torsdag, augusti 27, 2009

Fördelningshärvan

Money for Nothing album coverImage via Wikipedia

Han med hästsvansen och ringen - lighthippien i regeringen - flaggar för skattesänkning lagom till nyår. Det blir lite mer i plånboken till mig som har jobb. Det skall dra fram fler ur arbetslöshetsgarderoben, långtidssjuksliken skall vädras, dammas av och stimuleras till rörelse med denna elchock. 250:-.

Några har ondgjort sig. Hemsketvillingen. Fiffi. Säkert fler. Kanske dom det är RIKTIGT synd om?

Jag kan hoppa på tåget - men någonstans rättar jag in mig i ledet. Dom gör ju bara det dom lovat. I politiken är det normalt ingen vanlighet, så på ett vis kan jag se det som hedersamt.

Vad får det för effekter? Ingen aning, det kan vara så att om den här skattesänkningen hålls inne och istället läggs ut på att höja skolstandard i form av lärartäthet, mer personal, högre löner och ett rejält tillskott till offentlighetskassan, så kvarstår grundproblemet;

Det är alltid nån annan som skall lösa problemen jag har runt mig.
Någon annan skall ta ansvar för min sjuke far som ligger och tynar bort i en sjuksäng.
Nån annan skall se till att mina barn får tillräckligt med resurser för att få en värdig skolgång
Nån annan skall se till att hemlösheten byggs bort, förintas. Psykfall och nedgångna pissfyllon skall tas om hand... av någon.

Det är avståndstagandet och övervältrandet, bristen på det kollektiva ansvarskännandet och rädslan som gör att Cardiganmaffian* med Jimmie Åkesson i spetsen kan sopa in 4,2 % i väljarstöd. Det kvittar liksom att Alliansen skottar in 8,6 miljarder i arbetsmarknadsåtgärder. Han - Sveriges äldste 44-åring är inte nöjd. Bekymrad är han. Tror att Alliansen kunde begravt i pengar. Gubbhålet hade gnällt ändå. Det är liksom hans jobb. Och då kan inte jag ta honom på allvar. Inte Mona heller. Inte Ohly. Speciellt inte Ohly.

Jag avstår gärna mina 250:- extra, men det fungerar inte ändå. Även om vi så skjuter till ytterligare tusenlappar av vår inkomst i skatt kommer inte nånannanismen att försvinna. Och inte heller våra grundlagda värderingar förändras - om vad solidaritet, rättvisa, ansvar och trygghet innebär. Där har vi olika syn. Och så kommer det att förbli. I evinnerliga tider. Amen

* För att bli rumsrena försöker dom med cardigans - gärna från Brothers... den lätte går inte
Reblog this post [with Zemanta]

4 kommentarer:

  1. Men du, den här nånannanismen, det är väl den som är du och jag och alla tillsammans i solidaritet?
    Vilket inte innbär att jag inte ska ta mitt ansvar men att jag kan förlita mig på att samhället finns som en grundtrygghet när livet jävlas.

    SvaraRadera
  2. @ dht - ja, i den bästa av världar...så är det givetvis så. Men det är när det övergår till något annat - som t ex Ann Heberlein beskriver:

    De finns överallt. Människorna som vägrar att ta ansvar. Som alltid tycks hitta någon, eller något, att skylla på. Är det inte samhället, chefen eller kärlekslösa föräldrar så är det McDonalds, tobaksindustrin eller banken. För vems fel är det egentligen att mitt äktenskap sprack? Att jag är arbetslös? Överviktig? Slår min fru eller fryser ut min kollega? Det är i alla fall inte mitt.

    Det pågår idag en massflykt från ansvar, menar Ann Heberlein, debattör och doktor i etik. En massflykt som möjliggjorts och uppmuntrats av ett samhällsklimat där det blivit fult att skuldbelägga och där allt fler betraktar sig som offer för förtryckande strukturer, dåliga gener eller taskiga uppväxtförhållanden. Men att vara människa innebär inte bara rättigheter, utan också skyldigheter. Den främsta av dessa skyldigheter är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar, i relation till sina medmänniskor och för vår gemensamma framtid.

    SvaraRadera
  3. De där 250 kronorna vi får behålla kan vi gå på bio för, eller handla en råhipp tröja för, och på nåt jäkla vis försöka spendera oss ur lågkonjunkturen? Det är vad jag tror att Freddan och gänget tänker sig?

    SvaraRadera
  4. @ - furman. Det är nog precis så det var tänkt - ta och gör vad du vill med pengarna..sen finns förmodligen ett incitament för att jobb skall löna sig. Det skall vara skillnad på bidragare och förvärvsarbetande...och för att de svaga skall få det bättre - så är moderaterna solidariseringstanke - finansieringe genom ökat välstånd.

    Välstånd- och vad det innebär - där har inte jag och Alliansen samsyn. Inte än.

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine