Film är bland annat avsedd att förmedla eller skapa en stämning, väcka någon känsla. Ibland flera. Ibland vill du bli road för stunden; se "Casino Royal" t ex. Eller "Love Actually".
Ibland bli irriterad, därefter road till slut gapskrattande - "Tre Solar". Det är väl ett signum för en kalkonrulle?
Så denne Lynch. "Wild at Heart" och "Blue Velvet" samt "Twin Peaks" är lättviktiga och "Elefantmannen" en förströdd bagatell om man jämför dessa mot Inland Empire - då det gäller logik och fattbarhet.
"Lost Highway" var krånglig, "Mulholland Drive" oerhört komplex. "Inland Empire" är något av det mest obegripliga jag sett. 2001 - A Space Odessy var i likartad nivå...men lämnade dörrar öppna för egna tolkningar, som gick att få ihop till slut - du skapade din egen teori.
Det funkar inte här... det finns ingen teori. Inte hos mig.
Ändå - det här är en av de bästa filmer jag upplevt. Förutom en halvtimme i mitten är den oavbrutet överraskande och obehaglig, rolig, sorglig, intelligent. Dessutom en fröjd för ögat.
Vad den handlar om - om det nu spelar någon roll - så är Laura Dens' Nikki huvudperson. Hon skall spela en stor roll i en film, som visar sig vara en remake på en polsk film "Vier Sieben". Inspelningen av den filmen slutade på ett mycket tragiskt sätt.
Grace Zabrieskie dyker upp i början av filmen och spelar en polsk kvinna, som snörper på munnen och tittar snett in i kameran. Hon avråder bestämt från att spela in filmen.
Därefter - när inspelningen kommit igång så rör sig filmen på flera plan. En meta-film i filmen på något sätt. Som åskådare kastas du mellan inspelning och verklighet och olika tidsdimesioner.
Det hela är mycket vackert och samtidigt engagerande. det som överraskar mig mest är att filmens slut känns så...rätt.
Så här beskrivs filmen på cdon.com där du med fördel tjackar upp dig på ett "måste" i filmhyllan.
"Skådespelerskan Nikki får en efterlängtad roll i ett Empire triangel drama. Det visar sig att man försökt göra filmen ett antal år tidigare, men att projektet fick läggas ner då huvudrollsinnehavarna mördades.
Nikki finner snart att hennes eget liv börjar blandas ihop med filmens handling. Vad är verklighet och vad är fiktion när hon rör sig mellan sitt hem, filminspelningen, Polen och ett rum befolkat av strykande kaniner?
David Lynch för oss med in i en värld befolkad av mystiska karaktärer och fylld av fasa. Vi rör oss i labyrinter och snart finns ingen verklighet kvar att hålla fast i. Det enda vi med säkerhet vet är att en kvinna är i fara."
Andra bloggar om: David Lynch, Inland Empire, Arn, filmtorka, bionöd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine