Och det borde vara en självisk drift bakom det, man vill väl lära känna sina barn redan som småpyren?)
SvaraRaderaKvinnor får helt enkelt släppa in män att ta hand om sina barn, lita på, släppa kontrollen på hur saker ska göras och män måste kräva sin rätt till att vara hemma lika mycket.
Ska vi vänta tills lönerna är jämställda lär vi få vänta. Kanske lönerna blir mer rättvisa om män ser till att vara hemma mer?
Jag förstår resonemanget om att den med högst lön fortsätter att jobba men jag tycker att man får lov att acceptera en lägre inkomst under en period för att leva nära sina barn dag som natt. Det handlar ofta om planering av utgifter, det går inte att leva samma liv under föräldraledigheten som när båda jobbar, så enkelt är det. Kan man inte acceptera det ska man kanske inte sätta barn till världen.
Men vad vet jag? Det kanske inte alls leder till ett ökat uttag utav papporna?
Det känns som all fokus är på föräldraförsäkringen. Som att denna institution gör all skillnad vad gäller jämställdhet. Vi säger att papporna tar sina 240 dagar. Ett barn har på sin 18-årsdag levt i storleksordningen 6 500 dagar. 240 dagar av detta är ungefär 3,5 %. Verkar inte det lite futtigt? Resten då? Ibland känns det som att debatten handlar om att papporna skall göra lumpen. Gör dina 240 dagar och sen är det OK. Du är jämställd.
SvaraRaderaMen sen då? VAB? Markservice? Packa matsäck för utflykt? Kvartssamtal? Vem tar det? Kommer 240 dagar göra skillnad?
Tror inte det.
Och om det inte gör skillnad så varför reglera? Eller kommer fler regleringar följa? 50% VAB? 50% disk? 50% städ? Var går gränsen? Var går gränsen för vad staten får bestämma?
Vi kommer inte lösa problemet med lagstiftning. Lösningen heter ändrade värderingar. Det kanske kommer att ta tid, men resultatet kommer visa sig beständigt. Enkla lösningar känns ofta attraktiva men är inte alltid effektiva.
@ - dht - Ja, att släppa in männen...just det. Svårt för många. Jag förstår det. Och OK..låt så vara, men det skär sig då samma personer kräver ökad jämställdhet inom arbetslivet t ex.
SvaraRadera@ - Erik F - Då det gäller VAB är faktiskt skillnaden mellan män och kvinnor mindre, 65-35 ungefär.
Och jag är övertygad om att värdenormen och synen på föräldraskapet sätts just när det gäller fördelningen av projektet - föräldraskap just vid barnets två första levandsår.
Mest ur jämställdhetsperpektivet i andra delar av samhäälet, på arbetsplatser, i det sociala nätverket osv.
Lösningen heter precis som du säger - ändrade värderingar. För att hjälpa till i den förändrignsprocessen behöer vi en icke-diskiminerande lagstiftning kring föräldrars möjligheter att vara hemma med sina barn.