Alkoholens ansikte

I fredagens Skavlan framträdde Anna Wahlgren. Hennes medverkan tycks mest ha framkallats utifrån att Felicia Feldt - dotter till Anna - var med hos Skavlan för ett år sedan och då med anledning av boken Felicia försvann.

 

Anna Wahlgren har därefter skrivit en "svarsbok" - Sanning eller konsekvens som av många anses fördjupa sprickan, såret, mellan mor o dotter ännu mer. Hur det ligger till med den saken har jag ingen åsikt om - har inte läst Annas bok, men väl Felicias.

Nu var det inte dessa böcker bloggposten skulle handla om - utan alkohol.

Parallellt som Benny Haag bloggar om Mattias Flinks "vansinnesdåd" i Falun 1994 och då ställer sig lite frågande inför alkoholens bortglömda inblandning i massmordet.

Det är lite på samma tema jag ser Anna Wahlgrens framträdande - och även här har handlingarna, kopplat till alkohol, en avgörande roll.

30 minuter in i programmet tillstår Anna att hon är alkoholberoende på Skavlans fråga. Om detta skall hon ha skrivit i boken men finner sig snabbt och tillägger;

- Beträffande detta med alkoholen, så vill jag bara tillägga - jag har varit gift med en alkoholist, så jag vet hur sjukdomen alkoholism ser ut; jag är inte alkoholist.... så om jag skall kallas alkoholist, ja..det vet jag att jag inte är.  Och fortfarande...bruk av alkohol - eller missbruk; jag kan inte dra gränsen mellan bruk och missbruk - men fortfarande är det väl vad  du GÖR när du dricker - det är väl handlingarna som avgör om man går att leva med?

Detta resonemang är inte ordagrant, men nära på. Även om det inte är korrekt citerat så gör inte det så mycket. Det är bisarrt nog ändå.

Det visar så tydligt (i mina ögon) alkoholismens fula tryne. En alkoholberoende människa, som inte är alkoholist. Som anser att det är handlingarna som avgör om man är alkoholist eller inte.

Då skulle jag vilja bemöta det genom att påstå följande;

- alkoholism yttrar sig rent fysiskt genom att jag har en oförmåga att avstå från att dricka. Tappra försök genom att minska konsumtionen misslyckas
- irritation över att andra har synpunkter på mitt drickande
- en viss skuldmedvetenhet kring mitt förhållande till alkoholen
- gärna en återställare dagen efter... helst före lunch

Om endast handlingarna avgör skulle ju jag kunna återuppta mitt drickande igen. Några lådor whisky på en öde ö med endast en apa till sällskap - där skulle jag förmodligen inte kunna agera så störande. Jag är däremot övertygad om att alla mina destruktiva tanke- o känslomönster snart skulle återvända.

Inte sällan bidrar alkoholen till att förstärka karaktärsdrag som självcentrering, påtagen offerroll "stackars mig", paranoida tankar om att alla är ute efter mig och liknande.


Om Anna Wahlgren i fredagens Skavlan var ute efter att återupprätta sig och mildra de omdömen som förekommer i Felicia försvann, så misslyckades hon svårt.

Det var mycket tragiska minuter som möjligtvis inte borde ha sänts, med hänsyn till henne själv.

Avslutar med  inledningen till ingressen som ofta läses i anslutning till AA:s möten;

Sällan har vi sett en människa misslyckas som utan förbehåll följt vår väg. De som inte tillfrisknar är de som inte helhjärtat kan eller vill följa detta enkla program. Vanligtvis är det män och kvinnor som är så skapta att de inte förmår vara ärliga mot sig själva. Det finns sådana olyckliga människor. Det är inte deras fel, det tycks vara medfött. De är av naturen oförmögna att förstå och utveckla ett levnadssätt som kräver omutlig ärlighet. Deras chanser är därför mindre än för genomsnittet. Sedan finns det också de som lider av allvarliga känslomässiga och mentala störningar, men många av dessa människor tillfrisknar trots detta – om de förmår vara ärliga.