Spotified - vecka 914 Talk

Klicka för lyssning i Spotify

Yes - Talk. Ett album in between.

Återigen ett progressive rock-album som gavs ut 20 år för sent. 1994 och framåt är inte så hett för sen här sortens musik. All symfonisk rock verkar bortmotad från de breda massorna. Inte sedan Genesis fyllde Scandinavium 1978 har jag varit på något större event där den här sortens musik hittat sin stora publik.

Alla som följt Genesis vet att deras musik blev Philcollinsifierad från 1980 och framåt.

Pink Floyd är förmodligen den enda rockgrupp som ligger progressive nära och som förmår locka en stor publik.

Yes gjorde det inte med detta album. Mitt under Grunge- och Britpophype kommer deras album vars ljudbild är så crisp att det knäcker. Men få bryr sig. Jag vill minnas att albumet fick ett mycket svalt mottagande av recencenter. Men det är ju så - ända sedan Andres Lokko tog upp taktpinnen och Jan Gradvall bara skulle lyssna på fet hip-hop så är artrock så ultrafel det kan bli. Och Toto. Nä - gillar du westcoast och artrock så är du musikaliskt förtappad. Nördig så du borde gå i röd kostym och bär grön hatt. Jämt.

Nåväl, recensenten i GP tillstod i alla fall att det var ett mäktigt ljud på skivan. Snabbt överförde jag CD:n till kassett (eeeyy... 1994) och tryckte ner min walkman i byxlinningen där den fick gno med hudvalkar och jeanstyg medan jag trampade cykel ut till Smitten eller Amundön.

Det var ett mäktigt ljud. Det är det fortfarande. Vill till och med påstå att det är en av Yes bättre album. I mina öron.

Kan också tillägga att det episka spåret Endless Dream som klockar in på 15:45 är highlight på skivan