Local Hero

Jag visste det... jag skrev om det här för några dagar sedan. Dire Straits-albumet. Det var så. Jag kunde inte hålla ordning på vilka 21 jag plockat med. Det är snurrigt.

Precis lika snurrigt som det var dom här åren mellan Exodus och Local Hero. Ingen ordning alls.

Brief summary; Sommaren 80 - Hösten 83. En tysk höst för övrigt...eller ja...det började rätta till sig under den perioden.

Jo, sommaren 80 kom jag hem till min takvåningslägenhet på Sunnerödsvägen och levde där ett år till. Utan Coma. Han for till en lärolada i Stockholm och gav så småningom ut en C-uppsats vars omslag pryddes av en bild som kunde varit hämtad från Vakttornet. Sedan dess har Coma alltid varit lite farligt storsvensk och spridit Heidenstam, Götiska förbundet och skumma stenciler omkring sig... det hände nåt där på Lappkärrsberget. Det vet jag.

Nu märker jag att det här blir för långt. Jag skall inte skriva min life-story. Jag skall berätta om musik. Lika rörigt som mitt liv var under de här tre åren - lika röriga var mina musikaliska referenser. Det likande ingenting. Spretigt. Det är väl därför nästan inget har fastnat.

Jo. Avalon med Roxy Music var bubblare här men jag tänkte...ett soundtrack. Och jag kommer ihåg var jag hörde det första gången. I Stockholm. På Eldorado med Kjell Alinge. Han sa; "...och en kille som liknar Dustin Hoffman drar till Skottland på uppdrag av Burt Lancaster..." senare samma dag var Rolle, Karin L och jag på bio. Men inte på den filmen. Vi såg en modern pilsnerfilm med Stig Engström och Pia Green.

Sedan började Kjell använda Smooching som bakgrundspålägg i sina Eldoradoprogram.


share your files at box.net


Jag ville se filmen och det gjorde jag. Men jag kan inte minnas om det var i Uddevalla. Förmodligen inte.

Local Hero blev ett signum i min nya lägenhet på Jarlsgatan 3 F, inklämd kloss mot järnväg och motorväg. En ljudtapet som jag hade med under de två år jag bodde där och det var också en period då jag gjorde vansinnigt många blandband - för att ha i den här:

Synnerligen streetworthy 1981

Och ja... den första jag hade betalade jag alltså hutlösa 1295:- för. Det var då ett belopp som idag motsvarar 5-6. 000:- Det är liiite löjligt. Jag ar dock gjort annat i livet som är mer skämmigt än att kasta enorma summor på High tech. Även om den lilla lådan ser mesig och DDR ut - så betänk altenativen;

Ghettoblaster

Monsterlurar vid stereoanläggningen (inte så bärbart)

Det var ett grymt ljud i den här lilla blå spelaren. Tyvärr blev min ekonomi så ansträngd att jag sålde den första jag ägde efter bara 3-4 månader och gjorde en stor ekonomisk förlust, men i Uppsala, när jag var kung i baren och hade feta traktamenten, då såldes dom för halva priset och en försvarlig mängd sergeanter köpte såna här Walkmans.

OK...lite bubblare de här åren; Eno - on Land, Phil Collins - Face Value, Lou Reed - Transformer, Stevie Wonder - Original Musiquarium, Totte Wallin - Kanotsyndromet, Depeche Mode - Speak & Spell.... fatta själva att det inte var någon ordning.

Nästa album i samlingen begav sig faktiskt lite innan Local Hero, men samma år -83.