The Specials

Yo! Go... ungefär som att bli drabbad av något du aldrig hört... men bara tokälskar på mindre än 30 sek. Så var det den där sommaren på Corfu då Benga Coma o jag damp ner i sanden på Pelekas beach.

En sen kväll på en av strandbarerna, som 1980 var mycket spartanska, stod en svart man som sedermera la beslag på Comas yllestickade orangegröna mössa med tofs...genomborrade den med gissningsvis 47 souvlakispett och gungade runt med den i baktakt på stranden...jo, han...den mannen hade en fet skivlåda med vinyl i bagaget från East End, London och rostade bland annat SKA-music...och vi som ängsligt tassat runt i Uddevalla och dittills inte förstått någonting av världen blev mycket häpna.

Skall du upptäcka musik - så får du göra det på egen hand om du inte har framsynta föräldrar så du får saker o ting under Pampersåldern. Mina (()(()()()() var defta på musik och gillade på sin höjd Simon & Garfunkel. Comas ()(()()( tror jag var med lagda åt finsk tango och Taube.

Så där stod vi och studsade ... och SKA-musiken lyfte våra själar och SKA blandades med Lipps Inc. "Funky Town" och det var också nåt av böja ner sig över...

I den vevan intog några bröder från Uddevalla scenen och joinade oss i ett veckolångt "gresaparty" på stranden... Oj...oj...oj...




Själva skivan i baktakt är ett monster av "fast & furious" med uppkäftiga texter om att ge fan i att växa upp... messa med polisen... vara ett allmänt ägg i största allmänhet. Lyrik som passade en halvhämmad militär från norra Västkusten där och då. Vid hemkomst och rening införskaffade jag i snabb följd The Selector, The Beat, The Police, Madness och lite annat jox från den sommaren.

Dire Straits-eran var över för den här gången.. och deras debutskiva och tillhörande hyss kommer att beskrivas utförligt i ett kommande inlägg. Watch out! Med mjukgitarr kommer mycket bullshit!