tisdag, augusti 11, 2009

Sommaren som höll andan

I fredags stämplade jag ut från kontoret för en "superhelg". Det hade vi bestämt. S o jag.

-Nu är sommarens sista suck på inandning, sa S.

- Vi måste ta oss samman... göra något annat än att boa in oss och grotta ner verkligheten i esoteriska cirklar. Komma ur ankdammen. Vi kan inte bara sätta oss ner. Det är så många som sätter sig ner så här års.

Med ett COOP-hotellpremiehotell inbokat och bilen laddad med brassestolar och en vägatlas, termos, kylklampar och kontokort så kan vad som helst hända.

Fredag kl 13.00: Getterön. Längst ut.

- Kolla, här går ju Kalle Anka-män överallt (keps, sandaler, liten skjorta, inget mer) och visar paketet. Utströdda bland klipporna tittar de upp från sina reden och spanar efter en Kajsa...eller Alexander.

- Ska det va på det sättet, så skall jag med, säger jag och intar en klippa och blir ett med naturen. Saknar inte brassestolarna alls.

Fredag kl 18.00: Flickorna på Skäret, någonstans nära Kullen. Dom finns för att finns för att jag "ska få uppleva ett ögonblicks ohotad svensk sommarglädje med äkta svenska bakverk, nybryggt kaffe och hemlagad saft."

- 98 spänn för en kanna kaffe. My ass. Det måste vara för att vi sitter i en crimescene från Morden i Midsumer. Och vilka kakor... oj... dom var inte att leka med.



Flickorna på Skäret


Övrigt - fredagen landade i Lund efter felkörningar och lite till. Tog in på First Hotel Planeten.

- Har ni kvällsservering frågade jag?

-Det kan du se dig i månen efter, bräkte receptionisten.

Skojigt? Inte för en kepsman på 50 + med tom mage.

Transport till Donken inne vid ett torg i Lund.

Eftersom Mikbike messat upp managementgarnityret inom McDonalds, så ville jag se effekten och beställde en McFlurry. Smak; Cornetto Jordgubb.

-Nu ska vi se, hörrudu, min lilla honungskaka, sa jag till S. Flurrat eller oflurrat.

Två mycket oflurrade McFlurry kom på brickan.


- Dom är oflurrade, säger jag och försöker låta som det gubbluder jag är. Gnälligt skitnödig.

-Ja, den blir degig och förstörd om jag flurrar. Jag har hällt varm sås och toppat med nötter. Det skall du väl inte ha influrrat?

- Nähä...så om jag beställt en Smarties eller Daim - då hade det blvit flurr?

-Jäoo...

- Ok.

Resten av fredagen förflöt och njöt av sig själv.... skall inte skriva om mina drömmar och toalettbesök.

S har en stark vurm för stenar. Helst såna som legat nergrävda länge. Jättelänge. Hon kan gå omkring bland hällkistor och dösen en hel dag. Så jag var lite orolig på morgonkröken då vi skulle till Ales Stenar och kyssa havet eller känna om det bor en viking i blodet. Skulle det bli bad eller skulle vi fastna här hela dan?

-Det är ett solur. En stor fet klocka. Inte jättedigital, men ändå, sa riksantikvarien som höll vakt.


Tiden - huggen i sten

- Då så... sa S och gick varvet runt och idkade handpåläggning. Varje sten blev smekt.

Det ryckte i min kropp... den ville ha sol, frihet och att skutta runt och veva helt näck på Sandhammaren gör mig frodig, köttig, saftig och pigg. Vederkvickt säger man visst. Nu - med brassestolar. Tänkte att det är hit han åker - Ranelid. Det är här han skaffar sig sin läderartade tyska bränna som håller året runt. Ett sånt ljus....ett sånt ljus.


Perspektiv från en djupt nedborrad brassestol

Efter fyra timmar på en oändlig strand var det dags för mera kultur och naturupplevelse.

- Vi skall bestiga Stenshuvud och du skall ta kort på mig när jag svävar sa jag till S i ett anfall av hybris.

Nemo - på väg att bli lite Fuglesang (Ladies and Gentlemen - we are now floating in space)

Konstigt. Jag blir Rainman-turistig. Ales Stenar, Sandhammaren och Stenshuvud. I den ordningen - även förra året - då med döttrarna. Klarar liksom inte av att bryta ny mark. Tar säkra kort. Kryper dessutom in i reseledarrollen. Dumma mig. Vad är det med mig?

- Nä... nu skiter vi i det här. Nu blir det Lundell-stalking, sa jag och rattade Getzen mot Haväng.

Förstod aldrig var Uffe bodde. Det fanns för många gårdar o tun att välja på. Men vi fann ett stycke behaglig kust, ett å-utlopp och Sveriges smuttaste vandrarhem.

Hem till hotellet och en vild kväll övergick i söndag. Koll på vädret. Öst? Väst?

Vi spikar igen och åker till Mellbystrand och Hökafältet där sommaren till slut gör en utandning med besked.


Mellbystrandhimmel 090809 kl 14:30

- Tar du kort på himlen, nu igen? frågar S. Du blir mer och mer som Vädermannen. Det är nåt med dig och Lundell o Ranelid som du inte har hanterat. Hem och jobba på det.

OK, då. Vi åker mot Göteborg och i höjd med Sandsjöbacka övergår resan till Bladerunnermiljö.

2 kommentarer:

  1. Flickorna på Skäret, vilken fantastisk plats på jorden. Vilka hallongrottor!! Sällan har kakor för 300 spänn varit värda pengarna.

    Men jag hade lätt kunnat tälta på parkeringen och spenderat en månadslön (till) på kaffe å bakverk.

    SvaraRadera
  2. Håller med. Måste vara mitt morbida jag som började leta efter kommisarie Carnaby och lik i kakboden...

    Hallongrottorna missade vi.

    Så bra - en anledning att återvända!

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine