tisdag, juli 17, 2012

So much for pathos....

Igår vid den här tiden drog restarmen (läs res-tarmen) till ordentligt igen. Bokade resa på Apollo och kände mig så  där gött världsvan.... Ospec. Jaja... det blir nog bra med detta. Och följde upp med en FB-status:

efter att ha tokdeppat på survädret (ja, jag vet att det är som det är...) så utmanar jag mitt kontrollbehov och köper "Ospec-Kykladerna" med älsklingen. Avresa 28 juli. Hem 11 aug. Oklart var vi hamnar.... File under: Spännande"


Så långt - allt lugnt. Men då bokning och betalning skedde i hastigt mod, så kröp eftertanke på eftertanke krypande. Transfer? Bokade jag det? Nähä... fail. Tillrättat. Mat på flyget? Nähä... fail. Tillrättat.

Sedan var det kväll. Jag började kolla in de öar som vi skulle kunna hamna på; Ios, Paros, Naxos...eller så kunde vi bli kvar på Santorinis svarta textilstränder i två veckor. Två veckor. Eller hamna mitt i Ios partyträsk med säj det-säj-det mänskor som häller tequila och skjuter retsinaslammers på mig och aldrig sover... I'm to old for that shit...

Tveksamhet förbyttes till ruelse. Ruelse blev till nervösa ryckningar. Fladdrig spädbarnssömn följde.
Kontrollbehovet tog över och skrek; "Du vill inte vara på en en svettig svart strand i två veckor och äta gyropittar på samma gatukök i Perissa eller Kamari. "

Nu på morgonen förstod jag av villkoren för resan att jag helt var utlämnad till Apollos välvilja om jag skulle kunna byta ut resan från "Ospec" till namngivet hotell.

Lisa i Apollos kundtjänst var dock hur tillmötesgående som helst. Allt är nu kokat o klart, som vi säger.


Det blir Naxos från nästa lördag. Och det på hotellet här så... Sunny Beach (bara namnet ger mig semiribba). Apollo presenterar stället så här


Mer om Naxos: På Kalimera

måndag, juli 16, 2012

Korsika - fördomar krossades


Min bild av Frankrike har alltid varit den här;

 


alternativt den här:

 

Detta har medfört att jag inte velat åka dit. "- Dom pratar konstigt och har massa exter för sig", har jag sagt och pekat på Kreta eller nåt'.

Allt detta kom på skam i och med att vi landsteg på Korsikas sydspets och hamnade i staden Bonifacio.

Tänk dig Dovers vita klippor med en borg uppepå. Innanför murarna lägger du gamla stan. I omgivningarna pytsar du ut lite stränder som påminner om vykort från Maldiverna.

Bonifacio sett norrifrån

När vi kom hade vi bokat hotell uppe i Propriano. Även det en hit.
Allt det som var dumt på Sardinien var det inte här; stränderna var många och halvtomma. Maten var helt fantastisk, trafiken var behaglig och båda de städer vi bodde i under våra fem dagar var softish.


Den här grytan fann vi på ett litet hotell uppe i bergen. En by som hette Quensa. Där, där låg det.





Och så stränderna då... fantastiskt! Mer info har du här om du gillar det mer avspända sättet att leva strandliv på.



Kulturen skulle ju ha sitt givetvis. Vi fann Filitosa. En av de mer mäktiga upplevelserna jag varit med om. Det kändes båda andligt och högtidligt att strosa omkring bland de neolitiska utgrävningarna. En mycket speciell plats.


En sammanfattning över hela resan på 1:25 får du här

  -


Nu - mot nya äventyr - vi drar till Grekland om någon vecka. Ospec. Kan bli hur bra som helst.


söndag, juli 08, 2012

Sardinien pro secundo

Hela strandremsan mellan Castelsardo och Isola Rossa är helt fantastisk. Kolla här:

Beachen något väster om Badesi

Det var i Isola Rossa vi hamnade. En liten badort med det förnämliga Hotel Gabbiano (Hotell Måsen på svenska) där vi bodde i en nedtonad pastellmiljö. Rent, propert men en viss mentalsjukhuskänsla smög sig på eftersom all interiör var så nedtonad och färglös... eller beige. Bilderna på hemsidan visar lite hur det var. Men i övrigt var det ett helt fantastiskt hotell att bo på. Tyst, lugnt. Goda sängar och en frukostbuffé med både All-Bran och katrinplommon. Den italienska maten är inte så fiberrik vilket gör att peristaltiken avklingar. Den här buffén hade tagit hänsyn till det. Bra där.

Just stranden  - den där långa - kom vi att återvända till under våra dagar här uppe i norr. Kvällarna i Isola Rossa bestod av softa mathäng, pizza, glass och härliga promenader i kvällssolen.


En av dagarna åkte vi uppmot Santa Therersa di Galua och passade då på att åka in till Costa Paradiso. Så. Nu behöver inte du göra samma misstag. Det är alltså inte en paradiskust utan en resort som ligger insprängt i ett bergigt kustlandskap med mycket begränsade möjligheter till att göra någonting om man inte skiter pengar.

Nästa del - Korsika

torsdag, juli 05, 2012

Sardinien del 1

Sedan november hade min käresta och jag ältat semesterplaner och kommit fram till att direktflyg från Göteborg och dit vi slutligen skulle var ett måste.

Under senhösten var jag bespetsad på att inte få någon längre semester på grund av flitiga uttag under andra delar av året. (Jag jobbar ju med UGL och de o sånt...)

Någon direkttripp värd namnet gick inte att få till Grekland och sedan grekerna börjat spela blues och inta en låg finsk stämning kring sin vardag kunde det vara läge att pröva nytt.

Valet föll på Sardinien. Ryanair flyger dit och det var rent oförskämt billigt att ta sig fram och åter; 1 250 spänn per biljett.

Något utanför Alghero - Spiaggia Mugoni

Vi ville gärna ha någonstans att bo också och efter mycket velande hit och dit bokade vi av Hotel Florida och valde istället Janas de Mar. Något som skulle visa sig vara ett lyckokast - på många sätt.

Stefano som driver det lilla stället med tre rum var inte på plats när vi kom, men e-mailade och var mycket behjälplig inför vår ankomst. Att han senare skulle vara till mycket stor hjälp återkommer jag till.

Vi hade tagit till oss tips, läst guideböcker och kände oss bekvämt tillrätta ganska snart där vi bilade runt med vår Lancia Ypsilon från Hertz och jagade stränder, sevärdheter och goda miljöer. Det gick sådär med det mesta.

Stränderna - hur många som helst men så fulla med folk. Sarder eller italienare, vet inte, men de var många och överallt. Strandförsäljare fanns det hur mycket som helst och de bebyggda beacherna (solstolar m tillhörande cantina) var lätt outhärdliga. Svårt att visa röven om man var man. De flesta kvinnor hade däremot snappat upp trenden med att gå omkring med ett utseende som om de drabbats av kalsonggreppet. 90 % (jag lovar) hade bikinirövtyget uppstoppat mellan skinkorna. fejkstring, liksom. Konstigt.

En dag åkte vi till Bosa. Vägen mellan Alghero och Bosa är mäktig. Scenic route. Du har sett vykorten av Bosa. Det räcker. Just sayin'












Vi fortsatte till Tharros. Kulturen skall ha sitt.


Och efter fyra dagar i Alghero med omgivningar fortsatte vi uppåt. Mot Isola Rossa.

Bilder och lite intryck därifrån inom kort....