Min popige kusin MW i Sthlm, Huddinge hade jag uppåtögon på när han hade koll på musik som jag inte visste något om.
Jag har tidigare skrivit om Atom Heart Mother - mitt första album. I Sth julen 75/76 kom jag att nypa till mig tre records på ett bräde. Deja Vu var en av dom...

Sepiagubbs
Sedan kom mycket musik att kretsa kring Neil Young och Stephen Stills. David Crosby seglade båt och gick på freebasin' i FLA och var inte särskilt kontaktbar och Graham Nash har jag aldrig förstått vad han kan göra på egen hand... men han sjunger bra.
Prof Coma (då bara Coma ) o jag bildade t o m ett coverband som hette Deja vu..mindre fyndigt.. men iaf. Vi gjorde tre spelningar innan hela projektet självdog och Coma flyttade till Lappkärrsberget i Sthlm och gnodde svamp och kokade blad. Tänk om VIM hade funnits då... "VIM - glänser utan att repa" schysst motto för det sunkiga band som vi ändå var. Skulle bl a tjäna grovt med flis (in your dreams...) och tog med oss gitarrerna på vår första och enda gemensamma resa utanför Sverige. Tågluff -80... Berzerkmetoder och retorisk ölkonsumtion genom det tyska högspänningssystemets alla vindlingar... en annan historia. Men likafullt yster spelglädje och vi lyckades faktiskt överträffa oss själva i några goda stunder.
Åter till det här albumet - det finns som en given hit i skivsamlingen och som bara måste spelas - helst på vintern. Det är murrigt, smärtsamt vackert och det gnisslar om elgitarrerna som om någon långsamt kastreras med en slö skridsko...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine