Instagarv

#blogg100 p 22

Mitt eget jävla Narnia hette en blogg en gång. Drivs av en kille som heter nästan som en minister - med den skillnaden att den här Tobias är rolig

För ett par dagar sedan hade han snokat upp ett par politikers Instagramkonton - helt befriade från orroz

Inlägget når höjder i nivå med Jonas Adners följetong om Rosalie.


Jag länkade upp detta på Facebook med följetexten "Varför jag lämnade politiken i 20-årsåldern..."

Utan närmare eftertanke - rent reflexmässigt hade jag en idé om att det var tråkigt. att jag blev tråkig av att syssla med politik. Svårt att vara spontan. Tala från hjärtat. Att alltid tala från huvvet. Om jag skulle fortsätta. Vara med... inte mot. Anpassa mig. Rätta in mig i ledet.

Har inte varit speciellt bra på det. Nånsin'

Kanske lite mer luttrad och vaggad, krockad och körd nu. Så jag vågar ta sats. För det rycker i påverkanstarmen.

Det finns mycket att göra. Oklart om jag vågar, vill och orkar. Att inkludera mig själv i ett sammanhang har alltid varit en svag gren. Vill ju helst att någon skall komma och säga; Snälla, du kan väl komma och vara med oss.

Det händer sällan - mitt kroppsspråk och min uppsyn säger ofta nej, om jag inte skall vara skentrevlig för en viss situation.

Återkommer någon dag här och förklarar det här med Inludering lite mer ingående.