Mobilblottning - ett rop från djävulens rövhål?

Image via Wikipedia

Det händer ibland att jag åker tåg. Med SJ. Ja, spårvagn är också en del av sättet att ta sig fram på, men det är korta pass - snabbt på och av. Oftast.

Det är annat med tåg. Intercity. X fleratusen. Och - du är fastskruvad på grund av platsbiljetten. Precis som på bio (förr...pre ironiska generationer och sån skit var det onumrerat. Alltid) så har du en pappbit som kommenderar dig till vagn 1, plats 54 , gång vänster. Om du inte är en twitterfjant som jag, alltid papperslös och så där coolt digital - då finns biljetten i din fina mobil som ett SMS.

Och som av en händelse har maskinen som satt dig just där på plats 54, placerat en liten smatterröv till kärring med en mobiltelefon vars täckning är föredömlig hela resan, batteriet är av en sån där sort som paketerat lithiumjonerna jättesnyggt. Fullt täckning och evighetsbatteri. Det är ju lysande.

På det här Intercitytåget finns ingen tyst avdelning. Det finns däremot en jäääättestor tjöta-hål-i-hela-huvvet-avdelning.

Nu hade ju det här kunnat vara lite kul att lyssna på. Det är det inte för mig, tycker bara det är obehagligt att lyssna på mänskor när jag inte är aktiv part själv.

Men det här är ett sårskorpefenomen - svårt att värja sig. Svårt att låta bli att pilla. Jag klarar det inte hela resan ialla fall.
Det spelar ingen roll att jag trycker mina in-earlurar lååångt in i hörselgångarna och drar igång Volbeat på MYCKET hög volym OCH somnar med två timmar kvar till Götet.

När jag kommer till sans är mänskan glödhet om ena kinden av en mobil på högvarv men hon babblar oförtrutet vidare. Högt, nästan i lam falsett. Så här kan vi inte ha det. Men onda ögon hjälper inte. Och att röka ut kärringen med hastigt påkommen broccolibaserad flatulens skadar inte bara henne, utan större delar av kupén.

Tre sinnesroböner och en stund senare är vi framme i Trollhättan och en äldre man på ett säte snett emot säger - Tack för underhållningen, när tanten kliver av. Han får en laserblick av henne som kunnat framkalla en kärnklyvningsprocess.

Vad är det som har hänt?

Förr... slipsmän med små lädertofsar på sina loafers kunde obekymrat dra runt på en sån här:



och glänsa i stadsbilden, skrikandes; -Ja, jag står här på Stureplan..ja, ja.. så du kan värma upp dom där små kuttersmyckena, så kommer jag ut på Djursholm om en stund och får lite fett på sylen... och dom gick iland med det.

I samma tidsanda smög kvinnor med sina mobiler om de ens ägde någon och viskade ängsligt om det ringde; Oh, hej, jag kan inte prata nu, jag ringer sen.... heeej..

Påstår att det här inte är åldersrelaterat, utan istället tidsbundet. Mobilblottningen har gjort hela samhället till ett kommunikativt nudistläger där alla visar samtalskönet för alla. Hårigt, rakat eller friserat spelar ingen roll - bara det syns och hörs yvigt och vida omkring...skall det va så?

Och vem är förresten jag att ställa frågan som dagligen visar Bloggballarna & Twitterpitten?

Vad tycker du? Var sätter du dina gränser?