The Corfu years - 1979

Under perioden 13-27 juni repriserar jag några resefavoriter och minnen. Om du är långvarig och trogen läsare av bloggen har du sett det förut - annars är det nytt. Mycket nöje!

/Nemo - i luften

I sviterna från min odyssé med JF sommaren -78 hade jag åldrats c:a 5% på ett år. Nuförtiden innebär ett år endast 2 % i fördjupat åldrande... borde då innebära att varje årscykel i ungdomen skulle ge mer utrymme för analys och visdom. Det gäller i så fall inte mig.

Jag hade ett tänk om att återvända till Pelekas. Tågluff. Gärna i sällskap med någon. Vid den här tiden i livet var jag en lagom ung arg man som hårt gått in för att kämpa mot kärnkraft och annat som det då var läge att hata. Dåtidens EU-toppmöten, minkfarmar, G8 (eller bara 40-talister och Stureplanbimbos). Det var graningekängor och mockajacka som gällde, men discolugg och uppklippt trollhättenacke...det hade jag... ja, jävlar i det...

I de här sfärerna blev jag hoptussad med en kvinna från mellansverige som jag bara träffat flyktigt något år tidigare i samband med en demonstration mot betyg i skolan, men som jag mindes som en burrhårad valkyria med en frisk, aggressiv barm och pigga ögon... det var vår lokala ombudsmannakvinna som stod för hoptussningen...hon menade väl och hoppades säkert att vi skulle starta nån sort knüllfabrik och spotta ut militanta centerpartister i framtiden. Så blev det inte.

Vi sågs på en stämma i Jönköping kort före avresa och min minnesbild från -78 av kvinnan i fråga var minsta sagt förskönad, eller så hade det gångna året kraftigt berikat hennes inlagring av ister. Hon var gôtt fet och knubbig... men rar o snäll.. och jag hade kanske inte direkt tänkt i termer av en tågluff med flickvän....

Den här resan kom att ta olika former o uttryck... men den blev inte så vild och nerfulad. Jag sölade med elefantöl på tåget till Tyskland, åt kolgrillade spett i Heidelberg och drack lite för mycket moselvin. Där hamnade vi för att någon kände en tös som hade mycket äppelbrännvin. Henne fick vi inte tag på, men två kvinnor från Göteborg som då var 4-5 år äldre än jag var plötsligt med i kupén. Nästan tantvarning på 24-25åringar.... det är bra med perspektiv.

Vidare kom vi ner från Heidelberg till Brindisi och tog båt över... hela den här sträckan är som ett enda mörker... jag minns föga av den.

Men... på Korfu tog reseledarführern rodret, visade på rätt buss, bästa hållplatsen och så kom vi att plantera oss på samma terass som året innan... fiffigt. Det är alltid bra med terrängkännedom.

Nemo har upprättat baslägret på 25-metersnivån

Som en följd av att de tre strandbarerna hade musikanläggningar, så hade jag skapat små bland-bands-kit. Jag hade även med mig en gitarr med en påmålad blågul flagga. En kväll på stranden kom en tysk fram...

- Are you from Sweden?

- Ehh...why do you think so?

-You have a swedish flag painted at your guitar..

Listig snubbe... en rysarlåt som många frågade om...och som ofta blev spelad var den här:

Vi förde annars ganska stilla dagar på stranden. Min lägenhet hemmavid sköttes av den alltjämt hemmaboende Prof. Coma som såg en möjlighet att pröva på eget hushåll i väntan på att han skulle flaxa ut i världen och lämna sitt tonårsrum. Han skrev brev till Corfu. Jag hämtade ut det smetiga kuvertet från Korfu G. P. O.... titta bara! (blås upp bilden genom att klicka...läs o förfäras)

Passagen om Gregory Peck härrör från ett besök i Lugano...(jo...nu minns jag lite från sträckan Heidelberg - Brindisi) där jag en kväll på knackig engelska skulle redogöra för filmen "Pojkarna från Brasilien". När jag kom till Dr Mengele tog det stopp...han spelades av....hmmm. Svaret kom alltså två veckor senare. Jag sände ett desperat vykort till Coma då jag inte kunde finna svaret... skumt.

Efter två veckor på Pelekas var det dags att bryta upp. På terminalens golv i Kerkyra hamn satt en ensam ung kvinna med svålen invirad i en zigernarhätta med bling bling... mitt ursprungliga resesällskap o jag hade bestämt oss för att resa skilda vägar, men skulle eventuellt ses i Paris den 14 juli...

På båten mellan Kerkyra o Patras blev jag vinmild på en stor kagge Retsina och berättade om "En vandring i solen" och fångade då den norrländska missen som ett nytt resesällskap. Hon hade vart på "fel" sida ön med några holländare i några veckor. Vi tog in på ett sunkigt hotellrum i Patras hamn och på kvällen körde vi radiobil. Dagen därpå åkte vi smalspårig järnväg till Athen.

I grekhuvudstaden kom vi att hamna på samma hotell som ett galet gäng från ...Fagersta, Västerås m m... på uppmarschen genom Balkan gjorde vi en avstickare till jugoslaviska rivieran och hamnade på tysk-öar med nudistcampingar och konstiga korta namn - Krk, Hvar, Prtt m m. Där fanns även ryska politruker som hade semester. Allt var mycket billigt men det hårda luffarlivet och festandet gjorde lömska kvisthål i tillvarons golv. Den nyfunna missen o jag blev inte kontanta med varandra förrän vi kom uppåt Österrike och någonstans i navet av all tysk högspänning skildes våra vägar - vi kom att mötas på ett mycket dråpligt sätt ett år senare...

Hemma i min trygga borg möttes jag av ett tungt skivomslag.

Prof. Coma hade tackat för lånet av lägenheten....

Året därpå kom den lille mannen - Prof. Coma, alltså - att medfölja som handbagage på min resa som kom att kallas - "Dr. Booze återvänder" - eller "Pelekas; tredje gången gillt"