Vän av ordning

Inget får mig så uppspelt som när jag likt matadoren i Tjuren Ferdinand får visa hur duktig och tapper jag är med min cape och mitt svärd.

För några dagar sedan låg jag och läste den här boken, bloggat om det tidigare, och upptäckte då något som jag inte stillatigande och overksam kunde låta passera. Jag skrev detta mailet till författaren;

Hej Kalle!

Det är med oförställd förtjusning jag läser om de mänskor det varit synd om.

Inte sedan jag i ett bakfyllefnittrigt rus i Grekland 1982 skrattade åt Rickard Fuchs (jo..så var det) har en bok bjudit mig så många okontrollerade skratt.

Men... jag har även en böjelse för att "rätt skall vara rätt". Därför stör mig en passage på sid 90. Röstånga jämförs med banjoland i filmen "Den sista färden". Det är OK.

Vad som däremot inte är OK är att du anger att Burt Reynolds blir ofrivilligt påskinkad av några mountainpeople som förmodligen har gjort sin genbank till en intimt familjär angelägenhet.

Nädu... den som blir penetrerad i dajmkrysset är Ned Beatty. I sin filmdebut 35 år gammal, så får han alltså direktiv av regissör John Boorman...

- Joserru, kul att du vill vara med och filma... i din debutscen skall du nu bli påsatt av några dreglande bergsmänskor med truckerattityd och du skall låta som en liten gris... vad sägs?

Kanske Ned Beatty skulle haft ett eget kapitel - onekligen en mänska det varit synd om

Vänligen

Nemo
http://12steg.blogspot.com

Svaret kom ganska om gående där Kalle tackade och lovade att om det blev aktuellt med en upplaga 2, så skulle en ändring (alltså...ändring) införas.

Nu funderar jag på vad jag skall göra härnäst. Kanske skaffa mig ett liv....