Orons bok

Fernando Pessoa. Titta på honom. Allt är så väl sammanhållet. Boktiteln, efternamnet och mustaschen.

Jag skulle också drista mig till att skriva "Orons bok" om jag hade ett efternamn som för tankarna till ett preventivmedel för kvinnor - och dessutom begåvat mig med hårprydnad under näsan, format till ett vildbebuskat kvinnokön. Upp-å-nervänt, men ändå. Det sägs att Pessoa valde denna mustaschform för att visa sin avmätta distans till kvinnor.

Bokens innehåll - det är krävande läsning. Varje sida behöver jag läsa om och om igen. En sorts litterär Rubriks kub som bara blir mer och mer komplicerad ju mer man läser. Vad sägs om följande:

"Ljuset från en matt blixt trängde in i det stora rummet som ett dystert svärd. Ljudet som följde, ett utdraget och sugande ljud, genljöd och försvann på djupet. Regnet grät högljutt, som gråterskor i pausen mellan samtalen. Härinne hördes tydligt små oroliga ljud."

Det är ju så fullkomligt och bestialiskt formulerat. Omöjligt att värja sig.

Han kan flippa ut också - pokulera med narrar och så... när resorna i poesin blir för ansträngda;


"Det banala är mitt hem. Det vardagliga är min mor. Efter en lång utflykt i den stora poesin, till de upphöjda ambitionernas berg till de transcendentalas och det ockultas klippor smakar det bättre än bra, smakar det av allt som är varmt i livet att få återvända hem till värdshuset där de lyckliga narrarna skrattar, att få dricka med dem och själv vara en narr, så som Gud har skapat mig, nöjd med det universum som är mig givet och med att överlåta resten åt dem som bestiger berg utan att uträtta någonting däruppe."

Med författare som håller sådan höjd och kräver sådan ansträngning kan jag lätt förstå hursom lätt det är att fly till en skål med små gula citroner eller finna en rysk vän


Bloggat om Pessoa: Här - och här - och det är betydligt mer djupsinne än vad jag nånsin kan få ur mig.

Och på denna blogg finns några foton - samt ett citat: "Jag lockas aldrig av risker. Jag fruktar den leda som ligger i farorna. En solnedgång är ett intellektuellt fenomen."

Orons bok, alltså. Tydligare än så kan det väl inte sägas? Pessoa dog i skrumplever 47 år gammal.