Poetic Champions Compose

Mr Morrison är en knepig mupp som verkar vara något av det mest introverta som knallar omkring på Irland. Hans konserter är ett skämt i fråga om mellansnack och show...men när han får liv i musiken - då... då är det ståpäls. Tror jag sett honom 7-8 gånger sedan första mötet på Roskilde -87. Aldrig dålig...men ojämn.

På skiva är han som bäst på albumet här nedan som släpptes 1987. Under perioden 1985-93 tycker jag att mannen klämt ur sig sitt bästa. OK - Moondance från 1970 och Tupelo Honey är godbitar dom oxå. En sanslöst bra Van Morrisonsamling är The Philosopher's stone
som består av "sånt som blev över"... ofattbart...det är så göööörbra.



"Skall du ha bonk, eller...?" Van the Man flirtar inte i onödan

Van är bäst på hösten och vintern, tycker jag. Det finns ett vemod även i det muntra. Fan, karln verka ohappy för det mesta. Candy Dulfer som blåst sax i hans band berättar att han har världens oflyt när han rör sig i diverse miljöer, folk spiller sås på honom, han missar bussen eller glömmer en gitarr nånstans... Det får vara hur det vill med det.

Kanhända lite patetisk...men den här mannens musik kommer jag ha nära till - resten av livet. Han fackar in under begreppet husgud. Nästa musiknedslag kommer innebära att ännu en luftas i bloggskenet