Sluta bete dig - lev!

Katrin Schulman gör det. Fler borde. Gå i terapi, alltså.

Att hantera ett beteende som inte är önskvärt. Det är få som klarar det på egen hand och samtidigt får känslan av att må bra i det.

Jag är kanske yrkesskadad (jo, det är jag...) men jag har ibland oerhört svårt att förstå hur mänskor resonerar. Livet suger, vardagen ter sig hopplös, alla andra är idioter, jobbet är en som ett svart hål i universum. Relationerna med andra är kantstötta osv.... vad göra?
Jo.... en lyx-helg på Spa? En chartervecka till Alanya? Ny frisyr och förlängda naglar? Ett ONS eller kanske en praktfylla som börjar med "en öl efter jobbet" och slutar på ett gärde tillsammans med ett litet djur?

Det är svårt att förstå det här. Att quickfixar skulle vara lösningen, men det är vår amygdalas sätt att hantera dåligt mående. Istället bör vi konfrontera oss, rannsaka oss för att på det viset må ännu sämre - till en början...

När vårt liv blir vårt jobb, eller det vi äger och tingen tar över - är det inte dags att dra lite i bromsen då?

För att vara världsmästare i att må bäst, är det kanske inte nödvändigt att försöka bli världsmästare i allt.

Självförtroende, självbild, självinsikt, självsäkerhet - låter ganska lika, men är inte riktigt samma sak.

I grunden vill vi alla bli sedda, bekräftade, känna oss kompetenta för att bli älskbara och omtyckta.

Här är några ingångar till att hitta rätt i det... Bengt Stern, grundare av Mullingstorp har skrivit "Att må dåligt är en bra början" medan Åsa Nilsonne har tagit en hel del buddistisk visdom och tramsformerat det till våra förhållanden i "Vem är det som bestämmer i ditt liv".