Etterkukar

Jajajaja... Bitterfittor kan det t o m skrivas böcker om...och av. Det kan till och med vara en resurs. ett tecken på kampvilja, jävlar anamma och insikt om att inte ta skit. Och jag har läst Maria Svelands roman med stor behållning.

Men var finns alla Etterkukar? Och vem skriver deras bok? Lars Norén kvalar in, försöker göra sig bitter, sur, elak, grym - men blir genast hängd och kallad gubbslem av Hillevi Wahl.


Och Alex Schulman...försöker tappert i sin krönika... men det är inget bett. Det osar inte.


Det är inte OK att vara en Etterkuk och mena allvar. En som försökt är Pär Ström. IT-nisse eller nåt… och som jag fattat som har skrivit om mansförtryck och kvinnovälde.

Oj, så hudflängd han blivit för det. Här - ett litet utdrag ur förordet;



"Egentligen anses jag inte ha rätt att skriva den här boken.
Vi män förväntas hålla käft i genusfrågan, eftersom den
bara sägs angår kvinnor. Det är egentligen märkligt, eftersom
män står för det ena genuset och utgör halva mänskligheten.
Men så är det, och därför har jag inte lyckats hitta
en enda bok som påminner om den här trots att jag gått
igenom bortåt 15 hyllmeter genuslitteratur.
Väldigt många män är idag hjärtligt trötta på att tvingas
knäa under en medfödd skuld på grund av en könstillhörighet
de inte valt. Med den här boken hoppas jag
kunna ge en röst åt de män som känner en oerhörd frustration
över de orättvisa anklagelserna, de återkommande
förolämpningarna och det feministiska samhällets mansfientlighet
– och som av rädsla för kölhalning och total
förskjutning inte vågar säga vad de tycker.
Allra värst är det för medelålders, vita, strejta män, som
egentligen bara får finnas till på nåder. De anses så usla att
de får kallas ”gubbslem”, och stora delar av samhälls- och
mediaetablissemanget verkar finna denna benämning uppfriskande
och ganska rättvis. Man kan ju leka med tanken
på vilken reaktionen skulle ha blivit om uppsatta män hade
kallat medelålders kvinnor för något motsvarande.
Men nu är det nog. Det är sluthukat. Det är hög tid för
mannen att återta den stolthet som berövats honom. I din
hand håller du något så ovanligt som ett äkta manligt inlägg
i jämställdhetsdebatten...."

Då är det annat med de kvinnor som skriver om Ranelids blöta läppar och rakade armar eller ger ut romaner om kåta redaktionschefer och där hänger ut en kulturelitsklase män som likt testosteronstinna babianhannar sitter och hö-hö-hö:ar i bastun och drar låga skämt om knytblusar och farliga Ameliadamer.

Jag förstår överhuvudtaget inte grejen med att det är fnittrigt och trevligt med kvinnor i grupp som har Sex & the City-partyn och vevar rabbits och gummiballar bland oljor och vibrerande delfiner.

Om män gjorde samma sak och satte en gummifitta på huvvet (…Ohhh…så galet det blev…) eller satt och kryssade i kataloger och gjorde beställningar på ”kvinnohuvud med öppning” då är det fult, snuskigt och peddovarning. Eller?

Jag märker att jag med mit resonemang själv håller på att bli en Etterkuk.

Det vill jag inte. Inte ens en Svavelsnopp.

Puckstång? Hellre. Kåt, glad och tacksam m a o.

Balansballen, då? Jo... den tar vi.