Upprördheten i sinnet. En man som inte borde röra till det för mig, som inte borde ha tillträde till mitt huvud, men som ändå valt att flytta in där utan att betala hyra är Marcus Birro.
Han skriver på newsmill idag. Jag tycker att han kommer lite billigt undan. Och svänger sig. Blandar ihop äpplen & päron. Det är politik han ägnar sig åt. Den sämre sorten.
Eftersom jag gärna vill vara nyanserad stannar jag här. Fortsätter jag att skriva blir jag bara ännu mera upprörd. Det är det inte värt.
Skall väcka yngsta dottern och äta jordgubbsfrukost. Det tror jag är bättre för upprörda sinnen och magar.
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=5793561d-60b4-43d3-b389-b1d8e86f7d15)
Suck. Jag tänker inte dra den här pepparkvarnen ett varv till, tänkte jag, men ändå:
SvaraRaderaBirro är bra på att racka ned på andra. Han uttrycker sig gärna jävligt raljerande om bl.a. sin gamla hemstad. Han buntar ihop, schabloniserar, avskyr, föraktar, förminskar och så vidare.
Samtidigt ska han stå över kritik? Nej, det fungerar inte.
Det anonyma, det fela, det fega, det hatiska - det förtjänar varken han eller någon annan.
Att folk däremot ogillar honom starkt, när han tar sig rätten att ogilla andra - det får han stå ut med.
Att han dessutom aldrig kan släppa det här, ältar, ältar och ältar om hur synd det är om honom - det står mig upp i halsen.
Du uttrycker det så väl - det kanske också däri min ofrivilliga upprördhet ligger... jag kan inte släppa att han skall gå i mål med att vara inkonsekvent. Shit..
SvaraRadera