I det här handledarnätverket är det gott att vara. Vi jobbar med att dela med oss av processkunskap, erfarenheter och pedagogiska tips. Prestigelöst och utan några giriga revirpink. Det är det som gör ett nätverk till något mer än "nätverk på papperet". Det finns det många av.
- Riktiga nätverk - var det någon som sa på mötet - ( förmodligen en kvinna eftersom jag glömt namnet...*) kännetecknas av att alla bidrar eller är beredda att ge. Inte sitta på läktaren och bara glida med.
Så klokt, så sant. Så bra. Gissa om jag trivs och känner mig trygg i en sån miljö.
En av deltagarna berättade om "fyrarummaren" och jag gjorde omendelbart kopplingar till Bertil Strutz organisationsmodell
Då tryggheten är stark är det inga bekymmer att berätta om min bok, eller ge en introduktion till hur jag tänker marknadsföra den. Och jag försöker dela med mig så mycket jag kan för den som är intresserad.
Då kom vi alltså in på sociala medier och hur man kan sprida, verka och synas på webben med mer än en halvdöd websida. Twitter (vilket många inte ens visste vad det var, eller eventuellt trodde att det var som facebook - en blogg som andra...ja, sådär). Pekar på bl a Pocketblogg som twittrar ut sin boktips eller Comhem - som har bättre framgång på Twitter än i sin telefonsupport. Flaggade även mitt Twitterkonto som ett sätt att bland annat sprida nyheten om den här bloggposten
Jag tog mig friheten och tipsade om både Niclas Strandh och Sofia Mirjamsdotter som goda inspiratörer och resurser kring hur sociala medier kan öka synlighet och interaktion mot målgrupper, tidigare kunder och kursdeltagare. Sofia har en bloggpost där hon får feedback efter en kurs.
Det var också tid för smalltalk (nåt jag aldrig blir färdigövad i) i samband med fantastiska måltider, rakt igenom närproducerat, på Apertin, där mötet hölls. Bland annat fick jag ge tips om Folegandros och en väldigt bra kamera.
*) Något vi erfor under mötet - att det är lättare att komma ihåg bra och viktiga saker om en man har sagt det i en grupp av båda könen (generellt) smärtsamt, men en bra upptäckt och erfarenhet
Man känner att man lever lite extra sådana där gånger, när man möter människor som alla vill bidra, dela, lyssna...Ja som vill väl på något vis. Det är som att bli förälskad varenda gång det händer och för en stund blir luften extra lätt att andas och stegen lite lättare att ta.
SvaraRadera