Feedbackens kärna
Tranströmmer
Ruskprickar relationer

| 46 km fördelat på 4 pass. Som tidigare är lördagspasset "frivilligt" och om du inte vill köra 4 pass, är det det pass du ska stryka. Vi bryter av fartleken med ett långintervallpass. Du ska alltså köra programmets första "intervallpass". Låter säkert avskräckande för en del, men det ska du inte vara. Visst blir man trött, men för att gå framåt optimalt, gäller det faktiskt att passet inte blir för tufft. Är du helt slut efteråt, har du kört för hårt och det finns risk att du bryter ner dig mer än vad kroppen hinner bygga upp. Så spring fort, men LAGOM fort på dina 4,5-5.00 intervaller. (om du siktar på 4 timmar, bör målbilden vara att klara intervallerna över 1 km inom det spannet) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Ruskprickar marathon
Foto: Nemo
Har du märkt hur vi verkar ha det bättre och bättre samtidigt som vi mår sämre och sämre? En märklig paradox som också återspeglar sig i att vi aldrig har varit så uppkopplade och sammankopplade, men samtidigt aldrig känt oss så ensamma. Men personliga tanke är att det här kanske hör ihop. Vi är trots allt sociala varelser som har svårt att må riktigt bra i själen utan att känna att vi har bra kontakt med andra.
Det som stoppar oss verkar vara att vi hela tiden har så fantastiskt mycket annat som vi ”måste” göra. Vi säger det till andra med en lätt uppgiven axelryckning som om vi inte har något val. Vi måste verkligen ta just det här samtalet, måste gå på det här mötet, måste hinna med det här flyget, måste handla, måste tvätta, måste hämta barn, måste betala räkningar… puuhhh…
Självklart förstår jag att vi alla har vissa saker som vi som ansvarstagande människor känner är bra att hinna med, men samtidigt så har detta slentrianmässiga språkbruk en stor effekt. Din hjärna lyssnar på vad du säger 24 timmar om dygnet, speciellt när du pratar till dig själv. Och sanningen är den att du inte måste någonting. Inte ens äta eller dricka. Allt vi måste är att dö. Resten är ett val.
Det kan ju låta lite krasst, men det är ändå sanningen. Det innebär naturligtvis inte att jag rekommenderar dig att sluta ta hand om din personliga hygien, betala skatter eller något annat som jag tror att vi alla kan vara överens om gör livet lite klart besvärligare om vi inte gör. Det jag vill få fram är ändå att du inte ”måste” göra det. Det är ditt liv och dina val. Det här är själva grunden för den fria viljan.
Naturligtvis får vi alla göra vissa kompromisser. En del saker förstår vi att vi inte kan göra bara för att vi vill. Så vi håller in våra tyglar lite för att passa in. Inget fel på det. Det spelar ingen större roll för det är så vi får ett samhälle att fungera. Men när det gäller dina mer grundläggande val spelar dina val och att du tar ansvar för dem all roll i världen.
Skulle tro att du som läsare av mitt veckobrev redan är anhängare av idén att du väljer din tankar, din attityd och dina handlingar. Att du genom det också är din egen lyckas smed. Ett stort ansvar kan tyckas, men också en otrolig frihet. För det innebär att du inte heller måste upprepa gårdagens ovanor. Du kan göra nya val idag. Även den minsta av förändringar i dina tankebanor, vanor, handlingar och attityder leder till en helt ny framtid när de upprepas dagligen.
Nedan följer lite förslag på vad du kan testa att börja med. Välj något av det och kör igång eller välj något eget som passar dig bättre eller gör inget alls - det är ditt val. Håll dock i åtanke att vad du än väljer att göra så har det också sina naturliga konsekvenser. För precis som när vi blandar blå och gul färg och det blir grönt varje gång, så kan vi träna på att göra mer av vissa saker och mindre av andra - med ökad lycka, framgång och livskvalitet som valbara konsekvenser:
1. Ta hand om din kropp. Kom ut och rör på dig dagligen. Ät mer frukt och grönt. Drick mer vatten. Sluta röka. Minska alkoholintaget till ett minimum. Det här inte raketforskning och varje steg i rätt riktning är som sagt närmare att kunna leva livet fullt ut på dina egna villkor.
2. Utbilda dig själv. Läs åtminstone 30 minuter varje dag. Använd tiden då händerna är upptagna men hjärnan är ledig och lyssna på något inspirerande i bilen, när du är ute och joggar eller när du städar och fejar hemma. Gå på alla utbildningar du har möjlighet till.
3. För framgångsjournal. Ta en stund varje kväll och gå igenom vad som har hänt under dagen. Skriv ner det bästa som hänt och vad du har lärt dig. Att inte reflektera i skrift över dina dagar kan lätt göra så att även de mest magiska av stunder faller i glömska alltför snart.
4. Skratta oftare. Sök aktivt upp personer, sociala situationer, media och annat som får dig att skratta. En dag där du inte har skrattat är ur livskvalitetssynpunkt tämligen bortslösad. Så vad får dig att skratta? Gör mer av det…
5. Var närvarande. Självklart måste vi planera för framtiden och lära av dåtiden, men den enda tidpunkt som det går att leva fullt ut i är nu. Träna dig själv på att verkligen vara där du är med alla dina sinnen. Vad ser du? Vad hör du? Vad känner du? Vad luktar och smakar du? Återgå till att fascinerat varsebli världen omkring dig och känn hur livet strömmar genom kroppen i takt med att du blir mer närvarande i nuet.
[Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se]
Ruskprickar relationer

En bil gled förbi... reklam... för vad?
En portal för gräsänklingar?
Ett chatforum som motvikt till Feministiskt Initiativ?
Verkligheten var inte såååå spännande
Ruskprickar trams
Det är kallt satan nu. Men jag ger mig inte - står det 18 km långpass lugn fart - så blir det det. Utomhus. Längs Säröleden.
Så här såg skägget (och jag) ut efter målgång. Från början hade jag TVÅ vackra istappar från mustaschen så det fanns en liten valrosswannabe-faktor där..
Långpass, lugn fart. Och något annat var inte att tänka på. Flisade och spåriga gångbanor ger inte det rätta greppet och svunget i mitt spänstiga löpsteg saggar ihop.
Idag är också måldatum för mitt viktminskningsprojekt. Resultat:
Morgonvikt före: 84,2 kg.
Mogonvikt efter: 77, 8 kg
Midjemått innan: 98 cm
Midjemått nu: 92, 5 cm
Hade ett viktmål på 76 kg. Dit skall jag. Sedan skall jag ligga kvar där - eventuellt tillåta mig tillfälliga hopp uppåt i perioder av vegetering. Min kropp o jag är i alla fall överens om att hålla oss under 80.
Passa också på att läsa om bloggjogg - en artikel av Petra Månström, vars marathonblogg jag slaviskt läser och inspireras av
Nu - dags att gå in på den 9:e veckans träning
| 44 km på 4 pass. Ingen mängdökning mer än på fartleken där vi ökar på en km. Annars en standardvecka som du känner igen, dock tror jag du som följer styrkan (och inte kör egen styrka) är mogen att öka upp styrkan. En extra övning + lite "mer av allt". | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Ruskprickar marathon
Anjo, han - copywritern med den goda bloggen är i Helsingborg har jag förstått. Eldkvarn, typ. Och lite annat - väl?
Jag ser till hans ögonstenar och bästa vänner. Oombedd, men ändå.
Igår var det dags att göra ett mer fältmässigt och robust ingripande mellan Telias hus och Stampkyrkogården (se karta)
Red dot - platsen för konfrontationen
Ett par i nedre 30+:åldern stod och öste gammalt bröd ur en påse och vill förmodligen väl - men ack så fel det blir när det är kallt.
- Hörnini.... det där är inte snällt mot änderna.
- ?????? + (blickar som sa - tugga lö, ditt skäggpeddo)
- Dom behöver havrekross, solrosfrön eller annan kross och grynblandning nu när det är så kallt. Dom blir lösa i magen av brödet och dom skiter på sig och fryser fast på isen när dom ligger och vilar. Tänk själv. Änder har inte vett på att gå på toa.
Jag fick märkvärdigt dålig respons på det här.
Hoppas du som läser för budskapet vidare. Att ge vattenfåglar bröd nu är djurplågeri.... snudd på i alla fall.
Tänk själv om det var ombytta roller och Fasaner på stan kom och gav oss mat för vi var hungriga - och sedan jättetrötta och lösa i magen... och dumma - så vi hasade ner byxorna och somnade där när vi förrättade vårt tarv... skulle bli snygga bilder - ett koppel mänskor utströdda längs gångvägarna i Slottskogen, ihjälfrusna med nerdragna brallor, fastlimmade med sitt eget träck... nä-nä-nä
Ruskprickar trams