#blogg100 post 16
Åh.. det här fingret har jag väntat på.
Detta gör mig förbannad:
Åhå... så blir det lite svårigheter med detta. Har svårt att reta upp mig numera. Eller så kommer det sig av att jag inte försätter mig i situationer där ilskan tar över och styr.
"Ilska är en lyx som du inte har råd att unna dig" påstod flera av de terapeuter jag träffade under mina första nyktra år och det har jag försökt ta lärdom av.
Detta har inneburit många felsteg och tramp upp i högpulsområdet med varnade ansiktsfärg och kraftfulla magsyrepåslag.
Numera börjar jag dra öronen åt mig fort; ju fler människor i min omgivning som jag betraktar som idioter - ju farligare är det för min sinnesro. Jag blir orolig, irriterad och missnöjd. Tillstånd som behöver läkas och få vädras ut på något sätt. Ibland har den här bloggen eller Internetz i allmänhet fått kanalisera mina frustrationer, förhoppningsvis utan att göra andra illa - för det är inte meningen.
Sedan är jag ju precis som de flesta andra - jäser i soffan, ser någon på TV som misshagar mig (det händer lätt) - kvider ett "jävla idiot" i halvliggande ställning och zappar vidare till något annat.
Men - det finns ett par frågor som engagerar mig och där jag har svårt att stilla still och vara helt passiv.
Trängselskatt - i Göteborg. Det är motståndet som jag är ilsk på. Inte skatten. Orka...
Sverigedemokrati - som bygger på att betrakta människor som grupper och inte individer
Jämställdhetsfrågor - där jag hött med näven många gånger kring föräldraförsäkringens utformning
Går vi utanför landets gränser... oj, så jobbigt - då finns det så jättemycket och jättemånga att vara arg på. Talibaner, högerkrafter i Ungern, Nordkoreas ledarskap och Silvio Berlusconi
Åh.. det här fingret har jag väntat på.
Detta gör mig förbannad:
Åhå... så blir det lite svårigheter med detta. Har svårt att reta upp mig numera. Eller så kommer det sig av att jag inte försätter mig i situationer där ilskan tar över och styr.
"Ilska är en lyx som du inte har råd att unna dig" påstod flera av de terapeuter jag träffade under mina första nyktra år och det har jag försökt ta lärdom av.
Detta har inneburit många felsteg och tramp upp i högpulsområdet med varnade ansiktsfärg och kraftfulla magsyrepåslag.
Numera börjar jag dra öronen åt mig fort; ju fler människor i min omgivning som jag betraktar som idioter - ju farligare är det för min sinnesro. Jag blir orolig, irriterad och missnöjd. Tillstånd som behöver läkas och få vädras ut på något sätt. Ibland har den här bloggen eller Internetz i allmänhet fått kanalisera mina frustrationer, förhoppningsvis utan att göra andra illa - för det är inte meningen.
Sedan är jag ju precis som de flesta andra - jäser i soffan, ser någon på TV som misshagar mig (det händer lätt) - kvider ett "jävla idiot" i halvliggande ställning och zappar vidare till något annat.
Men - det finns ett par frågor som engagerar mig och där jag har svårt att stilla still och vara helt passiv.
Trängselskatt - i Göteborg. Det är motståndet som jag är ilsk på. Inte skatten. Orka...
Sverigedemokrati - som bygger på att betrakta människor som grupper och inte individer
Jämställdhetsfrågor - där jag hött med näven många gånger kring föräldraförsäkringens utformning
Går vi utanför landets gränser... oj, så jobbigt - då finns det så jättemycket och jättemånga att vara arg på. Talibaner, högerkrafter i Ungern, Nordkoreas ledarskap och Silvio Berlusconi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine