Eat a Peach

Duane Allman var en jävel på gitarr och hade massa andra hyss för sig. "A southern man" var han hursomhelst. En dag när han var ute och chillade bike kom en långtadare full med persikor ivägen. Gregg Allman fick fortsätta det smutsiga jobbet som ledare för ett sydstatsrockband. Om bandets historia i lättversion kan du läsa om här

Jaha.. hur kom då den här skivan med som en bland mina 25-top-album of the years?

Har sagt det förut...säger det igen; i den här drösen finns inte bara bra musik - det finns minnen oxå.
När det gäller Eat a Peach så tyckte jag det var så häftigt omslag att jag limmade upp det på dörren till mitt tonårsrum.



En persika för alla tider....

Jag var så gott fascinerad av att EN låt kunde klocka in på dryga 33 minuter... bara det var stort. Sån var jag... ju längre...ju häftigare. Det var väl därför jag nåt år senare gled in på Art Rock och progressive...kallade Tangerine Dream för kättare då dom gjorde spår på under 10 minuter bl a...

Idag är sydstatsrock ett hyfsat passerat kapitel för mig...men bara nästan... swampnerven ligger och lurar, det är nära till sydstatsbluesn... och så är det påt' igen.

Nästa musikresa kommer för en gångs skull att hantera lite nutid... 90-tal iaf.

Redigerat 09:02...då jag upptäcker att min egentliga nedteckning av bloggposten skedde 23:00 igår...en tid då jag skall sova...