Alkoholproblem eller problem med alkohol?

Mail kommer...

[Hej! Jag har nyss hittat till din blogg via fd DVIJDVS.
Jag har en fråga till dej som är kunnig.
Jag jobbar på krogen och har gjort så i många år. Som bekant så är det mycket fest och fylla i min bransch och jag har festat många gånger och mycket varje gång.
Förr var det dock mycket mer, idag går jag ut och dricker ungefär en gång i månaden, ibland inte ens så ofta.

Men..
Varje gång blir jag rent ut sagt skitfull. Jag säger och gör saker jag ALDRIG skulle i nyktert tillstånd, istället för minnesluckor skulle jag vilja säga att jag har kom-ihågluckor då största delen av kvällen är beckmörk.
Ångesten dagen efter ska jag inte ens försöka att förklara.
Varför jag ändå går ut och dricker ibland vet jag inte. Kanske för att jag fortfarande tror att jag har kul. I och för sej har jag väldigt kul dom gångerna jag lyckas dricka med måtta. Dom är få.
Jag känner inget sug efter alkohol, och kan utan svårigheter låta bli att dricka på månader.
Skulle du på något sätt kalla mej för alkoholist?
Jag vill bara fråga för att jag ju faktiskt känner igen mej i många saker när jag ser IQs reklamer och nu när jag läser här i din blogg.]

Nemo svarar:


Skulle jag kalla dig alkoholist? Mja... och spelar det någon roll? Kanske.
För egen del hade det stor betydelse att någon stirrade mig i ögonen och sa: "Du är alkoholist". Att detta var en alkoholläkare med stor auktoritet inom sitt område spelade så klart roll. En annan faktor var att jag vid tillfället hade supit mig sönder och samman under ett kaosrus som varat i 5-6 dygn. Jag var klart "plockbar" och redo för att ta in den infon då.

Det är ändå kanske viktigare vad du vill kalla dig själv. Min erfarenhet är att endast den som själv kallar sig för alkoholist har förmåga och grundförutsättning för att förändra sitt dryckesmönster.


Jag brukar säga; det spelar inte så stor roll hur ofta och hur mycket du dricker - utan vad alkoholen gör med dig NÄR du dricker.

Det du beskriver verkar vara lite av rysk roulette. När du väl börjar dricka, så kan du inte med säkerhet veta vad som skall hända, vilka konsekvenser kvällen/natten skall föra med sig.

Även om detta bara händer någon gång i månaden eller mer sällan, vad gör det för skillnad om det händer varje vecka eller två gånger i veckan?


Alkoholism är en belägenhet som handlar om att ha en fysisk allergi, en mental besatthet och en andlig åkomma. Tre delar alltså.

Jag hade klient på min mottagning som är lite som du... han kunde gå nykter i flera månader... plötsligt - han visste inte riktigt hur - så satt han på krogen och drack pilsner. "Bara denna - och en till" var hans mantra. Efter två dagar var han körd, bränd och utsketen... klar för ett bakrus som varade i tre dagar. Han är 40 år.

I denne man finns ett "inre tryck" någon form av skuld och skam som inte lät sig ta andra uttryck än genom ventilen, andningshålet, alkoruset.

Hur det är med dig, det vet jag inte - du skriver att du numera går ut en gång per månad - ibland inte ens så ofta.


Föreslår att - om du är villig att förändra dig -


1. Slutar att gå ut och slutar dricka alkohol

2. Går ut som förut, men inte smakar... inte ens en cider

3. Är dessa två alternativen så tråkiga så du hellre går i sjön.... se punkt 4

4. Kontakta en alkoholterapeut på orten där du bor. Jag har några tips i Stockholmsområdet, eller - om du vill klara dig billigare undan - gå på AA

"Jag känner inte att jag har problem med alkoholen mer än just i det tillfället då jag dricker."

Känner du igen dig i det uttrycket - så finns det all anledning att granska punkterna här ovan.

Med de erfarenheter och kunskaper jag har i frågan vill jag understryka; be om hjälp. De problem du beskriver löser sig sällan av sig själv - utan med hjälp och stöd av andra. Be om hjälp - för du är en värdefull människa.


Vänligen

Nemo

Droppen - transformed

Vilar i argumentationsruset kring jämställdhet kopplar ett grepp kring det
om ett par dagar... flera inspel är välkomna.

Image via CrunchBase

Det är så svårt att släppa Wilander och hans "Droppen". OK. Jag har också varit 20-21 år och haft Lundell som litterär förebild. Mina dikter i den åldern hade nog låtit likadant. Men jag var inte bra på tennis och fick alltså inte möjlighet att kräma ur mig mina verk för hela svenska folket en lördagmorgon mitt i 80-talet. Tack för det...

Sån tur att det finns bloggar... så jag kan ta revansch. Och ta Droppen vidare. Ett steg till:

DROPPEN - en dikt om sommaren 2009

Jag sitter på en uteservering vid ett bord mitt ibland gamla och unga människor och ser upp mot himlen
På den finns stora moln, någonstans gömmer sig solen, mellan två fluffmoln som ligger vid himlens horisont.
Snart ska molnen bli mörkare och skymma solen ännu mer.


Jag greppar en tidning mellan tummen och pekfingret.
Precis när jag läser att det skall bli soligt så faller det en droppe
Plopp, låter det, samtidigt som en vind får utemöblerna att skaka
Liksom vinden bara hade legat där borta i skogsbrynet och bara väntat på att hämnas.
Hämnas bara för att vi längtar efter solen och att solen bara vill ta vindens och regnets plats.

Så nu befinner sig både vinden och regnet hotfullt ovanför och kring mig.
Plötsligt vänder de och tar fart mot mig där jag sitter.
Jag hinner inte undan.
Droppen träffar mig mitt på flinten.
Jag känner hur den rinner ner mot min panna som det knäcks ett ägg mot skallen
Jag har helt glömt bort vinden som ligger där borta vid skogens rand och fyller sina lungor med mera blåst.
Om den mojnar, är det bara för att ge mig njutning.

På bordet står också ett fat med kaksmulor.
Det ligger rester av sju sorters kakor på det.
Tillsammans bildar de nere i min mage en fruktansvärd massgrav av socker, fett och gaser.
En onödig massgrav.

Så jag reser mig upp och går min väg.
De flesta tankar om en fin sommar tänds och släcks alltför snabbt.

Originalet finner du här.

Försöker förstå...

Efter gårdagens mastodontinlägg och tillika ett av mina mer seriösa försök att väcka debatt, få åsikter att fara som hagelsvärmar i cyberrymden och som bonus öka/börja bygga någon form av vishet är jag idag en man i träda.

Det är mycket att ta in.

Jag försöker bland annat förstå om det är möjligt att vara för ökad jämställdhet, men inte vara mot diskriminering. (dagens föräldraförsäkring är diskriminerande - enligt mitt sätt att definiera det)

Jag försöker även förstå hur det kommer sig att ett förslag om en ombyggd och individbaserad föräldraförsäkring kan ses som ett hot mot självbestämmandet inom en familj.

Dessutom försöker jag förstå hur man på fullt allavar(?) kan tro att jämställdhetsarbetet och utjämnade löneskillnader är vägen till en jämnare fördelning av föräldraledighetsuttaget (långt dumt ord) - när allt talar för att det är precis tvärtom.

Slutligen kan jag inte heller riktigt begripa hur det kommer sig att jag brinner så för det här. Har tidigare uttryckt mig i termer av att "Politiker, det är såna som tror sig göra nytta genom att klara ut hur andra skall leva sina liv". Både roande och oroande... på ett sätt är jag glad över att brinna för en sak. Samtidigt orolig därför att jag riskerar att sätta mig till doms över andra, förlora mig i frågor och tappa bort mig själv. Det vill jag inte.

Till sist - detta verkar vara en mycket känslig fråga som inte är riktigt "plockmogen" för en debatt. Det oroar mig kanske allra mest... således tacksam för fortsatta inspel i kommentarer eller egna bloggposter.

Återkommer med en sammanställning och hopknytning av jämställdhetssäcken inom ett par dagar.

Update: Karin vidareutvecklar.. så förbålt bra.

Om vishet, likhet och normering

I söndags låg jag i soffan och såg den timide Stefan Einhorn lägga ut texten för Annika Hagström kring sin kommande bok - Vägar till visdom. TV4:s Nyhetsmorgon överraskade med både fetdjupt innehåll och gott programledarskap.

Om jag förstod Stefans resonemang rätt, så låg det en skillnad i att vara vis, respektive klok.

Att vara vis, menade Stefan Einhorn, innebar att kunna se saker från mer än ett håll. Att kunna förstå hur andra tänker. Att ha flera perspektiv på samma frågeställning eller problem.

Om det är så - så torde många politiker, aktivister och enfrågeivrare sälla sig till de ovisas skara.

Samma helg kom jag att bläddra i GP som jag numera har på papper för att jag ville vara snäll mot en telefonförsäljare. Han var så trevlig, så jag kunde inte säga nej.
Jag fastnade på ledarsidan i GP lördag 25 juli där Malin Lernfelt skriver om att pappor måste prioritera rätt:

"Totalt tar papporna bara ut en femtedel av all föräldraledighet. Alltför mycket av den tiden är förlagd till semestrar och tillfällen då mamman också är hemma. För det är ju så praktiskt. Då kan han snickra lite på friggeboden och kolla på friidrott på tv, samtidigt som hans kvinna rensar ut de barnkläder som blivit för små och köper nya med barnens favoritfigurer på."

Gott - så långt. Den här situationen är bekant för mig och klarnade ytterligare då jag träffade Gudrun Schyman under en hel lördagseftermiddag tidigare i år. Fram till dess var Gudrun en vildhjärna för mig. Omöjlig att ta på allvar. Jag fick anledning att omvärdera detta. (Bli lite vis?) Av flera anledningar, faktiskt. Och det var kanske inte så mycket Gudrun - utan de fakta hon visade på - tagna ur den här lilla skriften från SCB.



Du kan ladda ner den gratis här. Det är en mycket intressant skrift. Du kan läsa om hur tidsfördelningen för obetalt arbete efter livscykel ser ut eller ta del av hur kurvan för pågående sjukpenningfall ter sig mellan könen.. åter till föräldraförsäkringen.

Malin Lernfelt avslutade sin ledarkrönika:

"Men ansvaret ligger hos oss själva. Hos föräldrarna. Vi har ett fritt val hur vi vill göra med föräldraledigheten. Det är bra. Men det gäller att välja rätt."

Men vänta nu... nu måste vi bläddra i boken. Boken med alla tabeller och siffror. Malin hade ju konstaterat att endast en femtedel av föräldrapenningsuttaget gjordes av papporna. Har det alltid varit så?

Vi kan titta på hur uttaget av dagar i föräldraförsäkring utvecklats under åren (de s k pappadagarna i samband med barnets födsel ingår inte)

1974 togs ALLA föräldrapenningsdagarna ut av kvinnor. Det var det året försäkringen infördes.
1980 var relationen 95% - 5%
1995 hade vi kommit upp i 90% - 10% - då införs också obligatorisk s k pappamånad
2005 var förhållandet 80% - 20% - då har 2002 varit och 60 dagar skall nu tas ut av ena föräldren och kan inte överlåtas

Det går saaaaakta... Det tog 30 år att nå ett 80-20 förhållande. Grattis Sverige. I den här takten är vi på 50-50 nivå 2055 ungefär, lagom till min 95-årsdag. Gött!

Jag ser det som självklart att mina döttrar, idag 16 och 14 år, kommer att ha en individuell föräldraförsäkring när de bildar familj. Det här skall dom i alla fall slippa.

Idag ser det ut så här:

Vid gemensam vårdnad har ni som är föräldrar rätt till 240 dagar var med föräldrapenning. Av dessa är 60 dagar reserverade för var och en av er. De övriga kan en av er välja att avstå till den andra föräldern.

Jag vill att det skall vara så här:

Vid gemensam vårdnad har ni som är föräldrar rätt till 240 dagar var med föräldrapenning. Punkt.

Idag har vi alltså med tvångsmedel sett till att 12,5% av tiden går till pappan (i praktiken) och de övriga 7,5%:en har då genom det egna fria valet, det här med att "välja rätt" spelat in.


Så, Malin Lernfelt och andra som tycker att det bara handlar om att välja... så enkelt är det tyvärr inte. Samhällsnormeringen sänder helt andra budskap.

Dessutom verkar det här vara en så laddad fråga att ingen politiker som inte vässat arslet jävligt duktigt och sitter fastskruvad på sin taburett med dubbla bälten vågar debattera den här frågan. Den politiska arenan har en stor ängslighet kring det här.

Det finns flera skäl för att arbeta mot en icke-diskriminerande föräldraförsäkring. Den är i sin nuvarande utformning en stor anledning till att kvinnor har lägre lön för samma jobb, diskrimineras och väljs bort just för att de är fertila kvinnor och därmed en riskfaktor som plötsligt kan försvinna ett år eller så...

En föräldraförsäkring skall väl följa föräldern, precis som barnbidraget följer barnet? Piece of cake? Eller? Vad tycker du?

I de diskussioner som jag trots allt tagit del av - i släptåget efter bl a Maria Svelands roman Bitterfittan så verkar det som om många kvinnor, dvs de som borde ha mest att vinna jämställdhetsmässigt på en indiviuell föräldraförsäkring, inte alls är särskilt intresserade av att hamna i ett jämställt läge.

Kan det vara den duktiga flickan som spökar? Ångesten över att ses som en dålig mamma som inte är hemma länge nog med sitt lilla barn? Misstro mot mannen? Det här...va.. skall den där hö-hö-göbben med sin PG-rutiga skjorta drulla runt här med min 8-måndersängel?

Hoppas på många goda inspel - om inte annat för att jobba på ökad vishet. Jag kommer läsa och reflektera över alla kommentarer, vilka jag hoppas kommer bli många...

Update: Läs även Karins inlägg i samma ämne

UpdateII: Mary X Jensen har åsikter i frågan

Update III: kommer från carina_j på Twitter - vars text jag lägger ut här nedan:

Individuell föräldraförsäkring med lika många öronmärkta dagar till mamman och pappan bör vara ett av målen till ett jämlikt samhälle som vi ska sträva mot. Men samtidigt måste lönerna för de traditionella kvinnoyrkena som lokalvårdare, omsorgspersonal, förskolelärare ökas för att detta ska vara genomförbart i många familjer. I familjer med te.x en lokalvårdare på en lön runt 15-16000 och en hantverkare med 24-28000 innan skatt är det givet att mamman blir den som kommer att vara hemma, för att familjen ska ha en hållbar ekonomi.

Då mina var små, en flicka f -89 och en pojke f-90 var det aldrig ens på tal om pappan skulle vara hemma mer än de 10 pappadagarna som fanns på den tiden. Men man kan ju vara efterklok nu och säga att jag skulle ha tvingat mig att jobba och låta pappan vara hemma. Detta hade varit en stor fördel för mig och sonen som för 2 ½ sedan fick en massiv hjärnblödning, och det var (är) självklart att jag har tagit på mig omvårdnaden om honom. Vilket innebär för mig i dagsläget då sonen i stort sett är bra nu står helt utanför arbetsmarknaden med studielån på en gedigen utbildning.

Idag ser jag det som en självklarhet att båda barnen kommer att vara hemma lika mycket som sina resp. den dag det är dags för barnbarn. Så visst har jämliken gått framåt men alldeles för sakta.

Jag håller inte med Karin om detta med att planera eller skaffa billigare boende. Vi människor är skapta av naturen till att i en kärleksrelation fortplanta oss vilket är ett måste för den mänskliga överlevnaden. Detta kommer att ske även om ekonomin inte tillåter det. Boende, de flesta i dessa lönelägen bor i en lägenhet i kommunal regi och har inte därför inget billigare alternativ att välja.

Om Mary X:s tankar med en barnpeng som det skulle vara fritt att dela med föräldrar, mor -farföräldrar har jag svårt att förstå hur det skulle vara möjligt att genomföra i en familj på 2000-talet då även ”de äldre” jobbar heltid tills ca 67 år innan de har råd att ta pension för sin egen överlevnad på äldre dagar. Detta skulle enbart gynna den klick som haft förmånen till ett välbetalt arbete under sina yrkesår.

För ett jämlikt samhälle tycker jag det största målen att jobba mot är individuell föräldraförsäkring med lika många dagar för mamman som pappan (saknas en förälder runt barnets ska givetvis alla dagar gå till den som har vårdnaden) parallellt med högre status och lön till de traditionella.

Mission completed

Jaha.. vadå? Jo... så här är det. Och här fick jag idén.

Clownen luktar bensin

Alltid lika eminenta proffsbloggerskan Good lotsade sina läsare till en "monsterizer" nu i helgen.
Bilden är tillverkad i den här maskinen - där du med fördel förvanskar dig själv, samt nära och kära.

Efter att ha försett S med hängöga och igensydda läppar och prytt min annars kala huvudsvål med en Frankensteinfrilla och onda ögon gick jag loss på GB-gubben.

Efter att dels läst Människohamn av John Ajvide Lindqvist under Greklandssemestern och kanske ännu mer influerats av tre timmar TV-film - "It" baserad på en Stepehn King-roman har jag bestämt mig för att clowner inte är min bag.

Kolla själv - det är svårt att se det skojiga i det här...

Att tappa - eller släppa - kontrollen

Lyssnade på Luuk:s sommarprogram igår. Ett mycket begåvat program. Flera delar var hisnande roliga - en del var allvarligt, framfört på ett kul sätt.

Kristian berättade om sitt kontrollbehov. Hur det tog över. Han sökte sig till en terapeut och började gå på sessioner. Han fick snart ett av sina problem konkretiserat - han vågade inte bli arg. Spontant. Han skulle träna på att bli spontanarg. (c:a 20 minuter in i programmet)

Tidigare hade han bara kunnat bli arg om han visste att han hade rätt. Så han legitimerade sin ilska, på något sätt. Nu skulle han uppöva sin plötslighet i aggressivitet. Han fick lära sig att bli arg, men att ha fel, be om ursäkt och kunna gå vidare.

Luuk berättade vidare att han växt upp i ett hem där det gick till så att; - Pappa blev arg över något, sa det och gick därifrån. Inget väsen, inget smäll i dörrar. Sammanbitet och tyst.

