1972 fick Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer ja på sin förfrågan att göra ett barnprogram för TV. Från början skulle det handla om en ensam bagare, spelad av Peter Harrysson, som skulle förolyckas varje gång han skulle leverera en tårta. Ingrid Edström, den dåvarande chefen för TV2:s barnredaktion, hade strax innan hon läst förslaget om bagaren sett en människa med en tårtkartong i händerna bli klämd i en bussdörr. Därför tyckte hon att derasidé stämde bra överens med hennes upplevelse så hon sa ja, och beviljade en produktionsbudget på 165 000 kronor.
För att hålla kostnaderna nere försökte filmarna att hitta alternativa lösningar. De började med att leta efter en billig lokal och efter många om och men så hittade de till slut ett nedlagt bageri på Söder i Stockholm. Bageriet hette, även i verkligheten, Ellens bageri. Lokalerna var slitna och utrymda på alla bageriredskap och maskiner, men i övrigt helt funktionsdugliga. Till och med bokstäverna på fönstret satt kvar.
När De Geer hörde sig för om de skulle kunna få hyra lokalerna av Stockholms kommun, som ägde huset, så blev svaret nej. Förklaringen var att huset där, bageriet låg, skulle rustas upp. De lyckades ändå att komma in i lokalen genom att först låna nyckeln för att titta lite i bageriet och sedan lämna tillbaka till en annan tjänsteman. Till denne tjänsteman sa man helt enkelt att "Vi tar det". På så vis kom filmarna in i Lokalen.
All inredning som bakbord, möbler och apparater skaffades fram från KF:s lagerlokaler. Sedan ringde de runt till olika företag som kom med reklamskyltar, kex och andra småkakor. Från en riktig bagare hämtades bullar och kransar som blivit för gamla att sälja. Dessa bullar lackades sedan med Zaponlack för att se färska ut. Tårtorna sågades till i frigolit och spritsades med marängmassa av samme bagare. I bageriet hänger också en reklamaffisch för Gevalia som föreställer president Nixon. Detta är egentligen ett konstverk som gjordes 1971 av Kjartan Slettermark.
Vid jakten på en kamera för att filma serien tog Alexandersson och De Geer kontakt med Berndt Klyvare (en dokumentärfilmare som de kände sedan tidigare) för att få låna hans kamera. Klyvare var dock så rädd om sin kamera så han kom med som fotograf på köpet. Tillsammans med ljudteknikern Nils Olof Andersson blev han den fjärde personen att arbeta bakom kameran i "Tårtan". Från början var det inte meningen att man skulle ha några klipp alls i scenerna. Åskådaren skulle själv göra sin tolkning av det som skedde i bild.
Efter ett tag, när det började bli dags att filma, insåg man att historien med den ensamme bagaren var alltför tunn. Man var tvungen att lägga till något mer i handlingen. Peter Harrysson kontaktades aldrig utan ersattes av filmarnas
vänner Krister Broberg (Frasse), Jan Lööf (Janos) och Mats G Bengtsson (Hilding). Namnet Frasse tog man från Karl-Alfred figuren Frasse som var godmodig och gillade Parisare. Janos döptes efter driftiga krögare med invandrarbakgrund. Hilding fick sitt namn efter Jan Lööfs far samt efter gnälliga förlagor med liknande namn i svenska pilsnerfilmer.
Forts imorgon...
Andra bloggar om: Tårtan, de Geer, Barnprogram, 70-tal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine