Sänka skepp

På något underligt sätt har jag blivit inbjuden i nån sorts "skrivarcirkel" Oklart varför...och ännu mer oklart vad det skall bli av ämnet "Sänka skepp"...och vad det hela går ut på... om formen är fri...dvs kan det vara en dikt, en novell eller både och eller bara bubbletrams rakt ut i det fria. Författarsport... m a o. Det är Josephine som bjudit in mig.. here we go...

Anfäkta och regera... kalasmusten slut och det ser ut som om hela havet är uppe och hoppar med sig själv. Dansar och svänger.

Sänka skepp... om det ändå vart frågan om att tänka om två tre snäpp... så blev det lite vardagsrumspoesi, galant och fyndigt.

Minnena for tillbaka den där dallrande dagen på Paros då han fick för sig... och faktiskt spred ett rykte... att Pink Floyd hade setts på ett bulkfartyg och skulle genomföra en spontankonsert senare på eftermiddagen... häftigt...liksom "a distant shipsmoke on the horizon..."

Att bränna skepp var inget nytt för Benny. Det hade han gjort mest hela livet. Från en famn, till en annan hamn och bara flutit med...sjungit en sjömansvals för full hals och spytt över akterskepp och i lovart utan att komma någonvart... han satt mest och kurade i sin citykvart, natt efter natt.

Det var andra tider nu... "dagar att tagga ner" som han brukade mumla mellan varven då livet kändes svart, outhärdligt och livsledan smög sig på.

Den ständiga kampen med att sänka sig själv eller bli sänkt av sitt skepp. För Benny hade kvinnor blivt nåt slags skepp... så fort fyllan tog över och han levde sig in i sin roll som den glade gamängen som stöp hem i sängen och borta var pengen efter krogsvängen... hur länge skall en orkan orka?

När sjön ligger still och insikten är blank och klar som en havsvik i augustikvällen.... då ser han sina sänkta brända skepp och lyfter dem tull ytan och har alla sinnen öppna för att reda ut det som skedde på det stormiga havet under de där skvalpiga åren. Gottgörelsens tid för alla skepp jag bränt och tänt. Ohoj!!!