Reagera eller svara?

Man vill ju gärna tro att vi människor har distanserat oss från djuren på ett rent beteendemässigt plan, men har du någon gång funderat på hur många av de saker som du dagligen gör som enbart är automatiska reaktioner på det som råkar hända i din omvärld? Om du är som de flesta så har du förmodligen inte tänkt speciellt mycket på hur liten kontroll de flesta egentligen tar över hur de beter sig. Att de tenderar att reagera istället för att svara på det som händer dem. När du nu funderar på det här så undrar du kanske vad skillnaden är mellan reaktion och svar är.

Låt oss fundera på det på följande sätt: Säg att du har fått en medicin av läkaren. När läkaren sedan kommer in och säger att kroppen har fått en reaktion av medicinen, skulle du se det som något positivt eller skulle du bli orolig? Å andra sidan om läkaren kommer in och säger att kroppen svarar på behandlingen, vilket håll är hälsan då på väg?

Är tämligen säker på att du redan efter detta exempel inser att det är oändligt mycket bättre att svara på det som händer dig än att reagera på det. Ändå är det otroligt hur ofta man träffar på människor som utan en tanke på konsekvenserna väljer att reagera på det mesta som händer. Om du inte tror att det är så fråga vilken matkassörska, flygvärdinna eller fotbollsdomare som helst och de kommer att vittna om hur folk reagerar istället för att svara på det som händer.

Går det att välja sin reaktion?

Det här märks då inte minst när man är ute och flyger. Jag och min fru var i Florida och på väg hem. Vi var sena till flyget då jag hade gjort ett par sista inköp och trafiken till flygplatsen var amerikanskt storstadstät. Tämligen försenade kom vi springande mot incheckningsdiskarna med andan i halsen och möttes av en till synes oändligt ringlande kö, som uppenbarligen skulle kräva mer väntan än vad vi hade tid med.

Jag gick därför direkt fram till en av dem som kämpade framme i incheckningen och frågade om vi skulle hinna med flyget. Hon tittade upp och sa lätt irriterat: Det är fel på planet och det kan inte komma iväg förrän om tidigast 6 timmar, vilket inte blir förrän 3 på morgonen. Det innebar att vi skulle missa nästa anknytningsflyg till Göteborg och få en extra natt på hotell i Amsterdam. Vi var som ni kan tänka er trötta, utschasade och svettiga efter en hektisk sista dag i Floridas sol och ville bara hem.

Så jag tittade på henne, log och sa: Vad härligt! Då hinner vi med planet fast vi står längst bak i kön:-) Det var tydligt från hennes reaktion att incheckningspersonalen hade fått utstå mer än sin beskärda del av spott och spe från alla stressade passagerare. Hon tittade upp från sin skärm, såg extra myndig ut och sa: Hörde du inte att planet är sönder och att vi inte har ett nytt klart för avgång förrän imorgon? – Jo, och jag är så glad att du ordnat så att jag slipper åka i ett trasigt plan, tack. Nu kunde hon inte låta bli att le.

Jag hade ju också kunnat, att som de allra flesta där, följa min utschasade impuls och bli arg och säga att vi minsann hade bokat våra biljetter månader i förväg just för att allt ska fungera. Att vi nu minsann har fått vår dag förstörd, skulle missa nästa flight och hur kan HON med att vara irriterad när de ska ta hand om mig som kund? Jag hade kunnat göra det och mitt hjärta hade slagit fortare, adrenalinet flödat och jag hade blivit mer och mer kokande för varje minut av väntan, men planet hade FORTFARANDE inte gått förrän klockan 3 på morgonen.

Jag kan inte göra mycket åt att de ställer in en flygning, men jag behöver inte låta det innebära att de ställer in mitt humör och förvärrar situationen ytterligare. Någon slänger sig in framför din bil och vad händer? Vissa blir oerhört arga, tutar, blinkar med ljusen eller svänger bilen överdrivet fram och tillbaka för att visa hur hemskt det här påverkar dem. När de kommer till kontoret berättar de för alla där vilka idioter som är ute i trafiken och många där reagerar genast med att i sin tur berätta om allt hemskt som har hänt dem. Skapar det här en bra stämning? Tror ni att det här gör dem mer produktiva på jobbet? Gör det kvällen med de nära och kära bättre? Så, hur reagerar du själv när sådant här händer? När ekonomin är osäker, jobbet i fara och nära relationer knakar i fogarna. Reagerar du eller svarar du på det?

Här följer ett par förslag på hur du kan vända reaktion till användbara svar:

1. Ställ frågan ”Vad mer kan det här betyda?”. Använd din fantasi och kom på minst 2 andra möjligheter förutom den som du automatiskt trodde på. För inte tror du väl att den där stollen i trafiken satte upp som mål för dagen att hitta just din bil och sabba dagen för den som råkar sitta i? :-)

2. Ställ frågan ”Vad kan jag lära mig av det här?”. Som den gamla klyschan säger så finns det inget ont som inte för något gott med sig och när du villig att ställa den här frågan tills du får ett svar upptäcker du snabbt att allt som världen kastar på dig bara är vikter i ditt mentala gym som du kan använda för att bli ännu starkare och därmed omvandla även de tuffaste av framtida utmaningar till möjligheter.

3. Ställ frågan ”Hur kan jag använda det här på bästa sätt?”. Beväpnad med en bättre tolkning av det som händer och ett antal lärdomar är det dags att köra igång och göra det du kan här och nu för att det ska bli bättre i framtiden. Verkligan tillåt dig att svara på frågan tills du åtminstone vet vad du kan ta som ditt första steg för att rätta till situationen - kortsiktigt såväl som långsiktigt.

4. Ändra på din fysiologi! Om inget annat fungerar så är snabbaste sättet att ändra på hur du mår och därmed hur du beter dig att ändra på hur du använder kroppen. Dra bak axlarna, ta ett par djupa andetag, gör ett par snabba steg på stället, le, ta en promenad, kör ett pass på gymmet... gör vad som än krävs och du kommer att märka hur du med ett mer aktivt och positivt kroppsspråk direkt har lättare för att gå till baka till punkt 1 och svara på det som händer istället för att reagera på det.Jag kan som du säkert nu förstår inte överdriva kraften som det här kan ha. Är övertygad om att du kommer att hålla med mig redan första gången du lyckas med att bryta din ”normala” reaktion och hitta på något roligare och mer användbart sätt att tolka det som händer dig. Hur bra tror du att ditt sinne svarar på den träning du lägger ner på det här från och med idag?

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se