söndag, juni 07, 2009

Om läsardialogen

A satirical motivational poster representative...Image via Wikipedia

Birro slutade blogga. Han hade stängt av kommentarerna sedan länge, gjorde sig ouppnåelig. Han twittrar, men utan dialog. Går man in och ser hans twitterfeed finns inte ett enda svar - bara tugg o hugg rakt ut i luften.

"Jag vill kapa alla band till sådant som mot min vilja håller mig nere, gör mig ledsen eller förbannad."

Birro

En kolerisk herre i fluga som heter Dick vill inte heller ha kommentarer.

"När jag var med i ett internetprojekt redan 1997 hade vi stora förhoppningar på kommentarfunktionen. Men det blev snabbt en otroligt hatfylld stämning i dessa kommentarer. Ingen saklig diskussion, utan bara vidriga påhopp på person i anonyma inlägg.

Den upplevelsen vill jag inte vara med om igen. Jag vill inte tappa tron på människorna."

Dick Erixon


Jag har förståelse för att herrar som Dick o Birro vill skydda sig. De gör själva bitska utfall och drar sig inte för att kalla folk i klump för idioter, pöbel eller som Dick hissa Maggie Thatcher som en mysig donna.


Ett sätt att göra det här är att t ex aktivera en kommentarsgranskning, bara tillåta registrerade användare att kommentera till exempel.

Ett av skälen till att jag ger mig på de här två kommentarsfientliga gossarna är att dom inte heller svarar på e-post. I alla fall inte från mig.

Den harm och frustration som det innebär att inte få en återkoppling på längre mail, föder givetvis vare sig välvilja eller förståelse. Bara skit.

Så var det sagt. Skitviktigt sagt, dessutom. Och inte särskilt anonymt heller....

Reblog this post [with Zemanta]

4 kommentarer:

  1. Kommer ihåg en viss kapten som inte för alltför länge sedan inte hade sin kommentarsfunktion aktiverad - alls. Är det till att helt ha ändrat åsikt beträffande kommentarer? :)
    Jag minns att jag med lätt motvilja följde din blogg i början eftersom jag saknade möjligheten att kommentera. Det är inte alls samma sak att kunna maila personen bakom bloggen. För mig är i alla fall det ett mycket större steg att ta än att kommentera.

    SvaraRadera
  2. @ - KaK - visst var det så. Jag var däremot MYCKET noga och inbjöd även att den som ville kontakta mig med anledning av någon bloggpost gärna fick maila. Så skedde och jag svarade på ALLT plikttroget.

    Skälet var att jag under en period tyckte att bloggandet tog för mycket tid genom att följa upp och besvara, bevaka kommentarer.

    Det gör jag fortfarande, men har förstått och böjt mig för att det nog skall finnas kommentarer. Detta för att andra skall kunn kommentera kommentarerna coh ge möjligheten för själva kommentarsfältet att starta något annat... ja, du förstår

    SvaraRadera
  3. Jo, jag förstår. Och det är väl fint att man kan ändra åsikt. :)

    SvaraRadera
  4. Hade jag inte ändrat åsikt i en del frågor hade jag förmodligen varit väldigt död vid det här laget, så jo... det är mycket bra att kunna flexa på många områden

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine