Konsekvensfylla

Image by mkrigsman via Flickr

Läste i DN för några dagar sen - en kvinna som flaggar upp ett problem i sin relation:

Fråga: Jag och min pojkvän har snart varit tillsammans i fyra år. Ibland när vi dricker tillsammans tappar jag all självkontroll och börjar bråka med honom, ofta om saker som egentligen är så seriösa.

Det kan handla om en liten, liten grej som jag kan blåsa upp oändligt för att sedan ta upp gammalt skit som vi redan rett ut. Detta händer inte varje gång vi festar tillsammans men det har hänt flera gånger.

När vi bråkar kan jag säga de mest hemska sakerna, säga att jag hatar honom, vill göra slut, ja ibland känner jag nästan för att bruka våld! Varför gör jag så här?

Dagen efter har jag alltid megaångest och kan inte förstå hur jag kunde vara så hemsk. Jag älskar honom och menar inte att göra honom illa eller ledsen. Men när jag väl börjar bråka med honom med alkohol i kroppen fylls jag av hat. Jag blir rädd för mig själv och undrar varför det blir såhär och om det finns något man kan göra för att förhindra det? Det har aldrig hänt att jag uppträtt så här eller bråkat med någon annan när jag har druckit, det är bara med min pojkvän. Vad kan jag göra?

Terapeuten svarar här.

Ändå kan jag inte låta bli att hugga en av kommentarerna som är sylvasst rak;

Fråga:Jag blir dum i huvet av att dricka, vad skall jag göra?

Svar:Låt bli att dricka!

Men det kan jag inte!

Svar:Du är alkoholist, sök hjälp för det och sluta lura dig själv.

Skälet till att jag lutar mig mot den här kärnfulla kommentaren ligger i att alkoholen är den utlösande faktorn. När alkoholen ger mig oönskade konsvekvenser, så gör jag klokt i att avhålla mig från alkohol - eller dricka mindre, så konsekvenserna inte uppstår. Klarar jag inte det - då bör jag avstå, upphöra - helst med hjälp från andra. Det blir enklare så.