Att jag hamnat i ett litet rum med fyra popplar som utsikt, som dessutom hemsöktes av kajor i flock var ingen hit. Detta var under DDR-Sveriges svartaste tid. Borgarstyre, Lördagsstängt, en stöl kostade DÅ 36:- ute (89:- idag). Det fanns två kanaler och på Baldakinen i Uppsala var det smala läderslipsar och Fågeldansen som var hippt! Polisonger breda som lövbiffar funkade fett .
Diciplined Sideburns...
Här skulle jag vanka i ett år, mellan Vaksala och Pollacksbacken uppe vid S1. Sjuksköterskeskolan som hade det grabbiga soldatepitetet "Smörj- o Spolhallen" låg på andra sidan Dag Hammarskiölds väg.
Hur kom sig detta? Hur kom det sig att jag inte blev vid min läst och utvecklades till en småfet fanjunkare med ansvar för någon kok-tross? ...för då hade jag kunnat fortsätta mitt liv som det var.
Sanningen är den att jag drevs av en inre oro och samtidigt ville visa att jag kunde mer. Oklart för vem. Genom en äldre kollega hade jag fått inackordering hos en gammal käpptant. I Uppsala är det hårt vatten. Mycket hårt. Det krävs grekiska metoder för att sköta hygienen. Anna (som tanten hette) visste hur tvätt skulle behandlas och använde kopiösa mängder kemikalier till sänglinnen o handdukar. Jag upplevde flera gånger det som om jag bodde på en klinik när hon bytt lakan...jorå...det ingick städning och lakansbyten i hyran.
Egen ingång (och rummet var avgränsat så tantens lägenhet var igensatt med en dörr och en provisorisk vägg) toalett och en klädkammare. Balkong...ingen TV...inget kylskåp...ingen tillgång till tvättstuga i huset. Kändes som att jag lätt kunnat byta klädkammare mot dusch och balkong mot mer elektronik. Min svarta stereo och egna samling på drygt 200 LP-skivor hade jag släpat med och sampacketerat med uniformer, ryggsäckar o regnställ.
Hösten var blöt på många sätt. Lägenheten invigdes genom att Prof Coma o jag susade upp från Stockholm och intog lägenheten i mitten av oktober. Käpptanten var borta den helgen och jag skulle inte ha möte med henne förrän på måndagen. Vi hade sedan ett par dagar tillbaka idkat retarderande fylleslag på SAGA:s kaos i Gamla Stan och var vid det här laget ganska softa i hjärnan.
Jag behövde göra hygien kring mina veneriska mjukdelar och bakomliggande dalgång och efter mina tågluffsodysséer visste jag hur ett handfat skulle användas. Sagt o gjort... jag sänkte ner bajdynan i det skålformade porslinet - samtidigt lossade hela sanitetsgodset från väggen...och jag hade ett handfat som tippade ut från väggen och hängde löst...mycket löst. Efter några dagar när jag fått fason på verkligheten kom en blåställsman och borrade upp porslinet igen.
Utbildningsresan från sergeant mot fänrik (som inte var en grad utan ett tillstånd av karriärmässig förnedring) tuggade på med stor frustration. Usel utbildning med inkompetenta lärare (till 80%) Mystisk diciplin och knepiga ordningsregler. Kurskamrater som till stor del såg sitt yrke som en seriös verksamhet...medan jag mer o mer föll ifrån och sökte möjliga strategier för flykt, lek och konstnärliga rödvinsbataljer. Det gick nu inte så långt att jag hystade upp min FACIT Privat och knackade "Only work and no play make Jack a dull boy"...men det var inte långt borta.
När jag åkte hem på julpermission hade min livsgnista mattats i rekordfart på mindre än ett halvår. Det som gjorde att livet återvände var inte helt oväntat PENGAR. Plötslig hade Försvarmakten från 820101 skapat nya avtal vilket innebar att jag fick fetaste traktamentet ever... jag kom med i en studentnation, köpte dunjacka och efter vår vinterutbildning i Hemavan mötte jag våren i Uppsala och faktiskt... det började vända upp. Skaffade Preppy-look och discofrilla, köpte minst 4 LP i veckan och pulverbantade bort 12 kg på mindre än tre veckor.
I de här läget började jag också uppträda som greve. I Hemavan hade vi stött på eller stött på några amerikanska girls och jag hade då presenterats som "The swedish count". Framgångsfaktorn i den approachen var hög...så varför blåsa av ett vinnande koncept? Under mina kringstolpande övningar på de olika studentnationerna utgav jag mig ofta för att vara greve med krockad Porche. Jag studerade "krigskonst"... ingen större succé faktiskt. Jag var nog lite väl blaskig vid den tiden på kvällarna.
På sommaren åkte Rolle, Svante o jag till Ios och betedde oss... och hade good times... en av mina bästa somrar so far... så jag var uppe på banan igen.
Resan från start till mål i Uppsala var nog mitt livs största rollercoaster i känslolivet. Allt från bottenlöst mörker till "surfin' on the pink clouds". Såna skov har jag haft senare i livet också men just Uppsalatiden sitter outplånligt fast och kröntes med officersbal på Uppsala slott. Stor parningsdräkt och kvinnor i långklänning - flott värre... Hade t o m en VM-mustasch då.
I min fortsatta ångestrannsakning kommer jag förmodligen göra ett neddyk i händelserna 86-87 som förde med sig att:
- jag bytte jobb
- åkte jorden runt
- flyttade från Uddevalla för gott
- blev sambo
Vuxenbrytet...eller nåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine