Mitt jobb sög. Kunderna sög. En ung man ringde som lackade ur för att han inte fick pengar i tillräcklig omfattning. Jag skulle polisanmälas. Förmodligen ville ha decaptivera mig i valda delar också. Sedan snackade jag loss med en kille som frågade om jag hotade honom… (och då har jag inte bildtelefon - se vidare FBI-Iraki)
Sen – mot Liseberg. Kommun-Görans stolthet. För att ”fröjdas”. Krockade med gröna kaniner på 2,5 m (Donnie Darko goes LSD?), kånkade runt på monumentala kexchoklads (”Stjärnvinst varje gång”) och jag var så där gott spjuvertrevlig som bara en Göteborgare på Liseberg kan vara.
Nä… jag får snäppa upp mig i humörhissen och konstatera att jag är en stabil man med mycket i skinnet och bra drag i struten.
Mkt att glädjas över egentligen… men det är en osunt tecken när jag börjar gnälla över livet. Stavas: för lite sömn…shit – jag är fortfarande Lille Nemo i det avseendet. Mycket känslig om mina basala behov inte blir tillgodosedda.
Dessutom - som säkert jag,och många med mig, uppmärksammat; det är fler Irakis in da House.
Kolla den här goe hus-nasaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine