Brev till Apollo

#blogg100 p 58

Kära Apollon!

Min blivande hustru och jag har flera gånger under de senaste åren nyttjat era tjänster. Främst som transportör i luften, då vi ofta reser på egen hand. Vid några tillfällen har vi dock köpt hela paket - flyg, transfer, hotell och så. Mest Grekland. Vi gillar Grekland.

Vi gillar också era reklamfilmer - som den här:



...fast det är något som inte stämmer...just det - i filmen sägs: "..därför är vi noga när vi väljer våra resmål och hotell". Vackert sagt, men fel illustrerat.

Det funkar inte med att testa solsängar samtidigt som speakern talar om val av hotell, och nu kommer mina invändningar mot Apollos sätt att testa, marknadsföra och upplysa...

Greksängar. Sängarna i Grekland är ofta hårda. Mycket hårda.

Så här kan en hotellbeskrivning se ut:


"Mycket ljusa och rymliga en- och tvårumslägenheter. Tvårumslägenheterna har kombinerat minikök och sovrum samt ett mindre sovrum. Alla lägenheter har minikök med kokplattor, kylskåp och enkel köksutrustning. TV. Gratis luftkonditionering samt gratis trådlöst internet. Balkong. Vissa tvårumslägenheter är i nedsänkt markplan, övriga har balkong. Städning 6 ggr/vecka."

Det finns även fakta som visar på byggår, renoveringsår, avstånd till centrum, och strand, trådlöst internet och att det finns en reception. Det sista är too much info. Hotell har reception. Så.

Men, hur är det med sängarna? Jag ser Apollosymboler som visar tre solar och ett plus. Inget om sängarna.

Är detta viktig info? Ja, det är jätteviktigt. Så viktigt att Apollo snarast borde införa en kategorisering  av sängsymboler som betyder;

- Soft
- Medium
- Hard
- Greekhard

Alternativt  - just i Grekland - lägga till en upplysning i fetstil; "Detta hotell har MJUKA sängar" - för det är undantagsvis det är så.

Att grekisk sängkultur i gemen går ut på att hysta ner en resårmadrass i en träram har jag känt till ända sedan 1983. Se nedan - en tältsäng..men ändå. Hård som flinta.

Kostas Place 1983 - Greekhard bed

Hur det kommer sig att grekiska sängar är så hårda som de är har jag aldrig lyckats få kläm på. Jag har vänt mig till Kenneth, men inte fått någon förklaring.Jag har lagt ut trådar på kalimera.se och dess forum. Ingen vet. En svensk-grek svarade mig att han brukade köpa en bäddmadrass på Jysk varje år och lämna kvar på sitt favorithotell.
Kristinas Rooms på Rhodos har MYCKET sköna sängar. Från IKEA. MED bäddmadrasser. Det borde de marknadsföra på sin sajt.

Är jag känslig i min gamla kropp? Nja... det brukar funka några nätter, men sedan blir det ont. I kroppen blir det ondska. Det blir det. Och humöret sviker då jag och blivande hustru inte få sova. Vi somnar på stranden. Så borde det inte vara. Vi vill kunna välja hotell efter sängstandard istället för att få reda på om det är 100 eller 200 meter till stranden.

Horisontellt hårda hälsningar

Nemo on Land et concortes

Lyckans flödesschema

#blogg100 p 35

Tänk om det var så enkelt... eller är det det?  Läste för några dagar sedan en bloggpostning om ett veritabelt helvete för den som hamnat i pillersvängen.... läs du med.

Inlägg om inlägg

#blogg100 p 32


Det här inlägget är kraftigt nördinriktat. Handlar om löpning, fötter och utrustning.

Du som följt min blogg, eller hängt på Facebook vet att jag ivrigt ränner runt och tränar. Spänstar, tänjer och försöker låta kroppen leva genom löpning och styrketräning. Under åren har det gått upp och ner. Träningsmängd och målsättning har varierat, men helt kort...

Sprang mitt första marathon 2005. Fick efter det knäproblem. Inför marathon nr 2 2010 ville jag spara mina knän och hittade rätt genom att skaffa formgjutna inlägg. Ortopedteknikern kunde konstatera att jag hade en fotstllning som gjorde att jag fick någon sorts rotation kring knäna som gjorde att det ballade ur.

Inlägg köptes - allt var frid o fröjd. Inga problem alls.... tills i april 2012. En och en halv månda före mitt marathon nr 3 fick min högra hålfot en genomklappning. Det gjorde skitont så fort jag stödde på foten. Ortoped uppsöktes på Carlanderska.

Han säger: "Senskidan för tibialis posterior är överansträngd. Vila från löpning. Ät inflammationsdämpande. Gå med inlägg. Gör tåhävningar. Gå på utsidan av fotbladen. Du kommer att bli bra om ett par veckor. Börja träna försiktigt. Öka efterhand"

Jag följde dessa råd och blev bättre, men inte bra. Det har inte velat ge sig. I förrgår fick jag facit.

Ett besök på W-R-T ute på Mölndalsvägen och ett möte med Daniel som på något vis förlöste mig och mina fötter.

Allt blev tydligt. Hur mina gamla inlägg var gjorda för skor MED pronationsstöd. Hur Löplabbet missat det och gett mig ett par neutrala skor med motiveringen att inlägg kräver neutrala skor (vilket är sant för det mesta, en grundregel)

Efter två år med fel inlägg i fel skor vek inlägget i höger sko ner sig och fotskadan uppstod. Nu finns det hopp om att jag skall få rätt stöd och avlastning för  tibialis posterior. Så skönt jag hoppas att det skall bli.

Dessutom kunde Daniel se att mina gamla inlägg inte lyfte mina främre trampdynor med resultatet att mina tår kniper för att kompensera. "Det här kan du få hammartå av. Du har redan liktornar och klämskador på lilltårna...har du inte ont i dem?"

Att prata med Daniel var som att möta en människa som kunde se rakt genom mina fötter - precis som en skicklig psykoterapeut ser genom din själ.

"Jo... jag har sprungit med "tåtuttar" sedan sommaren 2010."

Tåtutte - klipps i lagom längd

Jaha, det var väl då du satte ner de här inläggen i neutrala skor? sa Daniel

Ja...det fick jag ju erkänna.

Slutligen spanade han in mina fläng nya Asics Nimbus 14. '

"Asics är bra på marknadsföring och design... men det här med att göra skor som är bra för fötterna har dom missat. Titta här..."

Daniel tog upp dem och vred till dem som en disktrasa. "Dom håller 30 mil, sedan är dom slut. Midjan mellan häl och tramp är så sladdrig att den ger en alldeles för låg stabilitet till dina fötter."

Asics Nimbus 14 med "midja"

Saucony Triumph 10 utan "midja"

Jaha... gonatt och adjö. Lämnade WRT ekonomiskt tillintetgjord, men rik på nya kunskap och stark framtidstro. Det är bra att göra insikter 

Från mosstroll till hästmule

#blogg100 p 28

En facebookvän la upp det här klippet för ett par dagar sen. Igenkänningsfaktorn  är hög då jag anlagt marathonskägg och haft andra skäggprojekt. Var till och med iväg på Skäggbloggens fotodag i Göteborg och blev förevigad.

Det här klippet är i alla fall Gillettes sätt för att motverka skäggtrenden. De har ingen effekt på mig. Här nedan kan du se det som fått mig att gå slätrakad i över ett halvår.

Dermalogica har fått min rakning att bli något av en erotisk upplevelse (Nej, jag är inte sponsrad eller betald för att skriva detta)

De har några grejer som gör att min hud blir len och hästmulemjuk. Främst deras Pre Shave guard
som på något mystiskt sätt får skäggstubben att minta till sig, resa ragg och öppna porerna. Sedan deras Soothing shave cream som baddar in haka o hals i en mjuk gegga där hyvlen löper lätt och inte river eller sliter nånting. Det är som att smörja olja på en manet. Slutligen, efter avsköljning och lätt torkning; Post Shave balm. Ahh... där satt den. Huden svalanar av, bebismjuk och gosvänlig.  Om man vill lyxa till det här och göra rakningen till en femstegsraket så kan deras Daily scrub vara bra att börja med. Och... när Post Shave Balmen lagt sig och sjunkit in i huden kan du ta Daily defense block passar bra på vinterhalvåret eller Multi-active toner

En resa där jag har gått från tvål + random billigt raklödder + Schick Super II till att bli en konnässör inom ansiktsrakning... i alla fall om jag jämför med mig själv bakåt i tiden.

Det här är grejjer som kostar. Just nu - när pundet är så oförskämt lågt -  finns det en brittisk bra e-handelssajt där du kan fynda - ingen tull eller konstiga avgifter tillkommer. Att köpa upp sig på de tre nödvändiga produkterna (de jag nämner inledningsvis) går loss på 700 kr, lite mer om du väljer en svensk.Kolla prisjakt, så fattar du. Låter mycket...räcker länge och det är värt njutningen. Numera önskar jag att min skäggstubb skall växa lite fortare, så att jag kan får en välbehövlig hakonani för mig själv.

 

En försiktig starter - för dig som vill testa. 450:-

Kroppsutbredning

Efter min halvåriga bortavaro har köttet trimmats vidare. Lidingölopp och halvmarathons har avverkats. Jag ligger sällan på färre än tre träningspass per vecka. De är alltid på minst 50 minuter – 1 timma. Ett pass i veckan är alltid ett långpass. Jag springer sällan under 3 mil

Jag äter gröt till frukost. Sällan äter jag lunchbuffé. Frukt till mellanmål osv.. Annorna Skipper o Anka skulle påstå att jag vore ett uselt objekt för deras serier. Jag sköter mig redan. Innehållet i mitt kylskåp skulle Skipper låta vara ifred

Ändå sväller jag sakta. Det verkar som att min enda möjlighet att behålla vikt/midjemåttt eller minska är att sättas på stram kaloriräkningsdiet Och träna HÅRT.

Är detta rättvist? Nej, det är det inte, men det är min genbank som tydligen bestämt sig för att jobba ner mig mot kroppsform typ Bilbo.

Om jag till äventyrs kommer ner till de behagliga 75-76 kilo jag gärna väger börjar min omgivning viska om cellgiftsbehandling, för jag ser då riktigt tärd och insjunken ut.

Skulle jag gå så långt i viktnedgång så att mina magrutor framhävdes skulle mitt huvud påminna om ett torkat missionärshuvud. En sån där trofé som bandarer kan ha i den djupaste av djungler.

Det skulle då i sin förlängning innebära att min soffposé skulle se ut nåt sånt här;
.

Jag ger alltså stort fan i vad den där hjärnforskaren påstår  och signar upp mig för ett viktklubbsprogram i år också.

Rapporter kommer om fortlöpande om min tynande tillvaro - vi börjar på 82 kg och en midja som mäter 98 cm.