Det är sådana hemmiljöer jag brukar benämna för skenharmoniska. Behärskade. Om vi växer upp i såna miljöer formas vi lätt efter dem. Det blir en norm. Man lär sig vad som gäller. Vilken ton som är den rätta. Och det följer med i vuxenlivet. Ofta. Skapar inre och yttre konflikter. För att det skall vara behärskat.

Senare samma dag - igår alltså - läser jag FILTER om hur Mia Skäringer kommer loss och finner sig själv och vägen ur ett destruktivt liv. Inte helt oväntat handlar det om att åka ut i skogen och hålla käft i några dar. Lyssna till sig själv istället för att prata sig bort från sig själv och käcka till allt. En strategi Mia valt fram till dess. I intervju påstår hon att hon lär sig att gråta de där dagrna i skogen. Att allt kommer ut. All smärta. All sorg. Att hon därefter kan skratta "på riktigt". Hon tror inte att det går att skratta av glädje om man inte har förmåga att gråta. Det blir hennes lärdom av dagarna i tystnad.

Och att komma i kontakt med sig själv och sina känslor - att våga släppa kontrollen och låt "något annat" ta över - det är både skrämmande och fascinerande. Detta fick jag själv erfara då jag åkte till Baravara för första gången. Jag åkte dit tre efter min Minnesotabehandling och trodde jag "var klar". Jeeezzzus... det hade knappt börjat.

Ytterligare tre år förflyter och jag åker dit igen. Den här gången med S. Vi vill bygga vidare på vår relation.

Då ser jag en text som förklarar allt för mig. Något som jag egentligen visste, men inte förmått koka ner till något vettigt.

Jag har haft den på bloggen förut. Här kommer den igen. Det är den värd.


För människor som uppfostrats att uttrycka känslor spontant och naturligt är ett dynamiskt känsloliv lika naturligt som träningen är för en idrottsman. Men för dem av oss som tidigt lärt sig att blockera, undertrycka eller förneka många av våra känslor kan det vara lika smärtsamt at uttrycka känslor som det är för en idrottsman att komma i form efter att ha förlorat den goda konditionen. För att slippa bli sårade undviker vi att ta den risk det innebär att uttrycka känslor.

Vi vänjer oss vid ett tillstånd av emotionell tröghet, en sorts genomträngande känslolöshet, ett tillstånd av levande död som skyddar oss från smärta men också hindrar oss från att leva i nuet.

Att försöka fly från sina känslor är i vilket fall som helst en meningslös övning i självbedrägeri. Det finns inget sätt på vilket vi med större framgång kan förneka våra känslor eftersom de kommer att manifesteras och uttryckas på ett eller annat vis, hur mycket vi än håller dem tillbaka. Känslor är någonting verkligt. De är inte tankar som kan slås bort. De är inga abstrakta begrepp. De är fysiska yttringar av energi som förenar kropp och själ och blir tydliga vid vissa tidpunkter.

Om denna energi blir oförlöst, förkvävd eller undertryckt verkar den som ett gift. Utan förlösning stiger den upp till ytan i form av svulster, blodproppar, tumörer, spasmer, migrän och andra fysiska sjukdomssymtom. Alternativet för oss om vi vill behålla vår hälsa, är att vi välkomnar våra känslor, blir vän med dem, gör dem till våra och lär oss att till fullo uppleva och uttrycka känslor direkt då de uppkommer. De flesta av oss tenderar att vilja undvika eller förneka de till synes ”negativa” känslor som rädsla, vrede och sorg. Men det finns ingen annan väg till sann glädje och medkänsla än genom de primära känslorna och det enda vi får utan upplevelsen av rädsla, ångest och sorg är billiga imitationer glädje och medkänsla, trevlighet och sentimentalitet.

Vi är alla rädda, arga och ledsna. Detta är kända fakta. Frågan är vad vi tänker göra åt det. Att upptäcka och erkänna vår ilska och sorg är ett stort steg eftersom vi vanligtvis förnekar dessa känslor. Vi tillbringar mycket av vår dyrbara tid vandrande omkring i en härva av lögner. Vi bedrar oss själva och andra och lever i livlös overklighet där vi istället ”blir” vårt jobb, våra saker, det vi äger…

I längden fungerar inte ett sådant liv.

Snart dags att fria...

Ytterligare ett skäl för att gifta sig en andra gång... S får passa sig. Ta del av 5 minuters oförställd glädje. Så här skall ett bröllop startas upp.



Tipstack till Abbes pappa via Silverfisken aka Jonas Peterson - som dessutom är bröllopsfotograf och har med bland annat dom här bilderna fått mig giftaslysten.

Hur cool e ja?

- My name is Bond.... Sponge Bond

När Sony Ericsson släppte sin C902 förra året hade dom nogsamt produktplacerat den i Quantum of Solace.

Sketafräck, tyckte jag då, bytte operatör och bara gaahh.... vill ha.... Reptilhjärnan tog över. Helt.

Sedan hände det något. Hipfaktorn är nu below zero. Så går det när döttrarna trycker in teman i mobilen.

Men Svamp-Bob som emo - visst är han söööööt? Meh...

Ranelidska

Du skall bära din avkomma som den sista skvätten vatten.

Förälskelsen stavar aldrig fel när den skriver, för den känner alla språk.

Vikten av min själ är inte större än drömmen i en puppa, men där får plats så mycket vår Herre får ta till sin stora stämgaffel om han vill sluta den.

Att andas är att ta mått på ett under. När ofärd andas in långt bort blåser det sin luft där du står i nästa stund.

Livet skjuter döden framför sig i rullstol.

Gud är oförmögen att tala och varje gång ett barn föds så hörs han.

Den längsta resa du kan göra är mellan ögon och hjärta och där emellan krävs inga viseringar

Ovanstående fraser är sprungna ur Ranelids aforismer. Plockade ur den här krönikan.

I samma krönika skriver han:

Jag är solitär med mitt språk på Jorden. Det finns i endast ett exemplar, innan någon läst det. Sedan kan du låna och upprepa det, utan att jag har rätt att ifrågasätta.
Det gäller emellertid bara så länge du gör det muntligen. Om du ctrl + c:ar mina ord på papper eller i Internetzform, utan att fråga mig om tillåtelse, så är det röveri. (även detta är då ursprungligen ett citat som jag är tvungen att förvanska eftersom... ja du kan ju läsa själv...)

För att inte hotas av stämning och anklagelse av stöld av hans ursprungliga ord, har jag omarbetat aforismerna och citatet. Skulle till och med kunna hävda att det är mina egna.

Jag vill inte påstå att jag gjort honom en tjänst... för ärligt talat - hade det inte varit bättre om jag kunnat kopierat rakt av - utan hoaxbearbetning - och utan att fråga om lov?

Nu blir det här istället något som kan uppfattas som ett hån. Det är inte avsikten. Avsikten är att visa på tramset om att äga sitt ord.

Då jag själv sitter på en bok som snart kommer ut... hur ställer jag mig till hanteringen av den?

Jag har svaret. Jag har tänkt, och jag tror inte jag haft otur. Jag hoppas mina ord blir spridda. Elektroniskt. Muntligt, hursom. Bara källan anges är jag nöjd. Det är inte en bok att bli rik och tjäna pengar på - sant. Det handlar om något annat. Påverkan. Information - och samtidigt roa och oroa. Ju fler, ju bättre.

Göteborg 23 juli kl 14.15

Höstkänning kan komma plötsligt.

Marknadsföring - nemoish

Telefonsamtal igår - lunchtid:

- Hej, hallå... jag kommer ge ut en bok snart. Kan jag ha signerings/releaseafton i din bokhandel?

- Nej, jag är inte etablerad. Etablerad blir man EFTER man har gett ut böcker. Jag måste börja någonstans.

- Ja... det är klart att det kommer massa mänskor...

- Vad boken handlar om? Sprit, alkohol och sånt...

- Jaha... du vill träffa mig, läsa boken först. Uhumm.... verkar vettigt, men den är bra. Jaha... du vill ha koll så du kan pusha för den i affären. Ja, ja...

Senare samma dag - live in store:

- Tjenare, det var jag med boken som ringde förut (så klockrent - det måste vara unikt att någon ringer till en bokhandel och jiddrar om en ....bok)

- Ja, ja... du kan låna och läsa en vecka. Jag har lagt med ett visitkort/bokmärke här också. Sen kommer jag göra mycket PR i socila medier serru. Facebook, Twitter, blogg, hemsidor och så. Kan vi haffa Ragnar Strömberg som uppläsare tro?

-Du förstår, kära bokhandelskvinna... jag är vattnet som får ditt kassaflöde att porla, jag är den våta drömmen på nattduksbordet. En litterär servett att smeka över fuktig panna, en spegel av dåtidens drömmar. Mina ord krälar inte i rännstenen. De armerar bräckliga sinnen och stärker vittrande själar. Lyssna, nu... för det jag har att säga dig är ord, lika bevingade och sällsynta som när beckasinerna flyger i skymningen här över Landala torg. Dessa ord som du sedan kan bära med dig på samma sätt som ett barn vilar i sin moders sköte... här ta min bok - den får dig att sväva.

Vem behöver en PR-byrå när min blygsamhet är på Ranelidnivå?

Den dummaste jäveln i världen

Löpning 8 km i pissregn? Jo - det "stod i boken"

Ibland undrar jag - och kanske ännu mer min omgivning - om jag inte är lite mer än lovligt dum i huvvet. Det kan vara en rest från min tid i officersyrket. Där hade vi dagsprogram. Stod det "Skolskjutning khb 1" (Skjuta prick på runda tavlor med ringar på korthållsbana 1) så var det bara att traska iväg i hällande ösregn eller smällkalla vintern. Trots att tavlorna luckrades upp i vätan och klisterlapparna föll som höstlöv, eller att vapnen isade ihop och beväringsmannen frös och var så stel om fingrarna att skyttet inte funkade alls. Det stod på dagsprogrammet - alltså - då genomför vi det här.

Ett likartat tänk drabbar mig då det kommer till "träning av gubbkropp". Allteftersom åren går slöar systemet av.... hårfästet sjunker, pisstrålen har inte samma spänst som när jag tjoade på Korfus stränder och kunde skjuta strålen över en hel olivträdsterass.

Ämnesomsättningen miskar och bekvämlighetsbehoven ökar. Detsamma gäller kroppsvolymen. Men...eftersom jag har bestämt mig för att trimma min kroppshydda på samma sätt som en skeppare trimmar sina segel och på det viset skaffa mig en fast, hård och verkningfull kropp med ekorrsenergi - så behöver jag "skriva i boken". Det kan stå: "8 km - int" på onsdag kl 20. Då gäller det. Så var det igår.

- Jaha, barn... då sticker jag ut på en liten runda.

- Men, pappa.... det ööööser ner. Du kan väl vänta en stund?

- Nähä... jag vet hur det blir...det blir miss Marple, Hunter och Mördare Okänd i en följd. Dessutom har jag skrivit in det i boken.

- ????

Jag förklarar bakgrunden. Två döttrar verkar skämmas över vilken sperma de är sprungna ur. Jag tittar på deras lätt lidande ansikten, skämtar bort bort det med ett "Strong man - military", spänner biceps och ger mig ut i ösregnet. Det var en...fuktig upplevelse. Men - det stod i boken.

Svensk sommar

- Skål på dig, Carita. - Skål, Per-Arne

Sommar-TV andas repriser. Det är tablåernas vilopuls. Allsången och Morden i Midsumer dess intervallträning. Det blir inte roligare än så. Skit samma. Sommar är inte TV-tider. Så är det bestämt. Detta gäller i lika hög grad dom kommersiella kanalerna. TV 4 envisas med att vattna ur sina Beckfilmer. Jag undrar om det inte finns något kontrakt mellan producentteamet bakom Beck och TV4 där dom förbundit sig att reprisera Beckfilmer, Wallanderdito och annat snutrelaterat svenskt i evighet. Amen. Just nu går förresten Oskyldigt dömd i repris. En titel som passar bra - på tittaren som ser den lågpannade produktionen.

Var det bättre förr? Nä, det var det inte....

"Förr i ti'n", ungdomar. Då fanns det till nöds två kanaler som i bästa fall började sina sändningar kl 17. På sommaren hände det att någon begåvad TV-chef bestämde att det skulle visas "regnfilm". Alltså, om vädret var surt, så kunde man se en icke tablålagd Åsa-Nissefilm som startade kl 15. Detta var på 80-talet. Pudeldecenniet. Axelvaddsåren. Madonna breakade och han...den nye ungdomsidolen - MJ - såg hyfsat normal ut.

Så... här sitter jag och gäller med mina 40 kanaler, ett digert DVD-bibliotek och en hyraffär på hörnet.

Det borde jag inte göra. Se istället på bilden här ovan, tagen från den ypperliga Kvarteret Skatan. Det är en välkommen repris. Varje torsdag 21.30 i SVT 2. Den utger sig inte för att vara trovärdig. Den är djupt skruvad. Det vet alla som sett den.

Jag reagerar bara mot en sak - paret Carita och Per-Arne i husvagnen dricker kopiösa mängder sprit. Det kan jag förstå. Det skulle kanske jag också göra om jag satt i en husvagn för länge. Det som inte blir riktigt OK är deras stundtals djupsinniga och briljanta dialoger.

I anfall av grav berusning kan det iofs bli djupsinningt, men då oftast väldigt djupsinningt men obriljant i stil med:

- Det är klart att vi måste behålla och utveckla kärnkraften...var fan skall vi annars göra med avfallet?

- Du, han den där Lasse Kronér...du vet han programledarn'. Han har avtal med Converse...jo. Det är säkert. Det är därför han alltid har gympaskor. Det hörde jag på Park Avenue..jo, bartendern sa det..

- Om du dricker två brukar 7,2% öl jättesnabbt.. då blir det som att dricka en halvliter rödvin. Du blir bara mättare, men det smakar inte samma.

- Vet du... om du lägger en gurka i frysfacket och sedan tinar den i micron, så blir den mjuk inuti men forfarande hård ändå.

(Samtliga dessa citat har filtrerad verklighetsanknytning)

Förresten så undrar jag lite kring det här med Svensk Sommar. Har inte det blivit lite bäst före, på något vis? Till och med löpsedlarna är uppgivna. Inget mer - Nu kommer supervärmen! eller Här finns solen - nästa vecka.

Men det spelar kanske inte så stor roll om man kan sitta i en husvagn på Ullareds parkering och dricka brännvin.

Håkan - in my dreams

Håkan Hellström är från Göteborg. Det kan jag inte göra något åt.

I tidigare bloggposter har han fått skit för att han inte kan sjunga och för att han tar andras gamla låtar (som huvuddelen av hans lyssnare inte hört för att dom var sperma då det begav sig) och gör om... nog så.

Fortfarande har jag mycket svårt för Håkans sång och den oslicka produktion som hans skivor har. Det är brötigt. Men - han verkar vara en hyvens kille som räöker och kör bil ganska illa. Som folk mest.

I natt drömde jag om Håkan. Han ville bli kompis med mig. Han sökte upp mig och bad mig testa av några gitarrer. Bland annat en mörkblå som han påstod sig ha fått av David Bowie. Den hade åtta strängar. Problem.

-Nja, du tar bara och stämmer ner sträng ett och åtta, så spelar du som vanligt på dom sex i mitten, sa jag och fiffade till guran som fick ett svajdarrigt C,S, N & Y-ljud. Som introt till "Carry on".

Håkan blev überförtjust och ville ha med mig på en turné. Mycket besvärande. Jag skruvande på mig. Våndades. Skyllde på litterära åtaganden, mycket jobb på annat håll.

- Men jag kan hjälpa dig att packa turnébussen.

Sen vaknade jag. Svettig.

Mån-dagen

Ja.... jag vet att alla skriver om att det är 40 år sedan Neil skuttade ner på månen och sa:"That's one small step for (a) man, one giant leap for mankind" något han förmodligen fått order om att säga. Tänk annars, vad skulle det kunnat bli. "Oh shit... what a desert. Just pebbles." Det är kanske inte citat för världshistorien att lägga på minnet...

Minnet av månlandningsdagen för egen del är ytterst diffust. Jag minns förberedelserna mer än själva landningen.

Jag var nyss fyllda 10 år och fick åka med fasrsan in till stan. I sommarstugan hade vi inte TV. Inte telefon heller. Min kusin Mats följde med.

Eftersom själva landningen var mitt i natten skulle vi sova och bli väckta. Det blev vi också, men jag minns inte så mycket. För trött, kanske.

Men, som sagt, förberedelserna kommer jag väl ihåg. Inne i stan, på gården var det helt tomt. Det här var förr. Förr innebar att ALLA var bortresta under sommaren. Om man inte bodde i höghus. Då kanske man var hemma. Om man inte var på kollo. Dessutom var det fint och vackert väder. Det var det ALLTID förr i tiden. Vi köpte godis, chips och serietidningar för att ha något att göra innan vi skulle sova. Och så var vi ute och lekte, som man gjorde förr.

Månlandningen kom ur en liten äggformad TV av märket Contenta. Den var i teakfanér och hade en sorts matt olivgrön bård mellan skalet och den vackert rundade TV-skärmen som mätte 19 tum. En pjäs som farsan köpte för runt 5 000 kr 1963 (i dagens penningvärde c:a 48 000) - vilket ökar min förståelse till att pappkartongen var sparat i garaget jag städade för två veckor sen.

Dagen efter vaknade vi och tyckte att det där kunde väl ändå kvittat. Det var ju mycket roligare på landet. Fast det inte fanns TV.

På strövtåg bland bloggarna

En regntyngd helg. Som gjord för att fisa ihop vid tangentbordet och läsa bloggposter.

Abbes pappa skriver om sin Abbe som förstår att han inte kan forma orden.

As Good as it gets har berättigade synpunkter på Bengt Westerbergs verklighet, medan Bloggfossemannen har haft en streetworthy modespaning i höjd med Stigberget och en nytillkommen bloggfavvo - Lokaltidningsbesvikelse - gör ett nedslag i den vänersborgska radhusidyllen.

En man med ett skägg bjuder ofta på kulturgärningar som får min allmänbildning att skjuta i höjden. Nu har han varit overksam pga semester, men detta inlägg från 27 maj - om Vilgot Sjömans filmskapande och Kjelle Bergqvists rollprestationer är makalöst fyndig.

Fiffi har sett MJ:s begravning på TV och reflekterat över det. Skarpt, dessutom. Linda har postat om vad som händer då hon dricker EN sommargrogg. En. Det kan också förklara varför hon sällan dricker. Mycket sällan.

Kristina berättar om en mänska som du säkert har i din närhet. Storskämtaren. Underbart att läsa om, mindre kul att uppleva. Mymlan levererar en solskenshistoria om muminmuggar.

Flickorna Florida har sett löpet med Glenn Hysén och hans liv som arbetslös och knäpper samtidigt Aftonbladet på näsan och 30+-mannen vet att bli av med grejjer på Blocket. Något att ta efter.

Tuffast av alla skall bli mamma och har en postning om ett barnvagnskrig. Det är hårt att bli föräldrer numera. Emmaljunga vs Brio-tiden verkar fett avlägsen.

Wheelforce ger pedofilen ett ansikte och Anjo skriver om mobbing så det skär i hjärtat.

Tack alla, för att ni skriver och är engagerade var och en på sitt sätt. Att ni bryr er. Lägger er i. Glädjer, oroar, beskriver er sanning, höjer rösten och inspirerar.

Fortsätt framåt...

Gårdagen började så här: ett byråkratiskt överfall då 15 tjänstemän gick till atttack med ballonger, serpentiner, partypoppers och gemströssel.

Glad blev jag, men ändå mjuk. Det var tidigt på morgonen och mina ande hade inte kommit i ordning.

Efter detta infann sig ett tacksamhetsskuldens strypgrepp och jag fick i all hast cykla iväg för att återkomma med två stora påsar wienerbröd.

11:50 vände jag cykeln mot Saltholmen och hamnade tillsammans med S i den "mixade zon" av fredagsmänniskor som valt att otvunget umgås nakna med varandra.

Då jag berättade på jobbet om vad jag skulle göra under dan ("- Sola röva på Saltholmen") var jag tvungen att förklara att jag INTE är nudist.

-Nudister, sa jag, dom spelar krocket och grillar nakna. Dom sitter vid sina små fällbord och lägger pattarna i moset och dinglar ogenerat med chorizon samtidigt som de diskuterar schack. Dom går inte att ta på allvar.
- Nej, jag är nakenbadare. Men inte som där mesnakenbadare som von Pluring och Greger af Drygenhöög. Dom behöver hela bryggor för att kunna gå i spat nakna.

Framme på Satlholmen var eftermiddagen precis så bra som jag förväntade mig. Jag stördes inte av att det satt två herrar uppe i berget utanför och råglodde på damerna. Inte heller att en yngre man då och då reste sig upp och viftade med sin köttiga utrustning. Begreppet "burkläskbredd" blev visualiserat. Alltså... ensamma män i den mixade zonen? Hallå? Inne på herravdelningen - både större, bättre och enda skälet att jag var där var att jag kunde vara med S. Där fanns en annan ensam ung man som badade och solade i sina kalsonger. Hallå? På ett nakenbad. I en mixad zon. Skumt - bara förnamnet.

Men - inga störningsmoment kunde stjälpa denna dag. Jag bara njöt, solade och badade. Somnade. Jag gör ofta det. Somnar i solen. En kvart. Ibland mer. Det kan pågå världskrig runt mig. Jag bara slappnar av och somnar. Tillräckligt vaken var jag för att höra några som diskuterade Palace, (krograggshak i Brunnsparken) kallades tidigare Jurassic Park. Numera Återvinningscentralen eller Överskottsbolaget. Välj själv.

På kvällen skulle mina döttrar, S och jag gå på finkrog och äta. Så blev det också. En mer perfekt kväll för att sitta ute var längesen. På 1252 fick gommen uppleva

Vitlökstekt scampi i panna med het chiliolja

Persiljegrillad havskatt serverad med musselsås samt potatis- och fänkålspuré

Crème brulée serverad med passionsfruktsorbet

Ja... det var lika gott som det låter.

Presenter: töserna hade gjort små bildcollage och köpt en orgasmotron, en ny springkeps från Nike och sommartischa och görfräck sjal.

Av S fick jag en kontorsstol i skinn. Jag döpte den genast till Idi Amin, då den var stor, svart och instabil. En bra present. Mycket bra. När jag sitter hemma vid PC:n och jobbar har jag hittills haft en köksstol. Nu kommer mitt surfande och mina förekomster i cybern öka. Åtminstone tillfälligt.

Gratulationer har också kommit från mina "låtsasvänner" som S kallar dom. Via FB och här på bloggen har jag mottagit uppmuntrande tillrop.

Det bästa var nog från S dotter, som valde att kalla mig för geront.

S tre syskon skickade en mycket vacker bukett.

Sen var det dags att avrunda dagen. Den slutade på bästa tänkbara sätt.

Tack till alla som på ett eller annat sätt gjorde mitt inträde i vuxenlivet till en mycket minnevärd dag.

Andas...

Image by LunaDiRimmel via Flickr

...drar in luft. Håller andan. Waiting to exhale.

Sådärja... det gick ju bra det här med.

Fortsätter vidare.

"40 är din ungdoms ålderdom, 50 är din ålderdoms ungdom"

Lundell

Att dras i smutsen offentligt

Image by ☼ Helder via Flickr

.. är det räddningen eller ett lönnmord?

Whitney är på banan igen. Är det tack vare/på grund av hennes anhörigas förtvivlan och offentliggörandet av den förnedrande misär hon levde i? Kanske.

För någon vecka sedan fick jag ett mail som handlade om ungefär samma sak:


Hej, mitt namn är KJ (45 år ung)

Jag är nykter alkoholist och har snart 16 års nykterhet, vilket jag vill tillägga är en Gåva från vår Skapare som Bill och Bob varit vägvisare till.

När jag såg din blogg så verkade den intressant, tills jag klickade på länken Medberoende och fick se din länkning till detta:

När David Hasselhoff inte räddar liv i Baywatch - så gör han sitt bästa för att fucka up sitt eget. Den här videon från Youtube är smärtsam att se. Det är hans dotter som filmar och det skedde för snart ett år sedan..


Vad är ditt syfte, tanke med att länka dit?

Jag upplever att du medverkar till att hänga ut en sjuk människa inför allmänheten,,,eller som AA säger, att lönnmörda en annan människa.
Det kan nämligen vara väldigt svårt att bli nykter med all skuld och skam som troligvis David Hasselhoff också lider av
om någon hänger ut eller medverkar till att beskådas av allmänheten.

I AA,s nionde tradition finner jag forsättningen som visar att traditionerna inte bara gäller gruppen, dom måste med ut i livet.

Om inte varje AA-medlem efter bästa förmåga följer våra föreslagna Tolv steg för tillfrisknande,,undertecknar han nästan säkert sin dösdom,,
och följer han dem så förstår och iakttar han också de tolv traditionern sid 120 i De Tolv Stegen ,De tolv Traditionerna.

Nu vet jag inte om du själv är alkoholist, men jag tror att det kan vara väldigt farligt,,att bidra till denna film, om man är en nykter alkoholist.

Jag vill inte på något sätt dig något illa utan önskar dig ledning i detta

Mvh KJ

Mitt svar:


Nu har jag satt mig ner och gått igenom ditt mail. För att sätta sig ner, det behövdes. Jag börjar med att svara på din fråga angående syftet med att länka till youtubeklippet...eller embed:a det som jag gjorde.

Det skedde inte helt utan våndor. Det som fick mig att göra det var främst Hasselhoffs egen "disclaimer" (som jag också citerade i bloggposten). Den avslutas: "I hope that someone else will learn from the tape, as I have."

Det andra skälet är att jag gick till mig själv - och tänkte; Hur skulle jag vilja ha det om jag tog ett återfall? Att någon av mina två döttrar stod och filmade mig och bad mig söka hjälp? - att dom plågade mig med den här filmen... ja, hellre det än att de skulle vara möjliggörare.

Det tredje skälet var att jag tog parti för de medberoende.
Slutligen - Youtubeklippet är idag uppe i 3,8 miljoner visningar, Aftonbladets artikel ligger kvar på nätet. Jag scoopar inte precis. Istället försöker jag med min bloggpost nyansera och sätta in alkoholism i en annan kontext. Uppenbarligen har jag misslyckats i den strävan när det gäller hur du uppfattat mitt syfte.

Du hänvisar sedan till något om att AA säger - att lönnmörda en annan människa. Det är möjligt att "AA säger detta". Vem är AA? Vem i AA säger det? Vem pekar ut mig som potentiell lönnmördare?

Jag läser även på sid 120 i boken Tolv och tolv att jag i praktiken skrivit på min egen dödsdom... det kanske är så. Jag är villig att ta risken. Eftersom jag även arbetar som alkohol- och drogterapeut sedan 2004 har jag sett människor tillfriskna utan hjälp av enbart AA. Ibland helt utan. Det finns andra, snarlikna lösningar.

AA-talibanism är för mig lika illa som när sekter eller trossamfund använder det som står i bibeln som någon sorts bokstavlig sanning. (Kvinnor som skall tiga, onani är syndfullt eller att homosexuella skall straffas)


Alltnog. Jag hoppas du finner andra postningar på min blogg läsvärda. Den här till exempel.


Kanske du även tar del av min bok som kommer ut nu i augusti. Där hänger jag ut mig själv och min resa ner i botten och hur jag nådde vändpunkten, fann en lösning. I romanform, så ingen skall behöva känns sig utpekad - mer än jag själv, då.

