Gungbräda

I en tidigare recension av Åsa Lundhs debut "Dom är här nu" uttryckte jag min ohöljda förtjusning över denna pageturner som lämnade mig i läsfrosseträsket och med fniss, tårar och mycket klokskap. Reflektioner över en samtid - som till skillnad från många tidningskrönikörers - dröjer sig kvar och håller en lång bäst före datum.

Precis som i första boken är det de bitterljuva upplevelserna som Fiffi möter, hanterar och funderar över som sätter starka avtryck.

Mest berörd blir jag ändå över stycket"Skiljbarn". Kanske för att jag lever med några själv. Så här skriver Fiffi:

Dottern funderar. Jag funderar. Hon har varit skiljbarn i halva sitt liv. Jag med, lite drygt. Det är krångligt ibland, tjafsigt ibland, men oftast går det väldigt bra. Jag har aldrig behövt packa väskan varannan vecka och bo på två ställen. Det är jag glad för. För med det nervösa psyke jag hade som ung hade jag nog blivit knäpp över att inte ha "min borg". Det känns som att det är det enda som blir fel när föräldrar skiljs. Det finns ingen plats på jorden där barnen är 100% hemma. Det fattas alltid någon, det fattas alltid något. Men vad tusan skall man göra? Unga skiljbarn lär sig förhoppningsvis att bli trygga i sig själva. Att likt en Skalman bära sitt hus på ryggen och boa in sig varthelst dom är. Att deras borg är deras hjärta. Att hjärtat blir så starkt och stort att det rymmer alla människor de tycker om, allt som är viktigt och dom själva. Så att när dom blir vuxna och kanske måste ta beslutet om att gå sin väg, kunna tänka att det värsta som finns är inte att barnen blir skiljbarn. Det värsta är att gå emot sitt eget hjärta. "

Sedan är alla möten med UFO:s (jorå...dom är kvar), tankar framför TV:s och kundmötena i färgaffären samt gnabbet med mannen som kommit in i Fiffis liv efter all cyberdating och möten med sovrum där det stått porslinsleoparder, ljuvliga dialoger.

Mina döttrar E o M tittade ängsligt på mig för att jag låg och läste och guppade samtidigt (skratt).

Buss på. Den här boken skall du läsa, äga, ha. En klockren 30-årspresent till en vän/väninna som står på toppen av glasberget. Bästa manualen, helt enkelt.

Köper den gör du här