torsdag, januari 31, 2008

Nemo soppar till det...

Ibland får jag fjölmask i huvvet. Inget funkar. Logistiken havererar och hela min stringenta verklighet faller ur och jag blir lika förrvirrad som medlemmarna i killbandet EMD skulle bli om de trillade in på läkarlinjen...

Då är det dags att ta sig själv på allvar och göra en riktig soppa.

Den häringa soppan blir maffigt kryddig om du jufsar upp den med spiskummin och stark curryblandning. Till soppan kan du dutta i lite youghurt eller tärnad fetaost. Grovt mörkt solros/valnötsbröd till är stabilt!

Detta recept är för 12 portioner. Storkok är ytterst gynnsamt. Eftersom soppan är veggie, så räcker den länge, den går att äta jämt och ja... du förstår själv. När du lagar till soppan skall du lyssna på:



Here we go!

3 gula lökar
9 vitlöksklyftor
3 morötter
3 röda parikor
matolja - oliv eller raps
1 1/2 msk curry
1 1/2 msk spiskummin (gärna helspiskummin som du vresigt mortlar upp...)
1 msk basilika.
3 lagerblad (har inte förstått dealen med att ha blad som inte smakar särskilt mycket i maten)
3 burkar tomatkross
3, 5 l vatten
5 grönsaksbuljongtärningar. Buljongtärningar innehåller transfetter. Titta därför på dem med ond blick innan de smulas ner i grytan. Byt helst ut mot fond som saknar transfett och det förhatliga E 621 (glutamat)
6 dl röda linser
(färsk koriander)
samt
salt & peppar

1. Hacka lök o vitlök, skär morötter o paprika i tärningar

2. Fräs grönsakerna i olja utan att de tar färg. Låt curry o spiskummin fräsa med en liten stund. Häll därefter i vattnet, basilika, lagerblad (trams), tomater och smula ner buljongtärningarna. Koka under lock i 15 minuter.

3. Tillsätt linserna och koka ytterligare 10 minuter. Smaka av med salt o peppar.

4. Strö över hackad koriander vid varje serveringstillfälle och toppa med yoghurt eller fetaost.

Bli en godare människa. Ät din soppa i stark medvetenhet... långsamt.


Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag, januari 30, 2008

Att vara i medberoende..

Det slank in ett mail någonstans ifrån...

Skulle verkligen behövt ha din hjälp, min fd har supit bort mig, sina xtrabarn, två andra korta förhållanden. Sitt hus, sina två jobb. Och snart vår dotter. Har pratat i timmar stöttat, hotat, osv. MEN - han är världens snällaste men just nu dummaste som finns. Han vet - men erkänner inte. INGEN verkar kunna tala honom tillrätta- inget och ingenting hjälper. Han är "fin" alkoholist. Har du något råd? Tips. Etc. Precis som du i text beskriver är det. *suckar tungt*
Hälsningar
En som snart ger upp


Hej, en som snart ger upp!

Normalt sett jobbar jag inte med rådgivning via mail, utan teraperar i samtal, så det blir mycket kort.

Du bör fråga dig;

Vem skall ha hjälp? Jag eller mitt ex?

Om svaret är att det är ditt ex som behöver hjälp, så skall han söka den själv. En alkoholist blir inte hjälpt av att andra försöker hjälpa honom. Kraften att göra något åt sin belägenhet bör komma inifrån.

Om DU vill ha hjälp - så undrar jag; med vad då? Att göra ditt ex nykter klarar han som sagt endast upp på egen hand.

Om du vill ta ansvar för dig själv och DITT mående är det däremot något annat. Dina tankar och dina problem kan du hantera - inte andras.

Fråga dig - kan jag förändra andra...? Kan jag förändra mig själv?

Genom att tydligt klara ut vilka konsekvenser ditt ex supande får för dig och vad du vill göra åt det kan han eventuellt påverkas till att fatta något beslut som gör att han kommer närmare sin personliga botten. All "hjälp" i mening att försöka "göra det bästa" möjliggör bara ett fortsatt drickande.

Konsekvenser kan vara att du avbryter all kontakt med honom och låter det vara så tills han börjat åtgärda sin alkoholism och haft en nykterhet på c:a 6 månader. Behandling i öppenvård, AA-möten med arbete i 12-stegsprogrammet eller behandling enligt Minnesotamodellen kan vara en början...om han vill bli nykter för sin egen skull.

Förslag till litteratur;
"Anhörig" Katerina Janouch
"Flodhästen i vardagsrummet" Tommy Hellsten
"Bli fri från ditt medberoende" Melody Beattie

Anhöriggrupper i Al-Anon rekommenderar jag varmt. Se vidare: http://www.al-anon.se/



Lycka till önskar Nemo

tisdag, januari 29, 2008

Lokalfärg...

Skall inte bli långrandig. Den här låten "speaks for itselves" så att säga. Det är sällan jag längtar till Uddevalla...men när jag hör det här otvungna och så ledigt chosefria tugget... avslappnat. Det är bara att blunda - så tar jag mig nerför Kungsgatan... det är 1982 och allt jag ser är banker och skoaffärer längs min promenad. Kanske ett stopp på centralens café med en olidligt nersmörad painriche med ost och skinka.... kanske stöter jag ihop med någon hockeyman - civilklädd med mysbyxor, kort lackjacka och loafers... det är så gött!






Mp3-filen, som jag mailade över till Prof Coma, - även han bördig från samma härad - resulterade i följande mail från honom;

Oerhört. Det gnagde till i levern.

Ibland när jag tänker på pensionen, går mina tankar till kusten. Vi
får se var barnen hamnar. Mexiteglet omvandlas till annat tegel och
bopålarna flyttas. Allt är möjligt för den som tänker på framtiden i
stället för att förlora sig i nuet.

Han är vass med sina krumma skrivarnypor ibland.....


Andra bloggar om: , , , ,

måndag, januari 28, 2008

Jag vet inte...

Fan, så otroligt dystert. Fattigt... känns lite moloket.



Dessutom är julen jävligt sotad och rökt...bara så du vet...

Nemo goes Southpark

en annan plats i cybervärlden kan du Southparkinize dig själv.... variationerna är oändliga. Som en liten pendang till föregående inlägg om look-a-likes

Här; Nemo..på nåt sätt.

söndag, januari 27, 2008

Look alikes

Har genom åren fått höra att; Höh...du ser ju ut som.....

Alfons Åbergs pappa,

Snorre Säl,

Peter LeMarc,

Mauro Scooco,


Kai Martin,

Dave Stewart

samt Bill Bailey (Manny i Black Books).

Att jämföras med teckande sälar är OK... det ligger på ett plan som inte går att förhålla sig till...alltså...risken att förväxlas med Snorre Säl är obefintlig, såvida jag inte hamnar i en verklighet som den i Roger Rabbit-filmen där cartoons och levande människor lever sida vid sida.

I övrigt har det hänt att jag känt mig både smickrad och förolämpad, beroende på vem jag jämförts med.

Utmaning? Har du look-a-likes? Ja, ja,... du med egen blogg behöver inte göra stafett av det här - se det mer som ett tips till inlägg.

lördag, januari 26, 2008

Rätt låt - rätt sinne

* Trippy
* Smooth
* Reflective
* Nocturnal
* Calm/Peaceful
* Ethereal
* Detached
* Soothing
* Laid-Back/ Mellow
* Sensual

Samtliga adjektiv tillskrivs Kevin Yosts musik på Allmusic. Följande spår är hämtat från ett samlingsalbum (se nedan) som nu har 10 år på nacken. Inte sämre för det. Annars kan jag varmt rekommendera nämnde Yosts egna album One Starry Night. Men då, för 10 år sen'... då var det "Hi-fidelity house imprint two" (gött jobbig albumtitel) som fick mitt radhusliv att le en smula. Idag är den en given kompis på löprundan..eller under tokdans på parketten....





share your files at box.net


Andra bloggar om: , , ,

fredag, januari 25, 2008

Väderhelvete...!!!!


Jag viiiilll inte bli blöt och snorblåst på mer... det skall vara sol, ljust och varmt!!!!! NUUUUUU!!!

Sådärja... nu känns det mycket bättre....

Andra bloggar om: , , , , ,

Seven solid secrets...

Fick en utmaning om sju saker som jag är lite hemlig med, nåt som andra kanske inte vet om mig.
Det borde iofs vara det mesta då jag är en esoterisk varelse. Introvert narcissist, kallar jag mig ibland.
Men… lite gods finns att hämta som kanske roar mer än oroar…vad vet jag, vad vet jag…?

1. Göteborg
Det är något skumt med mitt förhållande till Göteborg. Född här - men alla tror att jag kommer från Frändefors, Åmål eller i värsta fall Molkom."Du låter som han i Hajk" sa en liten 6:e klassare åt mig 1988 då jag harvade runt och vikarierade som musiklärare i västra Göteborg. Ridå. Beror förmodligen på min uppväxt i Uddevalla. Det idiomet plågar mig ibland svårt eftersom jag själv klassar alla som bräker på östgötska, närkingska eller väschötska som mikrocefala idioter. Däremot avgudar jag de där änna bröötiga Kurt Olsson/Cederhöks-tugget. De goa göbbarnas språk. Lotus & Lycko-Lasse m fl. Försöker härma ibland…går sådär.

2. Filmupprepningar
Jag berusar mig på film. Jag kan se om vissa filmer hur mycket som helst. Några tycker jag är helt jättekonstig. Bland det jag kan se om, och om och om igen är; Sällskapsresan, Blåsningen, Blues Brothers, Apocalypse Now, Rosa Pantern-filmerna med Peter Sellers, Monty Python & Holy Grail och Hajen. Sagan om Ringen-trilogin funkar också… så…om jag skulle bli hembjuden till någon som ordnar "filmkväll" och stolt förkunnar; "Idag skall vi se Xxxxxx" och Xxxxx står för någon av de uppräknade - lycka!

3. Gatuköksarkitetur/stilism
Jag vill bomba. Det är nära en Fallin' Down på Jonsborgs, Lasse på Heden m fl. Foto på ett enda gatukök som är…snyggt? Gatukök stör mig mer än gamla fula bilder på dansband

4. Känd från TV
Eftersom jag har en konstig förmåga att komma ihåg saker som nästan ingen annan normal människa ens noterar(bland annat att förklaringen till dansbandens fula monkeysuits låg i att den tidens skatteregler tillät avdrag för ...håll i dig nu..."fantasikostymer") har jag varit och löjlat mig i Jeopardy och Ordjakten. Jag står på tur för Besserwisser efter en lyckad audition. I samband med mina TV-framträdaden har jag kommit att umgås med människor, Talking Heads och funnit ut att de inte är särdeles märkvärdiga…förutom på ett område; de har en stark utstrålning. Det kvittar… det behöver inte vara sändning. Flertalet av de här mänskorna har en förmåga att stråla, äta ruta kallas det visst. I sådana sällskap känner jag mig ännu mera "musselmannen" än vanligt.

5. Logistik
Det skall vara på mitt sätt. Jag sätter en ära i att gå från jobbet just en speciell minut, köra ett pass på SATS, hinna just den spårvagnen, ta vägen via Konsum och komma hem, packa upp mat och sedan sjunka ner framför TV:n precis då Rapport 18:00 börjar. Lite av en tidsautist, således. En lyckad logistik i tidsordningsföljd gör mig djupt tillfredsställd.

6. Arbetsrum
Min våning har gått från luguber antikhydda med kornischer, gammelrosa sammetsgardiner, tofsar, Kurt Olsson-lampor, tyger i konstiga 50-talsmönster till Feng Shui med finess som ibland känns stabilt homestagead. Klinkat och rent på de flesta håll. Döttrarna har fått ordning på sina rum också. Återstår; mitt arbetsrum. Min blogglya på 5 kvm är ett kyffe i upplösning. Det dräller papper, högt och lågt, strukturen är diffus. Jag lider, men förmår icke bringa ordning.

7. Curlpappa
Jag pläderar ständigt för att ge akt på sitt eget medberoende…att inte förlora sig i andra och att hjälp inte alltid är hjälp utan ett sorts möjliggörande. Då det kommer till mig själv och min relation till mina döttrar så är jag värsta soparen i alla fall på hemmafronten. Lagar all mat, frukost, middag osv. Bakar. Tvättar. Skall det va så här? Dom är 15 o 13. Borde inte jag bli serverad middag nååågon dag i veckan? Meh… det är mitt dåliga samvete som gnagt sig fast.

En bubblare...

Lokalrevyer. Me hate! Trasiga kupletter med avdankade wannabes som aldrig kom längre än till studiecirklarna i dramatik på ABF. Det finns dock ett elitskit i buskisträsket. Jojje J, Stefan & Chriter...samt den liiite finkulturella Galenskapsgenrén från Trollhättan. TV 4 har försmak för sånt som är Folkligt, festligt fullsatt. Det skall hoppas och tjoas och slamras i dörrar och förvecklas i det oändliga medan underbältet humorn far fram som SCUD-missiler över tiljan. Me hate...even more.
Men...så var det där med självrannsakan. Jag själv skall i tid och otid spela Allan, vara Farbror Freij eller göra en bonntölp från Bullarn' med keps, öronlappar och kutrygg. Ofta jönsar jag till det lite hur som helst. Speciellt om någon kommenderar mig att "hitta på något kul till festen". Vad är det som pågår? Förmodligen är det en gammal scoutnerv som väcks til liv och lägerbålshumöret poppar upp.

torsdag, januari 24, 2008

Och vad är klockan ...?



Sann uppskattning

Nedanstående text är kopierad och vidarebefordrad med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se


Oavsett vilka föräldrar du hade, så vågar jag lova att de hade hopp om att du på något sätt skulle få det bättre än vad de haft det. När du låg där som ett hjälplöst knyte som drog i deras hjärtesträngar hade de en vision för hur de ville att livet skulle bli för dig. Som de felbara människor de var, så hade de inte alltid förmåga att backa upp sin vision med rätt beteenden, men tanken fanns där.

Ibland ledde just deras tjat om vad de tyckte var viktigt till motsatsen. De kanske sa att du skulle hålla rent i ditt rum på ett sätt som gjorde att du på pin kiv slängde kläderna på golvet. Eller så handlade det om att äta upp dina grönsaker innan du fick äta godis eller att göra läxorna istället för att titta på tv. Vet ju inte hur det var för dig, men jag vet att det fanns en positiv intention bakom allt det här. Att sedan vissa av dessa saker blev så tilll leda uttjatade innebär inte att de inte har ett värde.

Om du till exempel är som de flesta andra så fick du förmodligen höra följande ett antal gånger: Tala alltid sanning! Bara du säger som det är så lovar vi att du inte hamnar i trubbel med oss. Hmmm, sättet de sa det på lät ibland som att det ändå var bäst att i varje fall dra till med en vit lögn, eller hur? Tala alltid sanning… Vi har hört det så ofta att det blivit en kliché. Men skälet till att något blir nämnt så ofta genom historien att det kan bli en kliché är oftast just för att det ligger så mycket sanning i det.

Därför vågar jag garantera att om något känns ”fel” i ditt liv, så är allt du behöver göra att leta efter den sanning du ”glömt” att tala om. För det är min erfarenhet att om du tittar lite djupare på en person vars liv har strulat till sig, så hittar du i stort sett alltid under ytan en sanning som inte blev sagd. En sanning som vanligtvis inte hade tagit mer än en minut att berätta. Det hade varit så lätt, men nu känns det så svårt och problemet växer och belastar vårt sinne allt mer för varje dag som går.

Om du istället är helt ärlig mot dig själv kommer du att vandra omkring med en naturligt skön känsla i kroppen. Om du sedan berättar den äkta sanningen för andra människor så kommer du att ha grunden för livslånga, tillfredsställande och givande förhållanden med dem. Om du inte gör det så kommer saker och ting tämligen snabbt att spinna ur kontroll för dig. Med andra ord hoppas jag att du redan inser att lösningen på alltihop, att komma tillbaka i harmoni med livet, är att stanna upp och ta en titt på var i livet du slutade att säga sanningen till dig själv eller någon annan.

Är du seriös i din intention att leva livet på en högre nivå, så pröva att till det bästa av din förmåga svara på följande:

Vad är en sak du har svårt att prata helt sanningsenligt med andra om?
__________________________________________________________

__________________________________________________________


Finns det något som du inte har varit ärlig om i ditt liv? Något som skulle återställa din integritet om du bara vågade säga som det är?

__________________________________________________________

__________________________________________________________


Självklart förstår jag att det här inte är helt lätt, men belöningen för att ta tag i det här är så enorm, att jag vill utmana dig som läsare att verkligen göra ditt yttersta med dessa tankar. Få dig att inse att utan att ta tag i det här, så blir det väldigt svårt att leva livet fullt ut och må bra över att vara du.

Mängder av människor har försökt att bortse från detta faktum och alla har fått samma miserabla känslomässiga resultat. De går skotträdda omkring med en svårtolkad spänning i musklerna och ältar det som hänt dem och hukar sig mentalt under trycket av behöva upprätthålla och leva med sin osanning. Undvik deras fatala misstag och gör som mamma sa (även om det kanske inte alltid var vad hon själv gjorde): Tala sanning! Säg som det är och ditt liv kommer att lyfta till helt nya nivåer

onsdag, januari 23, 2008

Att utveckla ett beroende

När alkohol, droger och/eller spel tar över livet

Att må bra är en naturlig önskan hos oss alla. Mår vi inte bra vill vi förändra vår situation. Denna vilja till förändring leder till en bättre livskvalitet för många, genom att vi gör saker som är bra för oss. Men för andra blir denna vilja en väg in i ett beroende. Många finner en tillfällig lindring i sitt dåliga mående med hjälp av alkohol, spel eller droger, som ger en känslomässig förändring. Detta leder på sikt till ett lidande både för den enskilde och för omgivningen.Tre samverkande faktorer gör att vissa droger är mer förföriska än andra och därmed mer beroendeframkallande.

Intensitet

En amerikansk familjeterapeut och rådgivare i missbruksfrågor, Craig Nakken, definierar beroendet som ”en sjuklig kärleksrelation till en händelse (ex.spel) och/eller ett objekt (ex. droger)”. Han menar att den beroende blir "förälskad" i det han eller hon missbrukar. Med intensiteten menar man styrkan i upplevelsen. Det blir en stark, känslomässig upplevelse som kan beskrivas som en ”kick”.

Fungerar överallt

I ett tidigt skede av missbruket ger drogen avsedd effekt oavsett var man befinner sig eller vilken tid på dygnet det än är. Det spelar alltså ingen roll om den beroende är i Stockholm eller Paris, om det är måndag eller söndag fungerar drogen eller händelsen.
Förutsägbarhet; Den beroende börjar lita på den känslomässiga förändring som drogen ger eftersom denna förändring är förutsägbar. Detta är den förrädiska delen av missbruket. Ex. Om du är drogmissbrukare och tar en drog, kommer du att uppleva en förutsägbar känslomässig förändring.

Drogen ersätter mänskliga relationer

Följden av den förutsägbara intensiteten och pålitligheten blir att den beroende väljer drogen eller händelsen före mänskliga relationer. Livet och människor är oförutsägbara i jämförelse med drogen som tillfredställer alla behov och som du alltid kan lita på.

tisdag, januari 22, 2008

Inland Empire - igen

Så här på Guldbaggegalans dagen efterdyning kan det vara läge att skapa en god Lynchstämning (sic!) genom att bulla upp hans senaste och mest obegripliga film. Det är en "direkt till DVD" och det beror inte på att den är dålig, utan att Sverige idag är ett fattigt bioland som styrs av ängsliga SF-människor som behöver ARN mer än vad vi biobesökare behöver ARN

Film är bland annat avsedd att förmedla eller skapa en stämning, väcka någon känsla. Ibland flera. Ibland vill du bli road för stunden; se "Casino Royal" t ex. Eller "Love Actually".
Ibland bli irriterad, därefter road till slut gapskrattande - "Tre Solar". Det är väl ett signum för en kalkonrulle?

Så denne Lynch. "Wild at Heart" och "Blue Velvet" samt "Twin Peaks" är lättviktiga och "Elefantmannen" en förströdd bagatell om man jämför dessa mot Inland Empire - då det gäller logik och fattbarhet.
"Lost Highway" var krånglig, "Mulholland Drive" oerhört komplex. "Inland Empire" är något av det mest obegripliga jag sett. 2001 - A Space Odessy var i likartad nivå...men lämnade dörrar öppna för egna tolkningar, som gick att få ihop till slut - du skapade din egen teori.

Det funkar inte här... det finns ingen teori. Inte hos mig.

Ändå - det här är en av de bästa filmer jag upplevt. Förutom en halvtimme i mitten är den oavbrutet överraskande och obehaglig, rolig, sorglig, intelligent. Dessutom en fröjd för ögat.

Vad den handlar om - om det nu spelar någon roll - så är Laura Dens' Nikki huvudperson. Hon skall spela en stor roll i en film, som visar sig vara en remake på en polsk film "Vier Sieben". Inspelningen av den filmen slutade på ett mycket tragiskt sätt.

Grace Zabrieskie dyker upp i början av filmen och spelar en polsk kvinna, som snörper på munnen och tittar snett in i kameran. Hon avråder bestämt från att spela in filmen.

Därefter - när inspelningen kommit igång så rör sig filmen på flera plan. En meta-film i filmen på något sätt. Som åskådare kastas du mellan inspelning och verklighet och olika tidsdimesioner.

Det hela är mycket vackert och samtidigt engagerande. det som överraskar mig mest är att filmens slut känns så...rätt.


Så här beskrivs filmen på cdon.com där du med fördel tjackar upp dig på ett "måste" i filmhyllan.

"Skådespelerskan Nikki får en efterlängtad roll i ett Empire triangel drama. Det visar sig att man försökt göra filmen ett antal år tidigare, men att projektet fick läggas ner då huvudrollsinnehavarna mördades.

Nikki finner snart att hennes eget liv börjar blandas ihop med filmens handling. Vad är verklighet och vad är fiktion när hon rör sig mellan sitt hem, filminspelningen, Polen och ett rum befolkat av strykande kaniner?

David Lynch för oss med in i en värld befolkad av mystiska karaktärer och fylld av fasa. Vi rör oss i labyrinter och snart finns ingen verklighet kvar att hålla fast i. Det enda vi med säkerhet vet är att en kvinna är i fara."

Nemo ger Inland Empire:



Andra bloggar om: , , , ,

måndag, januari 21, 2008

Åhhh...måndag, my ass

Gör slut på tidens villfarelse, den är ändå bara en illusion.

Tiden och intellektet är oskiljbara. Att vara identifierad med intellektet är att vara fångad i tiden, det vill säga i tvånget att leva nästan uteslutande genom minnen och förväntningar.

Det gör att du i tankarna är sysselsatt med det förflutna och framtiden, vilket i sin tur leder till en ovilja att möta och erkänna nuet och tillåta det att vara.

Tvånget uppstår för att det förflutna ger dig en identitet och framtiden innehåller ett löfte om räddning om tillfredsställelse i någon form... ("ja... vänta bara till semestern...då.."). Båda två är illusioner.

Ha en bra dag ... i nuet.

söndag, januari 20, 2008

Wake up view


Det är lätt att känna naturens kraft. Dömle kl 08:37

Bad Idea #39



Vilket företag har firmafest? Rätt inmailat svar belönas med en fet smäll och 220 volt.

lördag, januari 19, 2008

Längtan


Detta är Kretas bästa plats.- Elafounissi.

Internet - så lätt

11 år går vääääldigt fort.



Andra bloggar om: , , , , ,


För övrigt ber jag att få hälsa Anna Sjödin välkommen till verkligheten...eller nåt. Även en resa från floskellevererande politiker till bitter rättshaverist kan gå relativt snabbt

Lika som bär....

Vad har Sam Gamgi och Björn Sandin gemensamt? Förutom utseendet?




Jo...alltså...om Björn Sandin hade försvarat Tito B, så hade ju båda haft samma roll; sett efter en mörk, kortväxt kille.

Andra bloggar om: , , , , ,

fredag, januari 18, 2008

Tårtan del 2

Från början kretsade handlingen mycket kring mjölstormar och kladdiga degklumpar. Inspelningsmanuset inskränkte sig till ett par rader på ett A4 ark per dag, ofta nedskrivna kvällen- eller natten innan. Ibland visste man vad som skulle hända, ibland inte. På grund av denna manusbrist så protesterade skådespelarna genom att gå protestmarsch runt bakbordet.

Men det var inte så allvarligt. De hade roligt också men vågade inte stå för det de hade gjort så därför tog de pseudonymerna Allan Fröding (Broberg), Åke Zickus (Lööf) och Bengt Padda (Bengtsson).

Filmarna försökte i seriens olika avsnitt göra parodier på eller kommentarer till berömda dramer. Avsnittet "Hilding är deprimerad" är en typisk Bergman-film enligt De Geer. Hilding kedjeröker och till slut är det bara en prutt som kan muntra upp honom. Man hade en mick stående i lagom höjd i en vecka om någon kände att han kunde lägga en. Men till slut fick De Geer göra prutten på trombon. Avsnittet när apan Saba, spelad av Carl Johan De Geer, hämtas av några djurvårdare är en krigsfilm.

Där blir bröderna förhörda av en grym, nazistliknande person spelad av Björn Gedda. Ett annat avsnitt där de äter musikpiller och får besök av en sångerska, spelad av Ingegärd Käll, är en operett. Avsnittet med trollkarlen Mefisto är "Faust" i en miniversion. Avsnittet om Mjölmannen skrevs av Jan Lööf och har anknytning till serietidningar som Stålmannen.

I ett avsnitt sover Frasse över i bageriet och gör en tårta som han kallar för Livets Mening. Frasse förklarar sitt konstverk: Marsipancitronen och vetekransen står för kampen mellan surt och sött i tillvaron och livets mening är en kub av ren mandel-
massa. Det avsnittet är en parodi på Kristian Romares konstprogram som fanns på 60-talet och i början av 70-talet i TV.

Krister Broberg är, nu som då, musiklärare till yrket och är en av de amatörskådespelare som synts till flitigast i Alexanderssons och De Geers filmer. Han berättar att avsnittet där Hilding är deprimerad används på läkarutbildningen vid Karolinska institutet som ett exempel på hur man behandlar sjuka. I sketchen "Hos doktorn", som spelas upp för att muntra upp Hilding, tycker de på Karolinska institutet att Frasse uttrycker sig föredömligt. Han delger hela tiden
patienten behandlingsprocessen och är medkännande. Patient och läkare samarbetar kring problemet.

Ingen hade någon erfarenhet av skådespeleri före inspelningen av "Tårtan". Kläderna, vita rockar, hade skådespelarna skaffat själva sedan fick de försöka hitta någon sorts personlighet. Broberg var uppstoppad med kuddar, så att han skulle
få en enorm häck, och en lösnäsa som med tiden blev ganska äcklig.

Det satt tre fasta mikrofoner i bageriet vilket tillät skådespelarna att fritt gå runt i lokalen. Ljudteknikern Nils Olof Andersson satt vid en mixer och när skådespelarna förflyttade sig från en punkt till en annan sänkte han ljudnivån på den ena micken samtidigt som han höjde på en annan. På så sätt fick man fram en känsla av dokumentärfilm.

Det fanns ett avsnitt (som har försvunnit från TV!!!) som heter "Mjölstraffet" och som är mycket märkligt. Det innehåller en homosexscen där Frasse får ett straff förmodligen för att han har ätit deg. Han lägger upp häcken på
bakbordet, Janos och Hilding häller mjöl på Frasses röv samtidigt som de slår med en brödkavel. Så säger Janos: "Känns det gött?". Det blev för mycket för TV:s barnredaktion och censurerades bort.

Från 1969 till 1975 fanns bandet Gunder Hägg (tidigare Gorillaorkestern, senare Blå Tåget). En av dess medlemmar var Mats G Bengtsson, sedermera blev även Carl Johan De Geer medlem i bandet. Mats G Bengtsson arbetar idag längst upp i postens huvudkontor i Stockholm, fjärran från den verklighet han, Alexandersson och De Geer befann sig i under inspelningen av "Tårtan". Bengtsson var så långt ifrån en TV som möjligt när serien visades och han ser den ogärna när den visas idag.
En gång under filmfestivalen i Göteborg hade han dock nytta av sin rollfigur. På ett systembolag gick det plötsligt ett sus igenom köerna när någon sa: "Det är ju Hilding! Du får gå före mig i kön!"



Tårtansången skrevs av Krister Broberg och Jan Lööf, och spelades in i hela femtio versioner, men Broberg står som upphovsman till låten. I ett av Kjell Lönnås program stod plötsligt en kvinnlig barbershopkör och sjöng:
"Socker, grädde,nötter och mandelflarn. Och så sist men inte minst en liten ros av marsipan. Smörkräm, hallon......". "Krikon" var utbytt mot "hallon"! Senare fanns sången på en LP-skiva med sånggruppen som upphovsmän. Broberg gav dem, via
STIM, en näsbränna för det.

Förutom Krister Broberg, Mats G Bengtsson och Jan Lööf innefattar även rollistan poeten Sonja Åkesson (Ellen), skådespelaren Björn Gedda (Djurvårdare? i avsnittet om Saba), journalisten, designern, mönstertryckaren med mera Inez Svensson (Fru Svensson). Vägg i vägg med bageriet hittade man konstnären Henry Föll i svarta läderbyxor. Han fick bli bananförsäljaren och tillika cirkuskollega med Saba. Inez Svensson ombads att ta sin katt i koppel till bageriet för att göra korta inhopp som handlande tant. Hennes roll växte och näst efter huvudrollsinnehavarna blev hennes skådespelarinsats den viktigaste i "Tårtan".

Serien spelades in sommaren 1972 under tre månader. Sammanlagt med förberedelser, scenografibygge, inspelning och efterarbete tog den ett år att färdigställa. Genom att stoppa in de sämre avsnitten bland de bästa gav man sken
av en välplanerad historia som inte fanns från början. Att de tre bröderna skulle vara sjömän bestämdes allra sist. Det gav serien en berättarram som dessutom förklarade varför bröderna inte kunde baka. Ljudeffekter och korta melodistycken
hjälpte också till att överbrygga ojämna filmklipp och omotiverat långa tagningar.

"Tårtan" handlar om 1900-talet och om kampen för tillvaron. Åskådaren kan tycka att bröderna är befängda eller att små problem görs orimligt stora. Men inom ramen för filmen är det en allvarlig värld där de misslyckas gång på gång. Janos, Frasse och Hilding strävar efter att bli accepterade som affärsidkare men omvärldens dom blir hård. Hälsovårdsinspektören hittar ohyra i bageriet och bröderna får slå igen sin verksamhet. Till slut får de gråtande ge sig iväg till sjöss igen, fast de säger att de bara kräks.

Av de filmer Alexandesson och De Geer har gjort är "Tårtan" den de har fått mest reaktioner på i form av brev och telefonsamtal. De som har varit entusiastiska har bildat föreningar. En skola har satt upp den som musikal och en svensklärarförening har lärt sig replikerna utantill, spelat upp filmerna utan ljud och sagt replikerna själva. Sedan finns det rykten som säger att det var poliser som lade om sina arbetspass för att inte missa något avsnitt. Men serien har en viss dubbelbottnad natur som inte alla uppskattat. Det har filmarna medvetet strävat efter. Allt skall inte vara enkelt och självklart.

Alexandersson och De Geer kallade det för den skämtfria humorn.

torsdag, januari 17, 2008

Fler att tycka synd om



Har även Tito Beltran svårt för den pianospelande Vargtass?


Finsk sisu?

Det är förödande.... INGET blir sig mer likt efter detta.

Mottog idag ett mail från Prof Coma med blödande rubriker och smärtsamt innehåll;

Bror,
Det finns tårar och det finns tårar:

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article1649864.ab

Kan man tro att det finns ett Darfur efter detta.
Prof Coma

Tårtan del 1

Gräver vidare i arkiven och hittar en del kul. Idag - Tårtan, del 1.

1972 fick Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer ja på sin förfrågan att göra ett barnprogram för TV. Från början skulle det handla om en ensam bagare, spelad av Peter Harrysson, som skulle förolyckas varje gång han skulle leverera en tårta. Ingrid Edström, den dåvarande chefen för TV2:s barnredaktion, hade strax innan hon läst förslaget om bagaren sett en människa med en tårtkartong i händerna bli klämd i en bussdörr. Därför tyckte hon att derasidé stämde bra överens med hennes upplevelse så hon sa ja, och beviljade en produktionsbudget på 165 000 kronor.

För att hålla kostnaderna nere försökte filmarna att hitta alternativa lösningar. De började med att leta efter en billig lokal och efter många om och men så hittade de till slut ett nedlagt bageri på Söder i Stockholm. Bageriet hette, även i verkligheten, Ellens bageri. Lokalerna var slitna och utrymda på alla bageriredskap och maskiner, men i övrigt helt funktionsdugliga. Till och med bokstäverna på fönstret satt kvar.

När De Geer hörde sig för om de skulle kunna få hyra lokalerna av Stockholms kommun, som ägde huset, så blev svaret nej. Förklaringen var att huset där, bageriet låg, skulle rustas upp. De lyckades ändå att komma in i lokalen genom att först låna nyckeln för att titta lite i bageriet och sedan lämna tillbaka till en annan tjänsteman. Till denne tjänsteman sa man helt enkelt att "Vi tar det". På så vis kom filmarna in i Lokalen.

All inredning som bakbord, möbler och apparater skaffades fram från KF:s lagerlokaler. Sedan ringde de runt till olika företag som kom med reklamskyltar, kex och andra småkakor. Från en riktig bagare hämtades bullar och kransar som blivit för gamla att sälja. Dessa bullar lackades sedan med Zaponlack för att se färska ut. Tårtorna sågades till i frigolit och spritsades med marängmassa av samme bagare. I bageriet hänger också en reklamaffisch för Gevalia som föreställer president Nixon. Detta är egentligen ett konstverk som gjordes 1971 av Kjartan Slettermark.

Vid jakten på en kamera för att filma serien tog Alexandersson och De Geer kontakt med Berndt Klyvare (en dokumentärfilmare som de kände sedan tidigare) för att få låna hans kamera. Klyvare var dock så rädd om sin kamera så han kom med som fotograf på köpet. Tillsammans med ljudteknikern Nils Olof Andersson blev han den fjärde personen att arbeta bakom kameran i "Tårtan". Från början var det inte meningen att man skulle ha några klipp alls i scenerna. Åskådaren skulle själv göra sin tolkning av det som skedde i bild.



Efter ett tag, när det började bli dags att filma, insåg man att historien med den ensamme bagaren var alltför tunn. Man var tvungen att lägga till något mer i handlingen. Peter Harrysson kontaktades aldrig utan ersattes av filmarnas
vänner Krister Broberg (Frasse), Jan Lööf (Janos) och Mats G Bengtsson (Hilding). Namnet Frasse tog man från Karl-Alfred figuren Frasse som var godmodig och gillade Parisare. Janos döptes efter driftiga krögare med invandrarbakgrund. Hilding fick sitt namn efter Jan Lööfs far samt efter gnälliga förlagor med liknande namn i svenska pilsnerfilmer.

Forts imorgon...

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, januari 15, 2008

Den typiske svensken..som det var

Sitter och värker med en sorts tung bloggflatulens. Det är mycket som vill ut, men kramperna gör att jag rotar i arkiven och hittar följande från... 80-talet;

Den typiske svensken är storväxt, blond och blåögd och har yllemössa på vintern. Han är av naturen blyg, tillbakadragen, seriös, företagsam och skrattar inte gärna åt sig själv, utan tar sig själv på största allvar. Han är även starkt vanebunden; varje morgon går han upp 05:30 för att ge sig själv tid att läsa morgontidningen. Detta innebär även att svenskar läser långsamt, eftersom arbetsdagen inte börjar förrän 08:00.

Vid sidan av sig själv är svenskens största intressen pengar, sitt jobb, sitt hem, ishockey och sin familj (i den ordningen). Han älskar dessutom djur - framförallt hundar - och ägnar timmar åt att cykla runt i skogen, släpandes på en stor schäfer.

En svensk har kvar sina egna tänder. Han är vanligen punktlig, ärlig, pålitlig, renlig och laglydig. Ett typexempel på det senare syns vid övergångsställen. Oavsett väder står svensken kvar och väntar på att ljuset skall slå om. Han blir hellre genomblöt än att han går över en tom gata mot röd gubbe. Ytterligare exempel är att svensken alltid använder bilbälte, aldrig kör berusad, alltid betalar TV-licensen, vanligen lämnar in deklarationen i tid, ofelbart har två plastpåsar när han rastar hunden och aldrig badar efter klockan 22:00.

Typiskt för svensken är även att han är mycket försiktig och sällan gör något impulsivt och spontant (möjligen undantaget att nysa): för honom är alla val en fråga om liv eller död. Ta som exempel något så enkelt som att köpa ost. Där andra européer tar vad som verkar passa kan en svensk provsmaka minst tio olika ostar innan han beslutar sig för att köpa ett halvt hekto Brie. Det är denna försiktighet som hindrar honom från att huvudstupa kasta sig in i ett äktenskap. Istället väljer han ut en kvinna med vilken han lever i ett par år, skaffar barn och först då - om hon fortfarande verkar OK - friar han.

Apropå äktenskap har svenska män inte mycket gemensamt med övriga europeiska män. Allt som en hemmafru kan göra, kan han göra bättre - från matlagning och diskning till att sy i knappar och stoppa strumpor. Det är faktiskt så att allt i hemmet (amning möjligen undantaget) delas jämnt.

Svensken tycker också om att vara välinformerad och ser allmänbildning som en dygd. Han ägnar timmar åt att hitta så mycket information som möjligt om saker som kärnkraft, U-länders ekonomi, luftföroreningar, Sydafrika och tusenfotingens sexuella preferenser. Han uppvisar även intresse för sin grannes namn och yrke, huruvida vissa ölsorter borde förbjudas och dylika trivialiteter.

De flesta svenskar är fanatiska när det gäller att hålla sig i trim. De spenderar regelbundet veckosluten springandes genom närmsta skog eller på en cykel fastbultad i källargolvet. Med tanke på hälsan har svensken slutat med nikotin, socker, kaffe på kvällarna och umgänge med främlingar. Han går även alltid till sängs före 22:00.




Den kanske mest fascinerande egenskapen hos en svensk är hans känsla för jämlikhet. Alla måste vara och göra precis som alla andra. För att underlätta för denna jämlikhet har de flesta svenskar samma efternamn, om än med viss variation - Svensson, Nilsson eller Persson. (Majoriteten av svenska kvinnor heter Inga eller Ulla.) Svenskar är också jämlika lönemässigt, tack vare solidariska skattesatser som gör att svenskar tjänar olika mycket före skatt, men inte efter. De har dessutom samma smak vad gäller möbler och kläder, de tänker likadant, de kör Volvo och semestrar på Mallorca.

En riktig svensk vägrar dessutom erkänna att han har några fördomar överhuvudtaget. I svenska ögon finns det inga skillnader mellan svenskar och utlänningar, och trots att han saknar vänner av jugoslavisk, grekisk, turkisk, finsk, polsk och ungersk härkomst, är han övertygad om att det är väldigt liten skillnad mellan dem och svenskar - förutom deras namn, vanor, att de odlar grönsaker i vardagsrummet, att de alltid har knivar, rånar banker och pensionärer, snor jobb från äkta svenskar, förökar sig som kaniner, slår sina fruar och pratar svenska som någon med munnen full av gröt.

Slutligen älskar svensken solen och stillheten på landet, hatar köer, får en kick av att vara först på bussen, ogillar vintern, njuter av sex, tål inte zigenare, tror på vad Socialstyrelsen säger, tror inte på Gud, dyrkar Ingemar Stenmark, är patriotisk (har kalsonger med svenska flaggan på), går till systemet två gånger i veckan, firar jul hos sina föräldrar, läser engelska och blir, tveklöst, förolämpad av en text som den här

Andra bloggar om: , , ,

måndag, januari 14, 2008

Att förhålla sig till verkligheten

1945 springer Gunder Hägg en engelsk mil på drygt 4 minuter. Han tar emot mängder av hyllningar för det nya världsrekordet – Gunder är den tidens superstjärna i löpning och hans namn var på var mans läppar. Nytt världsrekord – ändå är Gunder inte nöjd. Han är fast beslutet att slå sitt eget rekord och göra en tid under 4 minuter.

Så läser han i en bok att det är fysiologiskt omöjligt att springa sträckan under rekordtiden. Den tesen backas upp av flera experter – under åren 1952-54 hävdar minst sju experter i olika internationella tidskrifter att den mänskliga kroppen aldrig kommer att kunna springa fortare än Gunder Hägg gjort. Detta ”faktum” hindrar förstås Gunder att ens försöka, precis som det hindrar de flesta av hans samtida medtävlare.



Den brittiske löparen Roger Bannister är emellertid klok nog att inte lyssna på det örat. 1954 gör han den historiska drömmilen.

Själva prestationen är ändå inte det märkligaste. Istället är det följderna av hans insats som är verkligt intressanta. Inom två år har inte mindre än 50 löpare gjort om prestationen och sprungit 50 nya drömmil!

Roger Bannister visade att det var möjligt och han fick genast en mängd efterföljare som nu visste att det stod i mänsklig förmåga. Så myntades uttrycket ”Bannister-effekten” som innebär att en stark förebild är utomordentligt betydelsefull för vårt handlande.

Ha en god vecka.... och kom ihåg - allt handlar om vilket tillstånd du väljer att försätta dig i.

Acceptans, glädje eller entusiasm?

Är det svårt... kom ihåg - alla situationer...även vecka 3 är övergående.

söndag, januari 13, 2008

Tömning?

Numera lovar mailen i min skräpbox inte bara längre snorre... jag kan tydligen få slaska ordentligt oxå. Allt enligt Jayme... vad är det som händer?

"Good day musselmannen Increasing the volume of your ejaculate will directly affect the following aspects of your sexuality:
http://welovecafe.com/
Jayme Majka"

Andra bloggar om: , , ,

Gäster som äter Rester

Han är fan helt galen... Peter Apelgren. Programmet "Lycka till" är värt att se... bara den Sopranosliknande fulvinjetten(från starten på avsnittet 4/1) är värd en titt. Kanal Lokal kl 19-20 ..varje fredag.

Här ett smakprov;

lördag, januari 12, 2008

Vandring


Skatås i januari. Skall det va så här?


Bra Böcker.

Black Books - eller Böcker som serien hette när den gick på SVT är sååå bra. Lite Fawlty Towers med mer aggression, alkohol och mobbing.

Här - ett litet smakprov. Sugen på hela serien? Passa på NU - 299:- för alla 18 avsnitten... roligare än så får du aldrig.



En recencent på Discshop; "Den enda komediserien jag har på dvd, och jag funderar inte på att inhandla någon annan heller. Det är fantastiskt roligt att se tre hela sesonger av en tv-serie som går ut på att en synisk kedjerökande irändare (Bernard Black) sitter i en bokäffär och beklagar sig allt och alla samtidigt som han är ständigt rödvinsbakfull och på dåligt humör som allt som ofta går ut på den välvilliga medarbeteare, Manny."

Till sist - en krönika som jag önskar att jag själv hade skrivit.... och en artikel i DN om en recencent som fattat nåt.



Och... var det nån mer än jag som fick spel på Uffe Larssons seriemördarhockeyfrilla i Let's Dance?... Jasså...inte det? Men ... att han "vikthånas" det var väl inte så svårt att räkna ut att den artikeln skulle poppa upp som en snödroppe i rabatten? Och detta; DET är åtminstone nåt att uppröras över - på riktigt



Andra bloggar om: , , ,

fredag, januari 11, 2008

Microbreak timer

På jobbets dataskärm poppar en trött man upp med jämna mellanrum som vill att jag skall ta ett Microbreak. En applikation som någon friskvårdsprofet fått in i burken.

Han kan F¤%# off och gömma sig långt in i registret på hårddisken.

Det här är vad som gäller; (Fick tipset via Facebooks Superwall) Instead of focusing on what your life is missing, be grateful for what you DO have and do the Gratitude Dance!



Andra bloggar om: , ,

torsdag, januari 10, 2008

En dag på jobbet...

Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty
Why do I have to sit between Fatty and Spotty

Nemo - the wanker close to the watercooler...



Andra bloggar om: , , ,

Röstningen

Den lilla omröstning som jag satte i sjön några poster längre ner är oerhört blodfattig. Få äro kallade.

Å andra sidan har jag med hjälp av S kommit fram till att jag ändå gör som jag vill. Med vägldning av resultatet torde bloggen fortsätta att vara lika spretig som förut.

Funderar vidare... helt plötsligt är min vardag inte längre vad den varit.

Jag vilar i det...

onsdag, januari 09, 2008

Morgonpasset...

+3. Regn från sydväst, med inslag av blötsnö. Vind 15-20 m/s. Solens uppgång planerad till 08:52

Vecka 2 borde framlevas i gasform

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, januari 08, 2008

För böfveln!

Skottar in 70 besök idag... och 4 röster.

Vad är det som pågår? Mittåt! Duty now!

Rösta här nedan. Vid alla förtvinade knävelborrar!

*Nemo spänner lömskt den gamla kaserngårdsblicken i de passiva besökarna*




Andra bloggar om: , , , ,

Nystart och ställtid

Funderar som fan på att ställa om mitt liv och gå hårt in för att få ordning på saker och ting med bl a mindre TV och mindre blogg till förmån för andlighet, bokläsning, motion och kosthållning.

Förklaring; Vikt o motionsblogg - handlar om att jag lajvar min determination att förgasa midjemåttet från 98 till 92 cm. Jag är förviso nöjd med min kropp - men den lever sitt eget liv mellan bröstkorg och skrev. Övriga delar har jag god kontroll över. Dessa - styvt 6 enliters - mjölkpaket hämmar min utväxling i motionsspåret och vid senaste avmätning på Sylvesterloppet hade min rörelseförmåga kommit ner i gubbig motionslufs...det duger inte.

