Exit Birro? Tror inte det...

Han kastar in den numera genomsvettiga blogghandduken. Den förlorade Göteborgssonen

Han har bloggat sig sönder och samman, slängt brandfacklor åt höger o vänster. Bloggat fotboll i Expressen, blivit arg på Aftonbladet, som han tidigare gjorde jobb åt. Svurit åt Försäkringskassan och hatat Göteborg för att Göteborg pissade på honom när det begav sig. Fört krig mot teatern i Örebro och ett är säkert; där Birro rullat fram tar det alltid lång tid innan vägdammet lägger sig till ro.

Eftersom nu Birro lämnar in så är det fritt fram att ta upp den fallna offermanteln och ställa sig på de svagas och utsattas sida, klara ut vilka som har rätt och fel, vilka som är dumma, idioter och pack... I paketet ingår också att det är fritt fram att kalla vem som helst som inte tycker som du själv för just dum, idiot eller pack.

Jag tycker att han skjuter sig lite i foten; "...konstaterar att han inte längre orkar med bloggen och det han kallar "mobbarnas dunkla hat och kladdiga kommentarer". (GP) för kommentarerna stängde han av för länge sedan.

Och visst har Birro hotat/viftat/gått ut med att "Nu blir det inget mera bloggande". Och sedan återkommit? Niclas bloggade om det i höstas.

Eftersom Birro i sig och i sitt uttryck är mycket provokativ så borde han förstå bättre... han borde inse att han med sina unka och dunkla åsikter och glorifiering kring den katolska kyrkans ännu icke rensande kloaker och påvens makt och överhöghet sticker ut på ett sätt som retar och drar på sig kanske ännu dunklare och unkan metoder för att bemöta honom.

Livlia skriver i sin blogg:

"Jag kastar mig över hans krönikor och skrattar åt hans överanvändande av starka mataforer och upprepande av överord. Han ÄR ju extremt pretentiös och vänster-romantiker. Men det är ju ganska så upplyftande kan jag tycka. Birro är inte PK, han är för mycket av allt, och det är det som gör honom så underbar. Sedan är han självgod på ett sätt som bara människor med mycket dålig självkänsla kan vara. Att han nu avslutar bloggen på dessa grunder är väl också något som tyder på det."

Det sammanfattar mina egna åsikter på ett mycket snarlikt sätt.

Jag hoppas ändå att få se och höra Birro - i kanske lite mer nyanserade och inte så bombastiska brösttoner, som har blivit hans signum.

Han har under det senaste året blivit lite av postpunkens Ernst-ansikte. Och det tror jag inte han ville. Egentligen.