Ja.... jag vet att alla skriver om att det är 40 år sedan Neil skuttade ner på månen och sa:"That's one small step for (a) man, one giant leap for mankind" något han förmodligen fått order om att säga. Tänk annars, vad skulle det kunnat bli. "Oh shit... what a desert. Just pebbles." Det är kanske inte citat för världshistorien att lägga på minnet...
Minnet av månlandningsdagen för egen del är ytterst diffust. Jag minns förberedelserna mer än själva landningen.
Jag var nyss fyllda 10 år och fick åka med fasrsan in till stan. I sommarstugan hade vi inte TV. Inte telefon heller. Min kusin Mats följde med.
Eftersom själva landningen var mitt i natten skulle vi sova och bli väckta. Det blev vi också, men jag minns inte så mycket. För trött, kanske.
Men, som sagt, förberedelserna kommer jag väl ihåg. Inne i stan, på gården var det helt tomt. Det här var förr. Förr innebar att ALLA var bortresta under sommaren. Om man inte bodde i höghus. Då kanske man var hemma. Om man inte var på kollo. Dessutom var det fint och vackert väder. Det var det ALLTID förr i tiden. Vi köpte godis, chips och serietidningar för att ha något att göra innan vi skulle sova. Och så var vi ute och lekte, som man gjorde förr.
Månlandningen kom ur en liten äggformad TV av märket Contenta. Den var i teakfanér och hade en sorts matt olivgrön bård mellan skalet och den vackert rundade TV-skärmen som mätte 19 tum. En pjäs som farsan köpte för runt 5 000 kr 1963 (i dagens penningvärde c:a 48 000) - vilket ökar min förståelse till att pappkartongen var sparat i garaget jag städade för två veckor sen.
Dagen efter vaknade vi och tyckte att det där kunde väl ändå kvittat. Det var ju mycket roligare på landet. Fast det inte fanns TV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine