fredag, augusti 14, 2009

Kaxiga gubbhål och den försvunna tåren

Ett lysande exempel är Tito. Först vevar han runt och hårdrockspekar på några backgammonspelare som redan innan inte är några mjuka gossar. Sedan är tvätterijobbet nåt som suger. Kaxigheten tas till nya nivåer. Jag tänkte fnissa - men så vet jag vad han är dömd för - och inget är kul längre...



Kaxiga män finns det gott om. Ufo-Fiffi har skrivit och tyckt. Och så finns Bob. Bob Hansson, som berättar i SvD:

"– Jag såg någon som verkade nicka tillbaka tårarna . Har aldrig sett något liknande. Visst är det sorgligt att killar inte får gråta? Ändå var det mest musiker på det där bröllopet, inte hockeykillar. Helt obegripligt! Han berättar att några av hans ex-flickvänner, hur feministiskt pålästa de än har varit, haft lite svårt för hans tårar.

–  Tjejer säger det är så fint när killar gråter. Sen när det händer kan de bli hemskt nervösa. Jag vet inte om det beror på att de inte gillar det eller om de inte vet hur de ska bete sig för att deras pappor inte grät. Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet. "

Jaha... kanske det. Jag mår bra av att gråta. (som när Linda skriver så här om Anfäkta, även om det är glädjetårer - rörd blir jag) Men inte på jobbet. Jag behöver vara professionell och göra rätt saker. Det är sedan när jag lämnar som jag förlorar mig. Det gör jag gärna. Har lärt mig att inte stänga inne saker. Det måste få komma uuuuut. Men visst, blödigare med åren och så har jag kommit dithän att det inte spelar så jävla stor roll vad andra tycker. "Vad skall folk säga?" Ett pissmantra... Bob fortsätter:

"Man är förtryckt och begränsad också som snubbe, anser Bob. Ta bara det här med kläder. Män ska klä sig i dova färger. Bara några få modiga har börjat med färgglada byxor. I vissa kretsar kan manlig klädfrihet handla om hur många millimeter man har mellan ränderna på skjortan. ”Jaha, så du valde fyra? Jag har tre!” Som kvinna är stilvalet så mycket större. – Vill jag vara en blommig kvinna eller vill jag vara en strikt kvinna i slips? För en man är det inte lönt att gå till nästa affär för det finns inte något annorlunda att välja på där heller. Som kille förväntas man vara löjligt stereotyp. Annars blir människor nervösa.

Så är det. Kommer på mig själv att jag fnissar hysteriskt åt en äldre man i knallgula chinos på Smögenbryggan. Eller rutiga gubbar. Män i rutigt...går det att ta på allvar? Behöver skärpa mig där... börjar fundera på var folk tyckte om mig i helgen.



- Ha. Ett sånt fleppo. Ett gubbhål som tror att kusten mellan Ystad och Sandhammaren fortfarande är nån sorts frontlinje. Är han en borttappad reservare som skall leka krig?

- Han har inte skitit sedan dom la ner Lv5 - så hård försöker han vara...

- Är han här och letar efter nån fältbordell?

Tur då att dom inte ser mina ängsliga ögon bakom solglasögonen

Nästa resa kommer jag sticka ut på allvar... det är lite spännande att göra folk nervösa.

2 kommentarer:

  1. Nu blir jag så där pinsamt beundrande...Men faaaan vad du är bra.

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine