måndag, juni 01, 2009

Twitter utan fnitter

Under lördag eftermiddag förra helgen och närmare 12 timmar framåt pågick en diskussion i min twitterfeed (alltså bland de jag följer). Eller diskussion... det handlade nog fan om något annat. Egentligen. En av de som deltog kommentarer det hela i en längre bloggpost.

Hela det här twitterflödet som pågick fick mig att må dåligt. Jag ville inte läsa. Meningsutbytet gjorde mig rädd av flera skäl.

Jag har ingen åsikt eller någon input till vad det hela handlade om, om någon hade "fel" eller "rätt". Jag blev mer fascinerad av fenomenet - battla på Twitter med 140 tecken i taget...kan det leda till något annat än skit?

En av orsakerna är hur fattigt det blir när ett gräl/meningsmotsättning skall lösas med 140 tecken i stöten. Och med vetskapen om att det skriva ordet bara ger 9% av den fullständiga kommunikationen blir det lätt en konstig stämning med onyanser, missuppfattningar, icke avsedda tolkningar...och så leder det till... ja, du fattar. För att inte förlora sig i sånt här - det leder ju sällan till något gott. Det kan det göra på sikt - men vägen dit är ofta lång, kämpig och energikrävande är att identifiera sina "red buttons" - alltså; vad är det som triggar igång mina försvar?

Försvar? Kan se olika ut för olika mänskor, vid olika tillfällen. Här är några. Min favvo var för några år sedan nr. 35

1. Förlorar sinnet för humor
2. Går i försvar/tar åt mig
3. Ökad puls – musklerna spänns
4. Hastigt mindre intelligent ”…jag förstår ingenting…”
5. Vill ha rätt, ”…så här är det…”
6. Vill ha sista ordet – höjer rösten
7. Överöser med information för att bevisa att jag har rätt
8. Ändlösa förklaringar och rationaliseringar
9. Spelar stackars mig
10. Undervisar och predikar
11. Rigid – oflexibel
12. Förnekar
13. Drar mig tillbaka och tystnar
14. Blir cynisk (offer)
15. Blir sarkastisk
16. Skämtar på andras bekostnad
17. Förhåller att jag är så speciell
18. ”Så’n här är jag…och det kan inte jag hjälpa”
19. Vill inte förhandla/komma överens
20. Anklagar andra
21. Blir hastigt dålig och råkar ut för olyckor
22. Blir förvirrad
23. Blir plötsligt trött och sömnig
24. Intellektualiserar
25. Spelar dum eller tokig (tillfälligt vansinne)
26. Excentricitet (överspändhet)
27. Blir överdrivet snäll och trevlig
28. Selektiv dövhet
29. Går till attack
30. Långsint – hyser agg. Kan inte glömma oförrätt
31. Skojar bort saker och ting
32. Opassande skratt och fniss
33. Surt, sa räven…
34. ”Det vet jag väl – låt mig mig vara!”
35. Blir beoende av/missbrukar: alkohol, sex, spel, godis, arbete, shopping

Åter till twitterbattlet och kommunikationen. Flera gånger tänkte jag; mänskor - plocka upp mobilen och lös det här på egen hand. Då rösten tillförs blir det ytterligare 11-12% kommunikation som minskar risken för missförstånd.
Det blir också svårare att bli elakt mot en röst än en twitterblaffa i cyberrymden.

Det ultimata hade varit att träffas face-to-face. Då minskar risken för taffligheter och glåpord ytterligare. Mymlan har skrivit om vuxenmobbning - jag gissar att inspirationen kom som en följd av den här Twitterbattlet. Ett annat sätt att hantera något som håller på att balla ur är att backa hem och återkomma med Giraffspråket som ett medel för lösning.

I samma tidsrymd som twitterbattlen pågick var även Schyffert på SVT och gjorde en fullständigt glimrande show. Han pratade bland annat om allvarsdörren och humordörren. Att om man bara använder humordörren så kan man inte se allvaret till slut. Och tvärtom då, förmodligen.

Jag tror det finns risk att mixa dom här "dörrarna" så att det blir EN dörr. En sån där roterande glasdörr som finns vid ingångar till varuhus och köpcentra. Då blir det ännu svårare att hålla isär humor och allvar. Precis där tror jag allt börjadeförra helgen. Sedan snurrande den där dörren fortare och fortare tills alla inblandade var själsligt oförmögna att ta ansvar för sina handlingar och allt sjönk ihop till en bitter kamp om att hantera sårad stolthet. Någon vilja till förståelse eller försoning kunde jag inte se.

Senare i denna vecka verkade det som om de som battlade hårdast kommit till nån sorts försoning av något slag. Det är lättare att göra det då man "sovit på saken". Ilska föder dumhet. Det finns gjorda empiriska studier som visar att IQ sjunker med 30 enheter då man blir arg.

Schyffert, då? Han har slutat twittra, blogga och hålla på med Facebook, säger han i klippet här nedan. Han har växt upp menar han själv. Speciellt gillade jag hans syn på allvar och vuxenhet när han 1 tim o 36 min in i föreställningen sa;

-Det svåra är inte att driva med alkoholister genom att vara full med en iller på Berns, det är det inte... det svåra är att agera trovärdigt när en kompis i humorgruppen börjar gå på AA-möten samtidigt som man driver med alkoholister. Där blir det svårt. Där blir det svårt på riktigt.



Och.. apropå vass humor - imorgon är den här mannen på Konserthuset i Göteborg. Ett måste för dig som gillar serien "Böcker". Dylan Moran är osannolikt bra.

2 kommentarer:

  1. Det skönaste var att det redde ut sig till slut i alla fall.
    Tänkte på dig idag när jag målade om vår uteplats. Funderade en lång stund när jag svettades. Vet inte varför riktigt, men det gjorde jag iallafall.

    Killkram.

    Klaus

    SvaraRadera
  2. Visst är det bäst när saker får redas ut på ett vuxet sätt och i bästa fall: relationen tightar till sig (kris & utveckling)

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine