Från början kretsade handlingen mycket kring mjölstormar och kladdiga degklumpar. Inspelningsmanuset inskränkte sig till ett par rader på ett A4 ark per dag, ofta nedskrivna kvällen- eller natten innan. Ibland visste man vad som skulle hända, ibland inte. På grund av denna manusbrist så protesterade skådespelarna genom att gå protestmarsch runt bakbordet.
Men det var inte så allvarligt. De hade roligt också men vågade inte stå för det de hade gjort så därför tog de pseudonymerna Allan Fröding (Broberg), Åke Zickus (Lööf) och Bengt Padda (Bengtsson).
Filmarna försökte i seriens olika avsnitt göra parodier på eller kommentarer till berömda dramer. Avsnittet "Hilding är deprimerad" är en typisk Bergman-film enligt De Geer. Hilding kedjeröker och till slut är det bara en prutt som kan muntra upp honom. Man hade en mick stående i lagom höjd i en vecka om någon kände att han kunde lägga en. Men till slut fick De Geer göra prutten på trombon. Avsnittet när apan Saba, spelad av Carl Johan De Geer, hämtas av några djurvårdare är en krigsfilm.
Där blir bröderna förhörda av en grym, nazistliknande person spelad av Björn Gedda. Ett annat avsnitt där de äter musikpiller och får besök av en sångerska, spelad av Ingegärd Käll, är en operett. Avsnittet med trollkarlen Mefisto är "Faust" i en miniversion. Avsnittet om Mjölmannen skrevs av Jan Lööf och har anknytning till serietidningar som Stålmannen.
I ett avsnitt sover Frasse över i bageriet och gör en tårta som han kallar för Livets Mening. Frasse förklarar sitt konstverk: Marsipancitronen och vetekransen står för kampen mellan surt och sött i tillvaron och livets mening är en kub av ren mandel-
massa. Det avsnittet är en parodi på Kristian Romares konstprogram som fanns på 60-talet och i början av 70-talet i TV.
Krister Broberg är, nu som då, musiklärare till yrket och är en av de amatörskådespelare som synts till flitigast i Alexanderssons och De Geers filmer. Han berättar att avsnittet där Hilding är deprimerad används på läkarutbildningen vid Karolinska institutet som ett exempel på hur man behandlar sjuka. I sketchen "Hos doktorn", som spelas upp för att muntra upp Hilding, tycker de på Karolinska institutet att Frasse uttrycker sig föredömligt. Han delger hela tiden
patienten behandlingsprocessen och är medkännande. Patient och läkare samarbetar kring problemet.
Ingen hade någon erfarenhet av skådespeleri före inspelningen av "Tårtan". Kläderna, vita rockar, hade skådespelarna skaffat själva sedan fick de försöka hitta någon sorts personlighet. Broberg var uppstoppad med kuddar, så att han skulle
få en enorm häck, och en lösnäsa som med tiden blev ganska äcklig.
Det satt tre fasta mikrofoner i bageriet vilket tillät skådespelarna att fritt gå runt i lokalen. Ljudteknikern Nils Olof Andersson satt vid en mixer och när skådespelarna förflyttade sig från en punkt till en annan sänkte han ljudnivån på den ena micken samtidigt som han höjde på en annan. På så sätt fick man fram en känsla av dokumentärfilm.
Det fanns ett avsnitt (som har försvunnit från TV!!!) som heter "Mjölstraffet" och som är mycket märkligt. Det innehåller en homosexscen där Frasse får ett straff förmodligen för att han har ätit deg. Han lägger upp häcken på
bakbordet, Janos och Hilding häller mjöl på Frasses röv samtidigt som de slår med en brödkavel. Så säger Janos: "Känns det gött?". Det blev för mycket för TV:s barnredaktion och censurerades bort.
Från 1969 till 1975 fanns bandet Gunder Hägg (tidigare Gorillaorkestern, senare Blå Tåget). En av dess medlemmar var Mats G Bengtsson, sedermera blev även Carl Johan De Geer medlem i bandet. Mats G Bengtsson arbetar idag längst upp i postens huvudkontor i Stockholm, fjärran från den verklighet han, Alexandersson och De Geer befann sig i under inspelningen av "Tårtan". Bengtsson var så långt ifrån en TV som möjligt när serien visades och han ser den ogärna när den visas idag.
En gång under filmfestivalen i Göteborg hade han dock nytta av sin rollfigur. På ett systembolag gick det plötsligt ett sus igenom köerna när någon sa: "Det är ju Hilding! Du får gå före mig i kön!"
Tårtansången skrevs av Krister Broberg och Jan Lööf, och spelades in i hela femtio versioner, men Broberg står som upphovsman till låten. I ett av Kjell Lönnås program stod plötsligt en kvinnlig barbershopkör och sjöng:
"Socker, grädde,nötter och mandelflarn. Och så sist men inte minst en liten ros av marsipan. Smörkräm, hallon......". "Krikon" var utbytt mot "hallon"! Senare fanns sången på en LP-skiva med sånggruppen som upphovsmän. Broberg gav dem, via
STIM, en näsbränna för det.
Förutom Krister Broberg, Mats G Bengtsson och Jan Lööf innefattar även rollistan poeten Sonja Åkesson (Ellen), skådespelaren Björn Gedda (Djurvårdare? i avsnittet om Saba), journalisten, designern, mönstertryckaren med mera Inez Svensson (Fru Svensson). Vägg i vägg med bageriet hittade man konstnären Henry Föll i svarta läderbyxor. Han fick bli bananförsäljaren och tillika cirkuskollega med Saba. Inez Svensson ombads att ta sin katt i koppel till bageriet för att göra korta inhopp som handlande tant. Hennes roll växte och näst efter huvudrollsinnehavarna blev hennes skådespelarinsats den viktigaste i "Tårtan".
Serien spelades in sommaren 1972 under tre månader. Sammanlagt med förberedelser, scenografibygge, inspelning och efterarbete tog den ett år att färdigställa. Genom att stoppa in de sämre avsnitten bland de bästa gav man sken
av en välplanerad historia som inte fanns från början. Att de tre bröderna skulle vara sjömän bestämdes allra sist. Det gav serien en berättarram som dessutom förklarade varför bröderna inte kunde baka. Ljudeffekter och korta melodistycken
hjälpte också till att överbrygga ojämna filmklipp och omotiverat långa tagningar.
"Tårtan" handlar om 1900-talet och om kampen för tillvaron. Åskådaren kan tycka att bröderna är befängda eller att små problem görs orimligt stora. Men inom ramen för filmen är det en allvarlig värld där de misslyckas gång på gång. Janos, Frasse och Hilding strävar efter att bli accepterade som affärsidkare men omvärldens dom blir hård. Hälsovårdsinspektören hittar ohyra i bageriet och bröderna får slå igen sin verksamhet. Till slut får de gråtande ge sig iväg till sjöss igen, fast de säger att de bara kräks.
Av de filmer Alexandesson och De Geer har gjort är "Tårtan" den de har fått mest reaktioner på i form av brev och telefonsamtal. De som har varit entusiastiska har bildat föreningar. En skola har satt upp den som musikal och en svensklärarförening har lärt sig replikerna utantill, spelat upp filmerna utan ljud och sagt replikerna själva. Sedan finns det rykten som säger att det var poliser som lade om sina arbetspass för att inte missa något avsnitt. Men serien har en viss dubbelbottnad natur som inte alla uppskattat. Det har filmarna medvetet strävat efter. Allt skall inte vara enkelt och självklart.
Alexandersson och De Geer kallade det för den skämtfria humorn.
.jpg)
