Offentligt samtal med mig själv

Image by Eva the Weaver via Flickr

Nemo, det är jag. Än så länge sköter jag den här bloggen.

Under den gångna natten slapp jag både fisk och Carola. Istället kom min egen lägre natur och började ställa obekväma frågor.

Hur skall du ha det med den här bloggen, egentligen?

Jag vill inte göra något tyskungeexpriment och se hur långt jag kan gå ifråga om provokationer, elakheter eller annat för att skapa en stor blogg med många läsare.

Mina problem ligger snarast på seriös planhalva.

Eftersom mitt sanna jag är precis så som jag skulle vilja att min blogg vore - så är det väl bara att ta i?

Hur tänker du då?

Mja... då blir det svårt, för de som inte känner mig så väl kan tro att jag inte är seriös alls. Och det är jag.

Och varför är det så viktigt?

Kan inte bloggen bara få vara din egna tummelplats där du kan leka av dig, blanda humor och allvar och göra vad som faller dig in?

Jo - det får nog bli så...

Tack för att jag lyssnade på och blev överens med mig själv. Det händer inte alltid.

Frågeställaren passade inte bar på att ställa frågor. Jag fick även veta att mitt arbetsrum luktade "gubblåda". Det är sant. När resten av min paranta våning numera feng shui:ats på ett sätt som gör den klar för Plaza eller nåt annat inredningsmagasin så är mitt lilla arbetsrum på 5 kvadrat ett jävla kyffe av gubbmög och påsamlad skitnostalgi. Skräpbajset skall ut. Uuuuuuuuut.... och det sker idaaaaaaaaag!