Framme i Östersund landade vi mitt i natten hos Björns syster. Hennes man sa: "Det ser ut som om ni behöver lite "Dire Straits". Jag fattade nada... och det som smög sig ur högtalarna där i vinternatten gjorde mig bara nervös. Bob Dylan in a coma..liksom
Anledningen till besöket i östersund var en pre-vinterutbildning som vi nykäckta överfurier käckt skulle anamma i Sälenfjällen.. och då åasade det bra med ensväng runt Östersund. Björn skulle träffa släkt - och jag skulle träffa politiska vänner.
"Let's go down to the waterline...."
Senare det året var jag som vanligt i Grekland och spelade Allan. Det här var "året innan Coma" och jag hade egna kasetter och en annan gitarr med mig. En gammal fin Levin-gura som jag förstörde resonansen i genom att måla en blågul flagga på den....över hela locket. 4-5 lager med servalack...
Någonstans på den resan fick jag åter höra Dire Straits och nu funkade det bättre... i november det året spelade dom på Scandinavium... och jag var där. Coma oxå. Vi hade åkt mer tidigare på dagen för att jag behövde köpa en ny gitarr...den förra...alltså inte den med flaggan... utan en annan nyare, finare och en mycket kär ägodel hade blivit överkörd...då jag i ett anfall av trötthet "gömt" den under en bil för "hämta den sen"... Smartass! Kan tillägga att min promillehalt i det läget var sådan att jag stövlade omkring i Uddevalla city och lekte Quasimodo.
Alltnog... Coma o jag fick bo hos Rediar i Gårda. Reider var politisk och smart...läste teknisk fysik på Chalmers och skulle oxå på konsert.
Inköpt 1979 - still working
Vi fick bo hos honom...men med min nya gitarr var allt så crazy...för det var en Ovation-kopia från MUG med ett satans ös i. Vi spelade och spelade och konserten skulle börja. Vi fick en nyckel för att låsa lägenheten... men av någon konstig anledning fick jag upp fel nyckel när vi skulle gå...så vi kom inte ut. Vi var innelåsta och Knopfler stod och smätte på en gitarrhals endast en kilometer bort i sydvästlig riktning.
Utan att tveka slog vi sönder ytterdörrens ruta....klättrade ut och förbannade denne Reidar som gett oss fel nyckel. Framme på Scandinavium hötte jag med nyckeln i nypan och smädade honom..."och du tror att du har alla hästar hemma... " "Det där är inte min nyckel"...sa Reidar tvärsäkert. Efter ytterligare grävande i byxfickan fick jag up en annan nyckel - Reidars. Jag hade försökt använda reservnyckeln till min egen lägenhet i fel dörr...Ridå...för mig... och ridå upp för Sultans of Swing.
Konserten blev ingen höjdare kan jag tala om...och efterspelet hamnade på Bröderna Marx-nivå. Jag beordrades att förstärka skalskyddet i Reidars lägenhet så jag for tillbaka efter konserten och saxade till en bit kartong. Full och arg satt jag och mekkade med detta och såg för mitt inre hur konsertgänget hoppade omkring på nån krog i centrala Gbg.... Tillslut fick jag ordning på nån sorts provisorisk skiva som jag tröck in i hålet där glasrutan suttit. Och av någon anledning somjag än idag inte förstått...så petade jag in Reidars nyckel i hans brevinkast...
Ute på stan fick jag inte kontakt med Reidar, Coma o dom andra... men det löste sig till slut. Dagen därpå när vi vaknade skulle dörren återställas i ursprungligt skick. Coma o jag daskade upp plånböckerna och pyntade en råglasruta som Reidar (teknsik fysik) hade mätt ut. Vi besökte oxå Bengans i Majorna som då låg i hörnet Kaptensgatan/Allmänna vägen (dit jag själv flyttade fast två trappor upp 12 år senare...men det kunde jag ju inte veta då.
Reidars mått var inte stabila - rutan var för liten i förhållande till dörrhålet....hans ropplems tyckte vi... stuvade in våra gosskroppar i min VW 1302S och fräste iväg med boxermotorn ivrigt hamrande i bakluckan...
Numera är det sällan jag lyssnar på den här gruppen - bostadsrättsmuzak ligger inte riktigt i linje med min smak av idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine