Skall inte bli långrandig. Den här låten "speaks for itselves" så att säga. Det är sällan jag längtar till Uddevalla...men när jag hör det här otvungna och så ledigt chosefria tugget... avslappnat. Det är bara att blunda - så tar jag mig nerför Kungsgatan... det är 1982 och allt jag ser är banker och skoaffärer längs min promenad. Kanske ett stopp på centralens café med en olidligt nersmörad painriche med ost och skinka.... kanske stöter jag ihop med någon hockeyman - civilklädd med mysbyxor, kort lackjacka och loafers... det är så gött!
Mp3-filen, som jag mailade över till Prof Coma, - även han bördig från samma härad - resulterade i följande mail från honom;
Oerhört. Det gnagde till i levern.
Ibland när jag tänker på pensionen, går mina tankar till kusten. Vi
får se var barnen hamnar. Mexiteglet omvandlas till annat tegel och
bopålarna flyttas. Allt är möjligt för den som tänker på framtiden i
stället för att förlora sig i nuet.
Han är vass med sina krumma skrivarnypor ibland.....
Andra bloggar om: Uddevalla, dialekter, Torps Köpcentrum, tokjazz, bizarra synths
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine