#blogg100 p 32
Det här inlägget är kraftigt nördinriktat. Handlar om löpning, fötter och utrustning.
Du som följt min blogg, eller hängt på Facebook vet att jag ivrigt ränner runt och tränar. Spänstar, tänjer och försöker låta kroppen leva genom löpning och styrketräning. Under åren har det gått upp och ner. Träningsmängd och målsättning har varierat, men helt kort...
Sprang mitt första marathon 2005. Fick efter det knäproblem. Inför marathon nr 2 2010 ville jag spara mina knän och hittade rätt genom att skaffa formgjutna inlägg. Ortopedteknikern kunde konstatera att jag hade en fotstllning som gjorde att jag fick någon sorts rotation kring knäna som gjorde att det ballade ur.
Inlägg köptes - allt var frid o fröjd. Inga problem alls.... tills i april 2012. En och en halv månda före mitt marathon nr 3 fick min högra hålfot en genomklappning. Det gjorde skitont så fort jag stödde på foten. Ortoped uppsöktes på Carlanderska.
Han säger: "Senskidan för tibialis posterior är överansträngd. Vila från löpning. Ät inflammationsdämpande. Gå med inlägg. Gör tåhävningar. Gå på utsidan av fotbladen. Du kommer att bli bra om ett par veckor. Börja träna försiktigt. Öka efterhand"
Jag följde dessa råd och blev bättre, men inte bra. Det har inte velat ge sig. I förrgår fick jag facit.
Ett besök på W-R-T ute på Mölndalsvägen och ett möte med Daniel som på något vis förlöste mig och mina fötter.
Allt blev tydligt. Hur mina gamla inlägg var gjorda för skor MED pronationsstöd. Hur Löplabbet missat det och gett mig ett par neutrala skor med motiveringen att inlägg kräver neutrala skor (vilket är sant för det mesta, en grundregel)
Efter två år med fel inlägg i fel skor vek inlägget i höger sko ner sig och fotskadan uppstod. Nu finns det hopp om att jag skall få rätt stöd och avlastning för tibialis posterior. Så skönt jag hoppas att det skall bli.
Dessutom kunde Daniel se att mina gamla inlägg inte lyfte mina främre trampdynor med resultatet att mina tår kniper för att kompensera. "Det här kan du få hammartå av. Du har redan liktornar och klämskador på lilltårna...har du inte ont i dem?"
Att prata med Daniel var som att möta en människa som kunde se rakt genom mina fötter - precis som en skicklig psykoterapeut ser genom din själ.
"Jo... jag har sprungit med "tåtuttar" sedan sommaren 2010."
Jaha, det var väl då du satte ner de här inläggen i neutrala skor? sa Daniel
Ja...det fick jag ju erkänna.
Slutligen spanade han in mina fläng nya Asics Nimbus 14. '
"Asics är bra på marknadsföring och design... men det här med att göra skor som är bra för fötterna har dom missat. Titta här..."
Daniel tog upp dem och vred till dem som en disktrasa. "Dom håller 30 mil, sedan är dom slut. Midjan mellan häl och tramp är så sladdrig att den ger en alldeles för låg stabilitet till dina fötter."
Det här inlägget är kraftigt nördinriktat. Handlar om löpning, fötter och utrustning.
Du som följt min blogg, eller hängt på Facebook vet att jag ivrigt ränner runt och tränar. Spänstar, tänjer och försöker låta kroppen leva genom löpning och styrketräning. Under åren har det gått upp och ner. Träningsmängd och målsättning har varierat, men helt kort...
Sprang mitt första marathon 2005. Fick efter det knäproblem. Inför marathon nr 2 2010 ville jag spara mina knän och hittade rätt genom att skaffa formgjutna inlägg. Ortopedteknikern kunde konstatera att jag hade en fotstllning som gjorde att jag fick någon sorts rotation kring knäna som gjorde att det ballade ur.
Inlägg köptes - allt var frid o fröjd. Inga problem alls.... tills i april 2012. En och en halv månda före mitt marathon nr 3 fick min högra hålfot en genomklappning. Det gjorde skitont så fort jag stödde på foten. Ortoped uppsöktes på Carlanderska.
Han säger: "Senskidan för tibialis posterior är överansträngd. Vila från löpning. Ät inflammationsdämpande. Gå med inlägg. Gör tåhävningar. Gå på utsidan av fotbladen. Du kommer att bli bra om ett par veckor. Börja träna försiktigt. Öka efterhand"
Jag följde dessa råd och blev bättre, men inte bra. Det har inte velat ge sig. I förrgår fick jag facit.
Ett besök på W-R-T ute på Mölndalsvägen och ett möte med Daniel som på något vis förlöste mig och mina fötter.
Allt blev tydligt. Hur mina gamla inlägg var gjorda för skor MED pronationsstöd. Hur Löplabbet missat det och gett mig ett par neutrala skor med motiveringen att inlägg kräver neutrala skor (vilket är sant för det mesta, en grundregel)
Efter två år med fel inlägg i fel skor vek inlägget i höger sko ner sig och fotskadan uppstod. Nu finns det hopp om att jag skall få rätt stöd och avlastning för tibialis posterior. Så skönt jag hoppas att det skall bli.
Dessutom kunde Daniel se att mina gamla inlägg inte lyfte mina främre trampdynor med resultatet att mina tår kniper för att kompensera. "Det här kan du få hammartå av. Du har redan liktornar och klämskador på lilltårna...har du inte ont i dem?"
Att prata med Daniel var som att möta en människa som kunde se rakt genom mina fötter - precis som en skicklig psykoterapeut ser genom din själ.
"Jo... jag har sprungit med "tåtuttar" sedan sommaren 2010."
Tåtutte - klipps i lagom längd
Jaha, det var väl då du satte ner de här inläggen i neutrala skor? sa Daniel
Ja...det fick jag ju erkänna.
Slutligen spanade han in mina fläng nya Asics Nimbus 14. '
"Asics är bra på marknadsföring och design... men det här med att göra skor som är bra för fötterna har dom missat. Titta här..."
Daniel tog upp dem och vred till dem som en disktrasa. "Dom håller 30 mil, sedan är dom slut. Midjan mellan häl och tramp är så sladdrig att den ger en alldeles för låg stabilitet till dina fötter."
Asics Nimbus 14 med "midja"
Saucony Triumph 10 utan "midja"
Jaha... gonatt och adjö. Lämnade WRT ekonomiskt tillintetgjord, men rik på nya kunskap och stark framtidstro. Det är bra att göra insikter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine