Spotified - vecka 919 Hours

Cover of Hours

David Bowie – 'Hours...' var utan tvekan ett album för hösten 1999.

Det var en sorgmodig Bowie som sjöng om Thursday's Child. För mig var hela hösten ett ösregn i min själ. Ett lågvatten som svämmat över höga stövelskaft och gröpte ur dyiga kanaler i mina relationer.

Blygrått sinne som harmonierade med blåst, regn på rutorna och brist på torkarblad. Översköljda och svampiga kläder med dålig passform. Det glittriga i livet stavades hedonism och osunda utflykter till något som jag bara mådde bra i för stunden.

Det var uppbrottets tid. Det vilda i min hjärna var förvridet med destruktiv diskant, melakoliskt mellanregister och bedrövad bas.

Då var det bra att ha Bowie som sällskap. Han hade varit med mig förr när det var svårt.

Som sommaren -83 då han spelade på Ullevi den 11 juni. Starten på en alldeles hopplös sommar som förde mig till Ios i nersunkat och wettexaktigt skick, tog mig därifrån djupt desillusionerad tillbaka till Sverige och då jag satt inträngt och flämtade i min hysteriskt tapetserade lägenhet med nerdragna persienner några veckor och såg tre videofilmer per dygn - i väntan på Vadå?