Målet är att förgylla denna blogg med allsköns egocentrering kring mina exerciser på gymet och i köket och annat ointressant (detta kanske gör att bloggen blir mycket läst. Efter att ha varit inne på Sveriges mest lästa blogg - Blondinbella - som inte handlar om någonting - så kanske "Ett fettos väg mot beach -08" kan vara ett spår att följa för att få ökad läsekrets?

Om alkohol- och andlighet; Som förut, mer sällan och bara om det..inget Youtube, inget trams..bara seriöst - hela tiden. Acceptans, Glädje, Entusiasm - endast dessa tre förhållningssätt ligger till grund för en sådan blogginriktning... förmodligen inget som fångar så många, då ämnet är provokativt och svårt för allt för många att ta till sig...

Fokus kring nya jobbet - rapporter om blanketter; en dagbok från ett skrivbord. Tiden på Byråkratpölsebyrån från start...se hur Nemo går ner sig i tjänstemannnaträsket

De övriga röstningsalternativen talar för sig själv...

Vägledning, bitte...

Skall Nemo blogga vidare - och om "ja" - hur?
Skotta ner skiten i cybertratten - avbryt bloggen
Vikt- och motionsblogg
Om alkolhol o andlighet
Keep on tramsing...
Fokus kring nya jobbet - rapporter om blanketter
pollcode.com free polls

Jag vilar min väska och kollar av läget då och då... ta din chans att påverka - lättare än så här blir det inte...

Andra bloggar om: , , , , , , ,

måndag, januari 07, 2008

TV-fritt

Jag lägger ner mitt TV-tittande ...minst en dag per vecka skall hållas fri från rutan. Den info jag behöver får jag ändå inte via TV. Jag kan bli underhållen... jovisst... av vad? Stormare visar snoppen samtidigt som Arja Sarja tar sig själv på stort allvar. Det är bara tragiskt.

Igår tittade mina döttrar och jag på Blåsningen. Stor filmkonst. Men, pappa...det är en gammal film om gamla tider... sa dom. Ja, ja.. men den kan vara bra ändå... Två timmar senare var de häpna, fängslade och tysta.


Nemo (här som arg korsning mellan isbjörn o tvättbjörn...med stänk av Onkel Fester) lackar ur på TV-utbudet

Det är dags att återerövra nuet...tillvaron..rummet jag är i. Att sticka ut genom TV-rutan eller dataskärmen tar mig bort från där jag är... mittåt! Detta får en spinnoff som bär mig till morgondagns bloggpost. Eventuellt en av de sista....

Liiite godbitar finns det... i kändistramserierna...

Här går Janne loss på Mickey P...stor underhållning




Andra bloggar om: , , , ,

söndag, januari 06, 2008

Seriemördaridéer

Så här är det. S är morbid så det visslar om det. Skall alltid se Medium, seriemördarserier och läser gärna thrillers där liken poppar upp som kantareller efter regn o värme i augusti. Viasat History - där är "Kända seriemördare genom tiderna" ett favvoprogram.

Vi promenerar en del. Sist när vi var ute och pinnade på mot Saltholmen talade vi uppslag till "den där bästsäljaren" som ingen av oss förmår skriva.

Jo..det här med kroppar som placeras ut lite snyggt...gärna förnedrade...det är så... 90-tal. Kan vi inte komma på något nytt?

Efter en stund var jag inne på att offren skulle förses med djurhuvuden för att sända något sorts budskap. "Gammalt" sa S och refererade till Medium där föregående offers huvud sattes på nästkommande.

Ja, men om man tänker rör, sanitetsgods...jo, jag vet; ur varje offers hals sticker det upp ett periskop. Det är nytt!

Ja...kanske, men vem vill läsa det, och var finns motivet för att ta livet av någon och göra en rörinstallation av kroppen?

"Snillen spekulerar"...will continue....

Apropå det - se Fredik Härén dra ner brallorna på den samalde kunskapselitetn i Sverige. Lägg 10 minuter på detta klipp och du kommer få en förändrad syn på mycket....



Andra bloggar om: , , ,

lördag, januari 05, 2008

Daft Bodies

Fick den här via Fun Wall på Facebook (Tack Cattis!) Helt suverän. Får idémaskineriet att tugga igång med en efterapning. Eftersom jag och den som gör videon tillsammans med mig förväntas vara lite stiffare...långsammare...så blir låtvalet enkelt; Signaturen till Tårtan. Inte så många ord. Socker, grädde, nötter, mandelflarn, ros, marsipan, smörkräm, krikon, snabbkräm, gott gelé, Frasses deg, en flaska saft och så en liten klick med sylt". Kropp finns det gott om plats att skriva på...



Andra bloggar om: , ,

fredag, januari 04, 2008

Filmåret 2007

Det var väl en pampig rubrik?

Grejen är den att jag inte kommer ihåg så mycket. Jag har skurit ner mina biobesök till ett minimum. Min sinnesro tillåter inte besök längre. Jag måste stålsätta mig. Jag vill att det skall vara tyst. Jag vill se film ostört. Popcornprassel, pubertetsfniss och vibrerande mobiler...my ass. Trött blir jag. Grumpy old gammelmanröd-i-nacken...

Softsurfade in på Sydsvenskan och kollade vad deras recensenter sett... jag var inte riktigt med i matchen. För lite bio och festivalbesök, kanske.

Sista dagarna har jag sett lite nytt och bra, men innan det har jag några hågkomster från de biobesök som jag trots allt tråcklat mig iväg på. Pans labyrint var oerhört bra. Likaså Little Miss Sunshine. Jag gillade Casino Royale. Inland Empire håller jag på att bearbeta. Lägger ut en trailer från Youtube här...



Annars har julnyårshelgen varit ypperlig för att se ikapp DVD:er. This is England, The Prestige, I am Legend (som jag började tänka på som en 9/11- kring...). Shoot 'em up, Eastern Promises
och Hawaii Oslo.

På TV har det rört sig en del. August Strindberg. Denne man har fått mycket vördnad och uppmärksamhet. En stor man...men ovanlig? Nja, när man granskar hans uppväxt och förhållanden var ha inte så unik för sin tid. Det var kraften från hans penna som gjort de mäktiga avtrycken i det svenska kulturarvet. Gott så.

Birros TV-serie var inte något jag så på med större upphetsning. Det blev som mest nerv då Strindberg levererade högstämda utskällningar mot överhet som fadern, redaktörer och teaterdirektörer.


Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, januari 03, 2008

Att förstå ett tillstånd

Tänkte på något sätt förmedla hur oerhört maktlös en alkoholist är inför sin sjukdom. Mest apropå gårdagens inlägg om riksdagsmän och deras representationsvanor. I GP idag menar Maria Haldesten att "Ingen alkoholpolicy i världen kan hjälpa en alkoholist. Det kan bara handlingsföra och medkännande medmänniskor göra".. I en tidigare artikel hävdar samma tidning att alkoholpolicy är grunden för en sund hantering av alkoholproblematik.
För egen del håller jag med båda... med dragning åt att alkholpolicys indirekt kan hjälpa alkholisten. En bra policy skapar nämligen kraft till handlingsföra människor.

Sjukdom förresten, ... snarare en belägenhet. Hur går det till då? Att hamna i den?

Jo, att ha en spritbenägen genuppsättning underlättar. 15 % av oss har det. Sedan är det välgörande med en sorts livskris. En krackelerad radhusidyll med skilsmässa, tappert alkoholintag i 20 år - mest varje helg - är faktorer som underlättar. Att då bli singel och inte ha någon "social antabus" i närheten - då är manegen krattad.

Då kan dansen med flaskorna börja på allvar. En fet plånbok efter lyckad radhuskrängning och så - ett arbete som att sköta hemifrån lite hur som... Ett eldorado för en aktiv alkoholist... för så var det redan då, men som alkoholist vet man inte...vill inte veta.

Detta att inte veta - är ett stort bekymmer, inte bara för alkoholisten, utan också för många läkare har jag fått klart för mig. Har du cancer - inga problem, vi har hittat en tumör - du är sjuk. Är du alkoholist - värre, för vi måste bygga vår diagnos på dina egna upplevelser och vanor. Så gott som alla kroppsliga symtom - högt blodtryck det går att hitta förklaringar på som inte är alkoholrelaterade.

I och med att alkoholismen är en förnekelsens sjukdom hos själva sjukdomsbäraren - så kommer du som patient, med aldrig så god självinsikt att göra allt för att framstå i en så god dager som möjligt, om du ens kommer till en läkare för att du har ett problem. Dina sömnproblem handlar kanske om att chefen är jobbig mot dig. Att din partner lämnat dig. Du kan få nervlugnande utskrivet. Aha... bensodiazipiner som Stezoloid, Rhohypnol. Korstolerant med alkohol. Jättebra då man är bakis, luktar inte, lindrar skakningar och det är bara att dra iväg till jobbet.

Till slut kommer verkligheten och knackar på. Trots - eller kanske på grund - av lycka och framgång på ett materiellt och socialt plan. Vad händer då? Jo... supperioder under 7-8 dagar, jobbar samtidigt och har omvårdnad om döttrarna. På femte dagen drar dagispersonalen i bromsen och härvan börjar nystas upp. Min arbetsgivare kommer dock inte att få vetskap om min belägenhet i det här skedet. Istället blir det psykakuten med svår ångest, sömntabletter och nervlugnande. Diagnos; psyk insuff, eller utbränd - light.

Facit i samband med tillnyktringen; jag var i onåd hos barnens mamma, men fick ha kvar delad vårdnad om jag skärpte mig, min dåvarande flickvän var förstående och tyckte det var redigt att ta tag i ett problem... men detta räckte inte - hjälp utifrån behövdes.

Hjälp gick att få - terapi... om det gick att finna orsakerna till drickadet så skulle det förmodligen gå att komma tillrätta med katastroffyllorna; 3-5 dagars ursinnigt festande innan kroppen, sinnet eller obarmhärtiga konsekvenser sa ifrån.

Efter sju månader med Antabus och stödsamtal hade inte något förändrats. Stod fortfarande och stampade på ruta ett. Slutet på sommaren 2001 var ett töcken av vackert väder, några dagars jobb, en veckofylla, krogäventyr, ångest. Mycket kaotiskt. En fylla var som att spela rysk roulette - det kunde stanna på 5-6 öl en kväll...eller det kunde sluta 4 dagar senare - i ett flämtande, svettigt och ångestfyllt tillstånd. Så rullade livet på - okontrollerat - tills en kväll i oktober då arbetsgivaren stod och knackade på dörren. Ridå.

Men ridån gick upp... det fanns en lösning på problemen.

Att hitta en väg ur den mentala besattheten... att ständigt försöka bli vän med alkoholen... denna mentala besatthet lämnade mig då jag vågade kröka gamnacken och vågade erkänna det fullständiga misslyckandet i att leva det liv jag levde.

En sorg... att skiljas från sin bästa vän - alkoholen.

Genom ett mycket vettigt ingripande från arbetsgivaren, omgiven med rätt sorts människor (tills största delen nyktra alkoholister) blev jag medveten om att jag inte bara hade en fysik allergi och var mentalt besatt, utan också led av en brist på andlighet. Mitt liv i oärlighet, härvan av lögner blev blottlagd och tillfrisknandet kunde börja genom att bearbeta mitt förflutna, medvetandegöra mina karaktärsfel.

Idag har jag inte behövt berusa mig på snart sju år. Mitt liv har fått en helt ny spänst och innehållet är klarare och jag har lättare att fokusera på vad jag gör. Mina val är nyktrare och styrs mer av vad jag vill... inte vad jag känner.

I inledningen hade jag en tanke om att förmedla maktlösheten inför alkoholen. Hoppas att den gått fram...

Om inte - så kan jag ge en liknelse som du nog kan identifiera dig med.

Tänk dig att du har en kamrat. En vän som för det mesta vill dig väl och kommer och hälsar på då och då. Ni har trevligt tillsammans, går ut och träffar andra människor. Umgås. Ibland märker du hur din vän sårar dig genom att tala illa om dig bakom din rygg. Ibland kommer din vän hem på besök då du egentligen hade tänkt att göra något annat. Träna, gå på bio eller vara med andra vänner. Men du tycker mycket om din vän och väljer denne framför annat.

Till slut blir situationen ohållbar, du lovar dyrt och heligt att inte befatta dig med denna person något mer. Efter en vecka har du glömt, eller förskönat konsekvenserna av umgänget - du har nog missförstått din vän och ni har ju trots allt ofta VÄLDIGT trevligt tillsammans.

Så där får ditt umgänge pågå tills du blir mer och mer söndertrasad i själen. Då du inte kan leva vare sig med eller utan... då är det dags att be om hjälp.

Jag har fått hjälp och är idag oerhört tacksam för detta.


Andra bloggar om: , , , ,

Bra litteratur i ämnet; Flyktsoda av Marcus Birro

onsdag, januari 02, 2008

Riksdagen och alkoholen

På nyheterna idag på morgonen kommer en icke-nyhet fram i dagsljuset. Jag fördjupar mig kring denna på Svd och läser vidare om alkoholvanorna i riksdagen.

62% procent tycker att riksdagen skall vara en alkoholfri arbetsplats. Jag håller med. Det borde gälla alla arbetsplatser. Precis som rökfriheten på arbetet slår igenom borde alkoholen ta samma väg. Ser att en annan bloggare är inne på samma spår...

Att jag kallar det för en icke-nyhet handlar om att det är känt att alkoholexponeringen i riksdagen är stor. Lika stor eller större än i andra representationsyrken. Och precis som på andra arbetsplatser är det runt 15% som inte hanterar detta utan istället överkonsumerar.

Jag hittade också en tabell över hur yrkesgrupper dricker... här kom fördomarna på skam. Saknas i topp gör skådespelare och sjömän. Kockarna finns med däremot - bland båda könen.




Andra bloggar om: , ,

Bästa TV:n 2007

Grotesco var en höjdare under hösten... här en av de bästa scenerna; det blir som Upp till kamp möter Cederhök. Eller Birro med clownnäsa.... Del 1 finns här. Inbrytningen och den sanna galenskapen utbryter här nedan.



Som en bonus och ett hopp om att den bästa sommaren skall infinna sig även detta året sänder jag med ännu ett klipp där Dorsin är i sitt esse.





Andra bloggar om: , , ,

tisdag, januari 01, 2008

Upplevelsebastu - Österischisch

Tidigare har jag gett små nedslag från min postpubertala period (den pågår eventuellt ännu) i form av bl a Corfu Years. Så.... när Mikebike utgjöt sitt missnöje över Lerums Wasserpalast då väcktes minnen till liv... lyssen;

Vi hade kommit till Kaprun och tältat på en äng. Hygien var behövligt. Genom byn rann en älv med grönt vatten som höll inga grader alls och tillät inte några badövningar. Då vi efter två nätter bröt tältlivet och flyttade in till en madam med ett Gaststätte upptäckte vi en Saunaanläggning i närheten.

Med lite tvål och sånt tog vi oss dit och betalade massa schillings för att komma in. Bastun var ångig. Och längst uppe på laven närmast taket stack det ut tre-fyra par fötter. Laven i sig var så nära taket att det knappast gick att sitta där. Knepigt.

Efter några minuter börajde lampor blinka. en skylt tändes ovanför utgången; Verboten zu gehen aus sauna unten process! eller nåt... stod det.

Rök lösgjordes ur diverse skrymslen. Det luktade Aloe Vera och tallbarr. Och... Gubbarna på översta laven gjorde Röven upp!. Plötsligt stod de nu på knä och moonade. Förmodligen för att få in alla ångor och dofter kring hela kroppen.

Upplevelsebastu...it was

Andra bloggar om: , , ,