Fortsatt trevlig sommar

/Nemo

Intressant att höra vad du, kära bloggläsare har för inställning i frågan? Har jag varit för grym mot Baywatchmannen och satt ett obarmhärtigt fokus på en lidande och sjuk människa?

The löööve of Internetz

Igår kväll var det kovändninguppvisning på Skansen. Birro kom in och gjorde poeter folkliga. Ett mycket bra framförande - och hade jag inte vetat om hans tidigare utfall mot folklighet, foppatofflor, utegrillar och allsångsprogrammens sövande effekt på massorna - hade jag tagit Birro till mitt hjärta. Så bra var han. Men nu kom han tassande om det tog honom 30 år att upptäcka det. Det här om att vara folklig handlade om att visa kärlek. Där slirade nog åren något.

Han kunde heller inte låta bli att kläcka ur sig; -Vem som helst kan hata, det krävs bara en blogg och ett tangentbord.

Då kan jag säga så här - en blogg och ett tangentbord kan vara verktyg för kärlek. På riktigt. Jag läser bloggar som rymmer mycket kärlek, längtan och i de allra flesta fall en god vilja av att dela med sig av sitt innersta. De där orden som går innanför huden.

Abbes pappa skriver om sin lille son på fyra år. När jag läser en sån här post kommer det tårar och värme ur mig. Abbes pappa har många läsare. Jag kommenterar sällan - för mig blir det överflödigt. Orden räcker inte riktigt till. Så bra är det.

Eller när Linda skriver om sin längtan efter barn. Det är såna exempl som Birro, Gynning och nu även Ensammamman Johanna skulle vunnit mycket på att bry sig om. Eller nätkärlek överhuvudtaget. Men, då kommer ju inte gammelmedia och sätter rubriker, förstås.

Eller ett annat exempel som ligger mig nära. Som du kan se har min header blivit tillfixad med nytt typsnitt och den förargliga kanten till höger är borta. Myrrmannen har varit framme.

Och igår - när jag behövde det som mest erbjöd han sig att fixa min nya hemsida. Bara sådär... stort. Inga direkta kostnader. Vi byter tjänster, hjälper varandra. Underbart.

Låt inte så kallade näthatare och kränkningar stoppa dig. Ignorera. Ta ut din frustration i annan riktning. Men svara inte dom jävlarna. Då får dom det dom söker.

Update: Läs även Sleepless förnämliga postning om troll m m

Customer relations

Hjärtlösa typer - eller Ruthless people. En film med bl a Bette Midler och Danny de Vito. Habil rulle som är sååå 80-tal.

Hertz. Hjärta på tyska, nästan. Biluthyrningsföretag med snygg yta och dassig attityd. Hjärtlösa typer.

Hertzless menchen. Bara sådär.

Kort historik. Nemomannen är om sig o kring sig. Sonderar bilmarknad och tar in offerter i slutet av maj. Får till slut en reservationsbekräftelse från Hertz på en Volvo V 50 en vecka för 2 700:-. Gott... det kör vi på.

Uthämningsdagen: kontrakt och nyckel i näven. Wtf? (Vafalls på gammelsvenska) 2 875:-. Vad har hänt? Mja... svarar kundtjänsten...det får vi se närmare på. Det verkar konstigt.

Samtidigt: mitt VISA-kort dräneras. Hertz tycker sig ha rätten att gå in och norpa 6 500:- av min semseterkassa (som säkerhet). Gravt kriminelle Nemo... nä, nä. Han är inte betrodd. Trots att jag sover med händerna på täcket och inte kan stava till betalningsanmärkning anser Hertz att de skall ta 6 500:- i pant under hyrestiden. "Fördenskull du inte betalar självrisk vid skada." Snacka om förtroende.

OK. Dom gav mig en V 70 diesel med mycket lull-lull. Trots att jag betalade för en V 50. Jag kanske borde hålla käft och sitta ner i båten? Nä, nä, nä...

Sedan en vecka tillbaka är jag nu en smärta i stjärten på hos deras kundtjänst som har öppet 10-13 mån-tisdag samt 10-12 torsdag-fredag. Är det inte en suverän tillgänglighet? Kommer inte ge mig med mindre än att dom står vid sitt erbjudande. Skitar jag ner mig för 150:-? Tycker inte det. Principer. Dom 6 500:- som jag tar som intäkt för att jag inte är en hedersman är nästan värre...

Nästa företag att gå loss på: Comhem, men dom svarar i telefon nästan jämt och vill hjälpa till - men de förmår icke.

Min gamle far som ligger sängbunden vill så gärna ha Viasat Golf. Just nu har Comhem ett kalaserbjudande där man får detta toksportpaket fritt i tre månader. Bra för alla. Men inte just nu. Det går inte att koppla in. Varför?

Comhem har lyckats ändra abonnemangsadress till en villa utan bredband. Då går det inte att beställa. Förtvivlat kvider jag; men... men... det var ju bara faktureringsadressen som skulle ändras. Abonnemanget skall vara där det alltid har varit.
-Våra system vill inte lyda mig, kvittrar kvinnan i kundtjänsten. Lovar att allt skall vara åtgärdat inom två dagar. Det har nu gått fyra. Still in progress. Inget Viasat Golf. På torsdag börjar British Open.

I TV-rutan ser jag två frodiga madamer som sågar av en platta med bredbandspris. Jag känner mig pissad på. Jag beställde ett Large 24 för 339:-/mån i början av våren då jag gick över till Comhems telefoni. Ja...ja... men skall du inte ha bredband också.. pushade damen som sålde.
Jo... men det kan jag återkomma till. Jag har bindningstid fram till sista juli med Bredbandsbolaget, sa jag.

Ja, ja malde hon vidare, men tecka nu, så om det kommer ett bättre erbjudande, så ringer jag dig och yada-yada. Ingen har inget. Grundpriset är nu enligt hemsidan sänkt till 299:- . Dessutom håller Siv och Viv på och sågar bräder. Halva priset i 3 månader. Jag känner mig ännu mera pissad på.

På abonnemangsavdelningen suckar jag... hmm.. tror jag utnyttjar min ångerrätt om det skall vara på det här viset (jag har då kollat med Bredbandsbolaget att dom inte börjat sätta yxan i mitt ADSL). Vips! 149 kr mån tre första, sedan 299:- i nio månader). Så sparade jag 930:- i ett nafs. Bror Duktig-ådran håller i sig...

Alltid skall man hålla på och vara om sig, kring sig, utom sig - samtidigt bottappad.

Bror Duktig

Igår var det min sista semesterdag. En dag som inte förde mycket gott med sig.

Jag var extremt låg och dissade precis allting. Det enda som jag mäktade med var att köra till fet-tysken i Högsbo och köpa en VGA-kabel för 59 spänn.

Voffö?

Jo, jag tänkte att jag äntligen skulle få ordning på proschäktet "Dator i TV-rutan" med sidoprochäktet "Spotify i riktigt stereoanläggning" på köpet.

It works.... it works. Nu ser jag SVT Play I TV:n, på TV:n, genom TV:n.

Och jag lyssnar på Spotify med massiv ljudbild. Detta är stort.

Frågar mig endast: - Nemo, hur kommer det sig att du inte skaffade den här kabeln för ett halvår sen?

En bonuseffekt; mitt självförtroende i rollen som "FixarFrasse" stiger något. Att jag för en gångs skull INNAN jag åkte till tysken tog reda på att det var skillnad på DVI-kontakt och VGA-dito. Att jag var tvungen att ha separat ljudkabel på grund av VGA. Att det INTE går att köra adapter HDMI - VGA eftersom HDMI är digitalt och VGA är analogt. Såvida man inte har en D/A konverter för 2 tuss.

Nu blev bild och ljud så utsökt bra ändå - så who cares. Självklart har jag ett skatbo av kablage bakom hyllan under platt-TV:n - det kommer jag tydligen inte undan. Men vem, gör det?

Känslan av duktighet räcker länge....

Sista dagen

Imorgon är det dags att återvända. Krypa in bakom skärmen, hissa upp det motordrivna skrivbordet till lagom nivå och spotta i nävarna.



Det ser inte ut så här - men det känns så i mitt huvud.

Varför skall det vara så? varför skall jag sitta där? När jag kunde vara här:

Snabba tricks?

Courtney ville ha strandkropp, läste AB och "tränade" på ett hotellrum?

Det finns inga genvägar till en snygg kropp.

Läs den här bloggposten och spara mycket pengar på att INTE köpa kvällspress och skitveckotidningar som lockar med "Ät mer - förlora 20 kg på 2 veckor".

Så här är det....

Räkna ut hur många kalorier du förbrukar vid träning. Det finns vettiga verktyg för sådant på Internetz. Här t ex. Eller här. Kaloriförbrukningen i tabellerna är extra

Du bör också ta hänsyn till 1. Din "normala" kaloriförbrukning. 2. Vad du äter.

1. En kropp som bara finns och inte rör sig behöver runt 1500-1600 kcal per dygn. Bara för att hålla igång. Kroppsvärme m m... vända sig om i sängen för att inte få liggsår. Smälta mat m m.

De flesta av oss gör mer än så. Vikt och längd spelar roll också. Och ålder.

En jägarsoldat gör av med 5-6000 kcal/dygn. En normal lagom stabbig kontorsslav som jag - runt 2 000.

