Spotified - vecka 921 The Marshall Mathers LP

Cover via Amazon

Eminem – The Marshall Mathers LP var en huvudlös ingång till hip-hop eller vad man nu skall kalla Eminems musik. För att mina referenser till den här musiken handlade mest om svarta män som hade skrot om halsen så man trodde att dom löpt 15-20 Göteborgsvarv och låtit medaljerna sitta kvar.

Dom hade stora hundar utan svans, kepsar på sniskan, jäääätestora brallor och gick och pekade ilsket bakom stålstängsel som dom gärna skakade på samtidigt som dom lajjade med en basketball. Stora bilar som bumpade i fronten och ett helt koppel med bootylicius chics som med sina kroppsrörelser tydligt visade att dom ville ha mycket av den här hip-hopsnubben fanns ofta med i videosarna som nästan alltid slutade med att dom hängde på någon detath-row och såg skitlacka ut.

Så icke Eminem. Han skrev mycket bra texter och hade en oerhörd variation i sitt låtmaterial. Glimten i ögat, vass udd och en utmanande attityd som bara var tvungen att tas på allvar.

När jag såg 8 Mile och fattade att den var snudd på självbiografisk trillade fler poletter ner och jag hade den här skivan som en nära förtrogen under sommaren 2000 att trösta mig med.

Speciellt med Stan som är så vemodig att jag nästan borde lägga ut texten här. Men jag länkar istället.

Förresten så släpptes Eminems nya Relapse på Spotify i går. Speciellt introt (spår 1) är fasansfullt beskt att lyssna på.