En ung man, 17 år, huggs ner under helgen kring 1 advent. Pappan är förkrossad.
Familjen har startat en minnesfond genom Stadsmissionen för Mathias där alla bidrag går till att bekämpa ungdomsvåldet på Göteborgs gator.
Den påstådde gärningmannen minns ingenting. Han var hög som ett hus och enligt utredningen "känner han på sig" att han inte har stuckit ner någon. Men han minns inte.
Jag lider givetvis med de anhöriga i detta meningslösa. Samtidigt har jag svårt att se hur riktade insatser mot våld, bevakning av gator, fler poliser och liknande skall förhindra och minska den här typen av våldsbrott.
Utan droger och alkohol i övermått hade vi inte haft en familj slagen i spillror. En förkrossad pappa, en bortryckt son.
Vad jag vill göra?
Öka resurserna och ändra inriktningen på vården av unga beroende. Få socialförvaltningar och liknande myndigheter att inse onyttan med att placera ungdomar med beroendeproblematik i HVB-hem där receptet ordning, diciplin och dykkurser är vägen ut ur ett beroende. För det fungerar inte.
Det är bara att se på den förödande statistik över vad som kommer ur de behandlingstider som ungdomar har på HVB-hem.
Kraftigt omtag och inriktning mot att behandla beroendet, inte beteendet,- tidigt i livet. Mycket tidigt.
Att gå loss på gatuvåldet är som att sätta in resurser på ett efterssläckningsarbete och fullständigt ge fan i brandvarnare.
"Bulls eye".
SvaraRadera"Amen."
"Word."
osv
Tack för att du beskriver just det jag känner. Kan vi börja ta våra barn och ungdomar på allvar?
SvaraRaderaKan vi börja lyssna på dem?
Kan vi se dem som fullvärdiga människor som inte vuxit klart och behöver alla resurser vi bara kan klämma fram?
Kan vi vuxna nån gång begripa att det vi lägger ner och ut i början kan vi "räkna hem" med både ränta och råga senare?
Så är det - jag har dock inga färdiga lösningar för exakt hur en agenda för att det här skall bli bra - på ett bra sätt.
SvaraRaderaKanske att vi på samma sätt som vi har juristlinjer, ekonomer och Handelhögskolor kan ha.
Empatilinjer, Terapeututbildningar som ingår i högskoleväsendet.
Idag är all utbildning som går ut på mänsklig förebyggande verksamhet hänvisad till privata aktörer och kostsamma utbildningar.
Det finns ett svart hål mellan sockärringar och psykakuter
Ja ett stort svart hål och i det hålet hör ingen när du skriker. Och skriker gör dom, de där ungarna som vill bli sedda, älskade, behövda och förstådda.
SvaraRaderaNää jag har heller inga patentlösningar men när jag kommer på dem så kommer det att märkas.
Lev väl och njut av helgen
Första gången som jag är inne på en blogg. Hittade denna sida när jag googlade på fjärde steget.
SvaraRaderaJag håller med om det mesta som sagts tidigare, men jag tycker nog mitt ansvar som förälder måste framhållas tydligare än vad det görs i samhället idag. Visst det är kanon om det finns ett bra skyddsnät som kan stötta när det går snett för våra barn och det kan säkert bli oerhört mycket bättre än vad det är idag.
Men.... om jag som förälder tar mitt ansvar och ser till att mina barn får förståelse för vad det innebär för risker med att ta droger, ser till att drogdebuten blir så sen som möjligt och så vidare, så blir det ju fler resurser kvar att dela på för de barn som inte lever i familjer där inte detta fungerar...