Man kan själv räkna ut hur stort energibehov man har

Man tar sin vikt x 30 kcal =________ kcal/dag

För att gå ner i vikt bör man minska energiintaget med 600-800 kcal/dag. Eller ännu bättre. Äta som förut och göra av med 600-800 kcal extra genom att träna eller hugga ved, cykla m m

Det är också så att ett knep för att äta mindre - är att plana ut blodsockerkurvorna. Det är här som GI och Atkins fått fotfäste. Och hon doktorn som vill att vi skall äta ägg, bacon och smör. Mycket smör.

Vi behöver egentligen inte socker alls. Och om vi drar ner på allt vitt (pasta, ljust bröd, ris, glass, mjölk m m) kommer saker och ting att bli lättare för oss.

Lektion slut - ut och hugg ved, ha intensivt sex eller städa hela huset.

Ängslans boning

...finns i min kropp just nu. Så borde det inte vara.

Jag är en soft man. Cool, liksom. Jag kan andas. Jag lever. Ändå är det lätt stökigt. Det beror nog på mitt Matadorkomplex.

Jag vill visa hur duktig och tapper jag är med min cape och mitt svärd på dagens TV-inspelning av "Vem vet mest?"

Tänk om det skiter sig hos Rickard Karlsson. Hi-hi-hi... skrattar han kanske efter att ha gett mig två frågor. En om blomlökar. En om husvagnsparkering. Jag kan inget om sånt...

Då står jag där i mörkret med släckta lampor och få skämmas bland de övriga nio.

Vi som vet minst....

Om 90 minuter går tåget. Nu - gröt!

Istället för kaniner

En av mina favvobloggare - Fiffi - var på TV idag. Inslaget fokuserar på Print-on-demand. En metod som även jag valt att använda för utgivning. (Nu är det bara en månad kvar...)



På sin egna, förträffliga blogg klarar hon ut Jag är inte Björn Ranelid. Lite synd. För hur bra hade det inte varit att få en Raneliduppläsning ur Gungbräda?

Nå... det förde in mina tankar på att Ranelid - numera en man man som jag håller som ofrivillig idol - ränner runt på Österlen i Anne Lundbergs Sommarkväll och på sitt oefterhärmliga vis gör god PR för bygden.

Tänk om vi hade honom här i Göteborg. Tänk om vi slapp dom gröna kaninerna som marknadsförare. Tänk om Göteborg kunde bli lite mer än räkfrossa, fisk och stora fula hjul?

Hur det hade låtit? Så här kanske....

Scen 1 - Björn - i halmhatt, skjorta uppknäppt till naveln, clubblazer, vita linnebyxor och cowboyboots - flanerar längs Vallgraven. Från Stora teatern mot Floras kulle.

"Vad är inte sältan i luften som denna stad skänker? Om inte annat en doft som minner om ursprung av födelse, smärta och kärlek? Denna stad är en stor matrona... hennes inre hemligheter och mysterier är lika svårbegripliga som kvinnan själv. Hon föder liv, ger hopp, näring, skydd, vila och mat. På samma gång som hon bär liv och frukt kämpar hon mot allas vårt tärande av henne. Vi vill hela tiden ha mer....

Det är också lätt... att när jag nu går här i hennes sköte, kallat Kungsparken, att förstå den strävan och kamp hon fört under alla år av då hon stått emot havets raseri, och när väl stadsplaneringen började omslöt nästan alla arkitekter och beslutsfattare med kollektiv sinnesförvirring. Endast hon - staden själv - kan sätta agendan för sin utveckling. Det har inte du med att göra. Inte jag heller. Vi måste finna oss i hennes nycker. Lyssna nu... för det här är viktigt... vi kommer aldrig så länge småpåvarna sparkar på henne i skrevet att få en stad i harmoni. Vi måste lära oss att lyssna till kärleken, blommorna, parkerna och havet.

(Här slår sig Björn ner på en bänk och blickar mot Kungstorget på andra sidan Vallgraven...stirrar oavvänt mot kameran)

Nu lämnar jag ett budskap till Göteborg och de som inte tar henne på allvar... bli sams. Förstå att ni som sargar henne endast är ett barn hon ännu inte fött. Hennes hjärta klappar för er, men ni förstör henne. Det är hennes hjärta och syre som håller er vid liv. Var rädda om det ni har...."

Med den typen av marknadsföring (kanske annat testinnehåll) kommer Göteborg hitta sig igen. Då behövs inga stadshjul eller annat hitte-på.
Ha en fortsatt skön dag.

Jag och min magmun...

Det är något över den här bloggen som börjar lukta TENA-skydd och hörapparat. Det handlar om kroppsliga fenomen.

Är det något gammelmän kan - så är det att älta sin pissestråles tryck eller kroppsliga ofenomen i stort. Länge.

Har under dagen funderat på om det är Birro som gör min mage upprörd, eller något annat. Har kommit fram till att han är med, men inte bär skulden, mer än delvis.

Så här är det - undermedvetet förstod jag nog att det var King of Pop, MJ, som talade om för oss göteborgare att han gjort sitt. Gav liksom en sista flashig show mitt i natten då TV 4 inte orkade sända mera. (dom hade då haft Jacksonfokus i över tolv timmar)

Insåg det inte förrän nu på dan'. Lägg därtill att ett av mina värsta hatobjekt (män med små maskiner som väsnas) gjorde entré kl 07:00. Först en idiot...ja, idiot, med LÖVBLÅS som gick ute och "städade". Trodde först att det var Dolda kameran, Ballar av Stål, typ.

Alltså. Ett par timmar innan hade vädergudarna med benäget bistånd av M Jackson hällt ut 800 000 tunnor vatten över Landala. Det fanns inte en sketen kvist att blåsa bort. Jag lovar. Nähä..serru. Den här gubben gjorde som det stod i manualen. Står det att det skall städas och blåsas. Då blåser vi.

Sur som mjölk i solen låg jag och bläddrade i min GP och hatade. Hatade allt. Magen kom i olag.

Frid... lövblåsmannen tystnade. Endast en koltrast och prasslet av min tidning hördes.

Då. Vhiiiii...vroooooom. - Jävelberg och dombasuner! Lövblåsmannen hade ersatts av två andra män med små maskiner som förde ett satans liv. Den här gången var det såna här grästrimmers


som fick min övre magmun att becka ihop totalt. Ute i parken var de två satansmän som gjorde allt för att störa husfriden. Jag intalar mig själv att dom stökar om i sitt schema, så att parker där det inte ligger hus nära - dom trimmas mitt på dagen. Dom har en annan mentalitet äv lövblås mannen. Men i kombination blir dom livsfarliga.

Nu - vichyvatten. Sa jag att jag närmar mig övergångsåldern?

Upprördhet - överallt

Min mage är upprörd. Händer sällan, men nu har den tagit befälet över min kropp. Oklart vad orsaken är. Har kanske ätit något som inte tål mig. Eller så är det jävulsåskvädret som skrämde skiten ur mig 02:30 inatt.

Upprördheten i sinnet. En man som inte borde röra till det för mig, som inte borde ha tillträde till mitt huvud, men som ändå valt att flytta in där utan att betala hyra är Marcus Birro.

Han skriver på newsmill idag. Jag tycker att han kommer lite billigt undan. Och svänger sig. Blandar ihop äpplen & päron. Det är politik han ägnar sig åt. Den sämre sorten.

Eftersom jag gärna vill vara nyanserad stannar jag här. Fortsätter jag att skriva blir jag bara ännu mera upprörd. Det är det inte värt.

Skall väcka yngsta dottern och äta jordgubbsfrukost. Det tror jag är bättre för upprörda sinnen och magar.

Två hundra kilo skit

Sedan kl 10 idag har jag röjt, slängt, kastat, stuvat om. Ändrat, slängt ännu mer. Flyttat tillbaka. Bytt ut. Donat. Fixat.

Nu går det att GÅ in i mitt lilla vindsförråd. Jag har slängt 8 par jeans, 100-talet böcker, 5 kavajer, 8 skjortor, gammalt kontorsmög från min tid på Skandia (slutade för 10 år sedan!).

Ångesten ger vika. Sinnesron tilltar. Feng Shui när det är som bäst...

Nu - bakar bröd, tvättar, skurar golv och lagar middag. Återkommer då duracellenheten tömts...

Lök & Rävar

Det är inte lätt att vara liten och rädd. Speciellt om man är rädd för att löken skall komma...

Bildminnen

Små minnen från Kykladerna - bildform. Om du klickar på "View all images" så blir det bättre upplösning och bredd. Du kan även se bilderna i fullskärm.

Heders - TV 4!

Mycket hedervärt av TV4:s Nyhetsmorgon som tog upp alkoholen, relationen till den och barnen i söndags morse. Lyssna speciellt på Benny som klarar ut lite kring bakgrunden i fallet Caroline Stenvall. Mannen som tog livet av henne köpte den 4 september: 3 helrör och ett flak starköl, den 8 september, 3 helrör till. Den 12:e september skjuter han Caroline. Konstigt? Det tycker Lena Mellin på Aftonbladet som tycker det är skandal att åklagaren får kolla kvittona från Systemet. Han föreslår också att TV 4:s Nyhetsmorgon gott kan plocka bort den brusige och yvigt vinpimplande Bengt Fritihofsson och fokusera på barnen som lider till följd av föräldrars beroenden under samma tid. Så vansinnigt klokt!





Chat följde därefter. Jag har plockat några kloka svar:


Susanne: Hej Benny Hur vet man om man är alkoholist? (är det kanske så att om man behöver ställa sig frågan, så är man det?...) Vad är skillnaden på kemiskt och psykologiskt beroende? kram S


Eva & Benny: Hej! Jag tror att det är så, tänker man att man dricker för mycket gör man det. Skillnaden mellan kemiskt och psykologiskt får nog en läkare svara på. Benny


Bruno: Tack Benny för det du sa att TV4 skulle prata om alkoholproblem istället för att hålla på med vinprovning!!! Det var mycket starkt av dig. En fråga som jag har är: kan man kallas helgalkoholist om man jobbar och är nykter på vardagen men super till ordentligt fredag o lördag, för att sedan söndag knappt komma ur sängen?


Eva & Benny: Hej! Ja, jag tycker att det är märkligt att man gör reklam för något som skapar problem för så många. Jag ska inte säga när man är alkoholist och inte. Men skapar det problem för en själv eller ens omgivning så anser jag att man har en alkoholproblematik man måste göra något åt. Benny

Anna Therese: Hur gör man när man är skild och har gemensamma barn. Och ens 8 åriga dotter säger att pappa inte vaknar. Han har lätt för att sommna när han dricker alkohol. Kan man låte sitt barn prata med någon kurator eller liknande. för några veckor sedan så ringde hon till mig en fredagkväll vid 12 och grät för att pappa inte vaknade. som tur var så kunde farmor komma och väcka honom. men han var svår att väckt. Vad jag vet så pratade hon med honom. Han har lovat att inte dricka när han har barnen. Men kan jag lita på det? Jag vill inte att mina barn skall få en uppväxt med en förälder som dricker för mycket. jag dricker aldrig när jag har mina barn, och mina föräldrar har jag aldrig sett fulla under min barndom.


Eva & Benny: Hej! Bra att du bryr dig om din dotter. Viktigt att hon kan ringa och få hjälp när pappan har druckit. Viktigt att du också berättar för pappan att det här inte är bra för barnet och att han måste skärpa sig när han har barnet. Det kan vara bra att barnet får prata med någon, hör om hon själv vill. Du kan också ringa till BRIS Vuxentelefon om mer hjälp. Eva


Madeleine: Benny! Tack för din pricksäkerhet. Vill först tacka för ett mycket bra inlägg i nyhetsmorgon. Jag är själv nykter alkoholist och mamma till två barn. Jag känner väl igen mitt drickande som Benny uttryckte sitt. Det jag däremot ser är att jag påverkat mina barn ändå. Alla kemiska beroende har en sinnespåverkande inverkan på människan, hur vi är, agerar och uttrycker oss hur mycket kontroll vi än tyckas verka ha på vårt drickande. Jag har börjat informera mina barn (7 och 10) som börjat uppfatta vuxna som har varit mer än berusade. De vet att jag slutat dricka för att jag själv kände att jag drack för mycket. Jag är glad att jag sökte hjälp i god tid men behöver förmedla till mina barn den fara som drogen utgör. Jag har sagt till mina barn att vuxna som blir fulla har druckit för mycket, att det inte är ett naturligt beteende bara för att det är midsommar eller fest. Har du andra användbara inlägg som jag kan använda. Deras pappa är högkonsument och omger sig med andra som också gärna tar sig ett glas. Ingen misär dock. Jag kan dock känna att jag vill att mina barn ska få två nyktra hem, vi är separerade. Sjukdomen finns aktivt runt mina barn då deras pappas syster är aktiv. Tar gärna emot några ord från dig om det. Trevlig sommar.


Eva & Benny:Hej! Och ett stort grattis till din insikt om livet och alkoholen. Jag förstår din önskan om att dina barn ska ha två nyktra hem, men jag tycker att du ska fokusera på allt det bra du har att komma med. Det din förra man bidrar med måste han svara för. Slösa inte din energi på skit utan på det goda du har. Benny


Marianne: Hur kan jag som mormor hjälpa till? Barnen är bara 3 och 4 år, men är redan märkbart oroliga. Pappan kommer nästan varge heldagsmorgon hem vid 6-tiden och sover fram till eftermiddag. Mamman är fruktansvärt agr och barnen vet inte vart de skulle ta vägen. De kryper in till mig som mormor och säger inget. Mamman tar inte SITT ANSVAR UTAN ÄR MEDBEROENDE. Hon flyttar inte utan är skrämd till att stanna kvar. Hon har lånat pengar till sin sambo bla. Vågar inte göra det heller. Nu har hon också varit ute med sina väninnor flera gånger och "gör som han" . Jag har inte lust att sitta barnvakt heller bara för att de kan gå ut och supa. De går inte ut tillsammans utan var för sig. Mormor som snart brister itu


Eva & Benny: Hej! Vad bra att du finns för barnen! Jag förstår att du snart brister. Jättesvår situation som du har. Det är viktigt att du finns för barnen. Men också viktigt om du kan förmå förääldrarna och kanske framförallt din dotter att det här är oacceptabelt. Du kan ringa vår Vuxentelefon om barn tel 077 - 150 50 50 om hur du ska kunna gå vidare. Det är anonymt. Eva

Aktiv tonårsmamma: Hej Våra barn, och våra vänners barn har ofta varit med på fester som vi har i goda vänners lag. Vin och avec har ingått i menyn, Lite dans, glada miner och skoj med då alkohol inblandat. Är det fel att låta barnen vara med under sådana förhållande. Inga spyor misshandel o sådant utan "vanligt" svensson partaj. Kan man kanske ge barnen en positiv bild (vet att det låter fel) på alkohol?


Eva & Benny: Hej! Det är säkert inte fel att barn får en positiv bild av alkohol. Men det är ju inte riktigt säkert att din och deras bild är densamma. Se gärna Evin Rubars dokumentär "Rör inte min sup" på SVT. Det är lite skrämmande faktiskt att höra 7-8 åringar berätta som lever i "vanliga" familjer där det dricks "normalt". Benny

Lisa: Hej! Min mamma är alkoholist. För ca 3 år sedan uppdagades detta för mig i och med att hon blev sjuk och inlagd på sjukhus. Direkt därefter pratade vi om det och hon sa att hon ångrade sig osv. Hon fick hjälp med samtal och åt antabus men nu verkar det ha runnit ut i sanden. När man pratar med henne i telefon kan jag ibland höra hur hon sluddrar och fnittrar. Hon har även gått ner mycket i vikt. Till saken hör att min pappa är väldigt sjuk och vårdas i hemmet, vilket med största sannolikhet är mycket påfrestande för henne, vilket dövas av alkohol. De bor dessutom ganska avsides och måste ta sig med bil vart de än ska. Svårigheten som vi har i familjen är att vi aldrig pratar om viktiga saker utan låtsas som ingenting. Alla (syskon, pappa) vet, men ingen säger något till henne. Hon är väldigt duktig på att manipulera och har så gjort under hela vår uppväxt. Vad kan vi göra? Konfronterar vi henne vet jag att hon nekar, hon är bra på att ljuga.


Eva & Benny: Hej! Det låter som du har haft det tufft under en längre tid. Det är vanligt att man inte pratar om det i familjen men många gånger är det lättare om ni skulle våga prata med varandra. Bra är om du skulle kunna söka stöd någonstans så att du själv får hjälp i den här svåra situationen. Det låter som din mamma få behandling. Prata med dem om att själv få hjälp. Eva

Kurt i Kurtby

Har ett gudbarn på sex år som jag försöker fostra. Det går så där. Hon lyssnar inte på mig. Försöker påverka genom att förse henne med litteratur som hennes favvokusiner kan läsa för henne (mina döttrar, alltså).

Det går bättre. Och nu har turen kommit till Kurt i Kurtby. Tidigare har Erlend Loe skrivit Kurt och fisken, Kurt blir elak, Kurt Quo Vadis och Kurt kokar skallen.

Kurt är truckförare och vill bara köra truck. Så när hans chef Gunnar kommer och kräver att Kurt skall ha semester säger Kurt att han inte vill. Det blir alltid rörigt när han skall ha semester. Kan inte bara Gunnar ge honom fem minuter...och låtsas som om det är fem veckor? - Nej, säger Gunnar. Då kan jag hamna i fängelse. Iväg med dig nu Kurt. -Very nice fågelbajs, säger Kurt bakom ryggen på Gunnar.

Kurt går hem till sin familj som består av fru och tre barn. Dom drar lott om vart de skall åka på semester. Bud - minsta barnet vinner - och de skall åka till Finland och Mumindalen, men de kör vilse. Ramlar ner i en älv med trucken dom åker i och hamnar på taket där det finns en kanot så dom kan åkavidare på vattnet.

Efter tre veckor har dom blivit håglösa och jagade av vargar. Dom kommer till Kurtby och där finns Kirsti Brud och Pingiskyrkan. Dom har ingen präst. Han har polisen tagit. Kurt har fått skägg och heter rätt, så han blir ny präst...

När min yngsta dotter högläste det här på stranden igår (40 första sidorna av 128) skrattade jag högt flera gånger. Hahahahahah... hihihhi... nähähähähähäääää. Så lät det.

Skratta du med, ihop med ett barn i åldern 6-82 år.