Seven solid secrets...

Fick en utmaning om sju saker som jag är lite hemlig med, nåt som andra kanske inte vet om mig.
Det borde iofs vara det mesta då jag är en esoterisk varelse. Introvert narcissist, kallar jag mig ibland.
Men… lite gods finns att hämta som kanske roar mer än oroar…vad vet jag, vad vet jag…?

1. Göteborg
Det är något skumt med mitt förhållande till Göteborg. Född här - men alla tror att jag kommer från Frändefors, Åmål eller i värsta fall Molkom."Du låter som han i Hajk" sa en liten 6:e klassare åt mig 1988 då jag harvade runt och vikarierade som musiklärare i västra Göteborg. Ridå. Beror förmodligen på min uppväxt i Uddevalla. Det idiomet plågar mig ibland svårt eftersom jag själv klassar alla som bräker på östgötska, närkingska eller väschötska som mikrocefala idioter. Däremot avgudar jag de där änna bröötiga Kurt Olsson/Cederhöks-tugget. De goa göbbarnas språk. Lotus & Lycko-Lasse m fl. Försöker härma ibland…går sådär.

2. Filmupprepningar
Jag berusar mig på film. Jag kan se om vissa filmer hur mycket som helst. Några tycker jag är helt jättekonstig. Bland det jag kan se om, och om och om igen är; Sällskapsresan, Blåsningen, Blues Brothers, Apocalypse Now, Rosa Pantern-filmerna med Peter Sellers, Monty Python & Holy Grail och Hajen. Sagan om Ringen-trilogin funkar också… så…om jag skulle bli hembjuden till någon som ordnar "filmkväll" och stolt förkunnar; "Idag skall vi se Xxxxxx" och Xxxxx står för någon av de uppräknade - lycka!

3. Gatuköksarkitetur/stilism
Jag vill bomba. Det är nära en Fallin' Down på Jonsborgs, Lasse på Heden m fl. Foto på ett enda gatukök som är…snyggt? Gatukök stör mig mer än gamla fula bilder på dansband

4. Känd från TV
Eftersom jag har en konstig förmåga att komma ihåg saker som nästan ingen annan normal människa ens noterar(bland annat att förklaringen till dansbandens fula monkeysuits låg i att den tidens skatteregler tillät avdrag för ...håll i dig nu..."fantasikostymer") har jag varit och löjlat mig i Jeopardy och Ordjakten. Jag står på tur för Besserwisser efter en lyckad audition. I samband med mina TV-framträdaden har jag kommit att umgås med människor, Talking Heads och funnit ut att de inte är särdeles märkvärdiga…förutom på ett område; de har en stark utstrålning. Det kvittar… det behöver inte vara sändning. Flertalet av de här mänskorna har en förmåga att stråla, äta ruta kallas det visst. I sådana sällskap känner jag mig ännu mera "musselmannen" än vanligt.

5. Logistik
Det skall vara på mitt sätt. Jag sätter en ära i att gå från jobbet just en speciell minut, köra ett pass på SATS, hinna just den spårvagnen, ta vägen via Konsum och komma hem, packa upp mat och sedan sjunka ner framför TV:n precis då Rapport 18:00 börjar. Lite av en tidsautist, således. En lyckad logistik i tidsordningsföljd gör mig djupt tillfredsställd.

6. Arbetsrum
Min våning har gått från luguber antikhydda med kornischer, gammelrosa sammetsgardiner, tofsar, Kurt Olsson-lampor, tyger i konstiga 50-talsmönster till Feng Shui med finess som ibland känns stabilt homestagead. Klinkat och rent på de flesta håll. Döttrarna har fått ordning på sina rum också. Återstår; mitt arbetsrum. Min blogglya på 5 kvm är ett kyffe i upplösning. Det dräller papper, högt och lågt, strukturen är diffus. Jag lider, men förmår icke bringa ordning.

7. Curlpappa
Jag pläderar ständigt för att ge akt på sitt eget medberoende…att inte förlora sig i andra och att hjälp inte alltid är hjälp utan ett sorts möjliggörande. Då det kommer till mig själv och min relation till mina döttrar så är jag värsta soparen i alla fall på hemmafronten. Lagar all mat, frukost, middag osv. Bakar. Tvättar. Skall det va så här? Dom är 15 o 13. Borde inte jag bli serverad middag nååågon dag i veckan? Meh… det är mitt dåliga samvete som gnagt sig fast.

En bubblare...

Lokalrevyer. Me hate! Trasiga kupletter med avdankade wannabes som aldrig kom längre än till studiecirklarna i dramatik på ABF. Det finns dock ett elitskit i buskisträsket. Jojje J, Stefan & Chriter...samt den liiite finkulturella Galenskapsgenrén från Trollhättan. TV 4 har försmak för sånt som är Folkligt, festligt fullsatt. Det skall hoppas och tjoas och slamras i dörrar och förvecklas i det oändliga medan underbältet humorn far fram som SCUD-missiler över tiljan. Me hate...even more.
Men...så var det där med självrannsakan. Jag själv skall i tid och otid spela Allan, vara Farbror Freij eller göra en bonntölp från Bullarn' med keps, öronlappar och kutrygg. Ofta jönsar jag till det lite hur som helst. Speciellt om någon kommenderar mig att "hitta på något kul till festen". Vad är det som pågår? Förmodligen är det en gammal scoutnerv som väcks til liv och lägerbålshumöret poppar upp.