Campingliv

Det har med barndomen att göra... säger de som vet.

Men jag vet bättre... det handlar om att göra tillvaron krångligare än vad den kan vara.

Jag är mätt på skog och en verklighet som går ut på att försvåra sin tillvaro medvetet. Har tidigare varit inne på utegrillar, som jag inte riktigt fattat dealen med - osigt, oljigt kladdigt och ett frosseri med likdelar av stressade grisar. Mest verkar det vara en ursäkt för att få trycka i sig lådvin som en hungrig bäver.

Camping? Tält. Skog. Mark. Hårt. Fuktigt. Kallt. Stock mellan två träd. Latringrop. OK. Jag levde Ramboliv på 80-talet och var en skolad scout mellan 1968-75, yrkesofficer i infanteriet 78-88, så jag har gjort mina fältdygn. Det kanske är därför. Mättnad

Det kan vara min arrogans och übermenschattityd som göra att ”campingliv” så som de flesta känner det bara är trams. Välordnade rader av husvagnar med parabol. Förtält i prisläge 25 papp och uppåt. Baden-badenstolar i storblommiga mönster som får Josef Frank att framstå som minimalist. Gasol. Eluttag. Septitank.Sånt fjolleri….

Neee… skall det va, så skall det va. Vildcamping. Inget annat duger. Senare i sommar kommer jag att montera in döttrarna i bil och köra rakt ut i skogen, parkera och maskera vid bilvägsslut och sedan genomföra några kilometers marsch i obruten terräng.. Jag har några bra lägen där dom skall drillas i överlevnad. Märk väl att detta sker helt på deras egen begäran. Att överleva på en organiserad camping är bara som att bo hemma fortfarande – bara att parketten är utbytt mot gräsmatta.


Att jag blir så upprörd och against kan ha att göra med det som hände igår kväll… jag återvände i tanken till söndagens badutflykt och kom då på mig med att jag tänkte; ”En brassestol, kanske inte så dumt att ha på stranden.” Kan det vara så att jag sakta håller på att mentalt gubba ner mig? Skall jag sitta på Näset och huka i Beppehatt och spindelben… lösa korsord och glutta på 18-åringar…som skulle kunna vara kompisar till min egen dotter?

Bort…bort onda tankar.