onsdag, maj 20, 2009

Mobilblottning - ett rop från djävulens rövhål?

SJ ABImage via Wikipedia

Det händer ibland att jag åker tåg. Med SJ. Ja, spårvagn är också en del av sättet att ta sig fram på, men det är korta pass - snabbt på och av. Oftast.

Det är annat med tåg. Intercity. X fleratusen. Och - du är fastskruvad på grund av platsbiljetten. Precis som på bio (förr...pre ironiska generationer och sån skit var det onumrerat. Alltid) så har du en pappbit som kommenderar dig till vagn 1, plats 54 , gång vänster. Om du inte är en twitterfjant som jag, alltid papperslös och så där coolt digital - då finns biljetten i din fina mobil som ett SMS.

Och som av en händelse har maskinen som satt dig just där på plats 54, placerat en liten smatterröv till kärring med en mobiltelefon vars täckning är föredömlig hela resan, batteriet är av en sån där sort som paketerat lithiumjonerna jättesnyggt. Fullt täckning och evighetsbatteri. Det är ju lysande.

På det här Intercitytåget finns ingen tyst avdelning. Det finns däremot en jäääättestor tjöta-hål-i-hela-huvvet-avdelning.

Nu hade ju det här kunnat vara lite kul att lyssna på. Det är det inte för mig, tycker bara det är obehagligt att lyssna på mänskor när jag inte är aktiv part själv.

Men det här är ett sårskorpefenomen - svårt att värja sig. Svårt att låta bli att pilla. Jag klarar det inte hela resan ialla fall.
Det spelar ingen roll att jag trycker mina in-earlurar lååångt in i hörselgångarna och drar igång Volbeat på MYCKET hög volym OCH somnar med två timmar kvar till Götet.

När jag kommer till sans är mänskan glödhet om ena kinden av en mobil på högvarv men hon babblar oförtrutet vidare. Högt, nästan i lam falsett. Så här kan vi inte ha det. Men onda ögon hjälper inte. Och att röka ut kärringen med hastigt påkommen broccolibaserad flatulens skadar inte bara henne, utan större delar av kupén.

Tre sinnesroböner och en stund senare är vi framme i Trollhättan och en äldre man på ett säte snett emot säger - Tack för underhållningen, när tanten kliver av. Han får en laserblick av henne som kunnat framkalla en kärnklyvningsprocess.

Vad är det som har hänt?

Förr... slipsmän med små lädertofsar på sina loafers kunde obekymrat dra runt på en sån här:



och glänsa i stadsbilden, skrikandes; -Ja, jag står här på Stureplan..ja, ja.. så du kan värma upp dom där små kuttersmyckena, så kommer jag ut på Djursholm om en stund och får lite fett på sylen... och dom gick iland med det.

I samma tidsanda smög kvinnor med sina mobiler om de ens ägde någon och viskade ängsligt om det ringde; Oh, hej, jag kan inte prata nu, jag ringer sen.... heeej..

Påstår att det här inte är åldersrelaterat, utan istället tidsbundet. Mobilblottningen har gjort hela samhället till ett kommunikativt nudistläger där alla visar samtalskönet för alla. Hårigt, rakat eller friserat spelar ingen roll - bara det syns och hörs yvigt och vida omkring...skall det va så?

Och vem är förresten jag att ställa frågan som dagligen visar Bloggballarna & Twitterpitten?

Vad tycker du? Var sätter du dina gränser?




Reblog this post [with Zemanta]

3 kommentarer:

  1. Mina gränser styrs nog av behovet. Iallafall när det gäller publika telefonsamtal. Jag avskyr precis som du det här ständiga babblandet på hög ljudnivå som drabbar en särskilt på tåg. I andra situtioner är konfrontationen oftast kortare och därmed mer uthärdlig. Själv försöker jag att klara av mina samtal på så kort tid som möjligt och med så "små bokstäver" jag bara kan. (Tycker att det där uttrycket är så ohemult fjantigt att det förtjänar att flashas då och då).
    Twittergenen har inte vaknat hos mig men bloggbehovet är stort.

    Trevlig helg hoppas jag att du får

    SvaraRadera
  2. @ -dht - Detsamma till dig. Sedan inlägget skrevs har jag funnit en viktig skillnad mellan mobilblottning och bloggariver. Det sistnämnda HÖRS inte.... gott så

    SvaraRadera
  3. Folk som har mobildiarré på tåg är något av det mest plågsamma jag vet.

    Ett par råd:

    Ska du göra slut med din kille/tjej. Gör det mellan fyra ögon - inte mellan Södertälje och Skövde.

    Har du inget att säga till 27 av dina vänner - välj då att inte säga det med 27 högljudda samtal mellan Katrineholm och Hallsberg.

    Och, om du nu inte kan hantera en tyst mobil, där bara surrandet avslöjar att någon söker dig, försök då att skaffa dig en:
    1. lagom ostörig signal
    2. sätt den inte på 180 dB
    3. och om du inte fixar punkt 2 - svara då omedelbart, inte efter fyra signaler!!!
    4. och för guds skull - har du radiosportens jingel som signal, kör egen bil!!!!

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine